Kex

Mitt raw-kex blev lyckat. Gjort av linfrön, sesamfrön, pumpafrön och örtkryddor som legat i blöt tillsammans i fyra timmar, sen torkats långsamt i ugnen. 10 timmar sa receptet, men mitt var inne betydligt länge – kanske 18 timmar. Det böjde sig mot slutet, så visa delar är lite runda, men annars blev det fint. Skulle varit gula linfrön också, men det hittade jag inga – så kexet blev rätt mörkt. Men frasigt och med god fröig smak (men mycket fröbitar som fastnar i tänderna). Känns väldigt nyttigt i alla fall.

Fast det luktar lite skumt i huset efter två dagars torkning…

Inte vilka sidor som helst

De sidor som mina vänner tycker jag ska besöka på Facebook är inte några aningslösa sidor. De är rådiga, listiga och sluga så det räcker. Jajamen.

Godis

Hallonremmarna har torkats ett dygn i ugn. Nu är de uppskurna och ligger på eftertork. Helt ekologiskt, inget socker tillsatt. Syrlig hallonsmak, lite seg konsistens först, men inget svårtuggat. Många små hallonkärnor som knastrar fint.

Går säkert att söta lite med till exempel honung, men jag gillar det syrliga.

Ser ni att de är lite skrynkliga? Det är bakplåtspappret som skrynklade ihop sig direkt när jag la den väldigt blöta smeten på det. Nu fattar jag varför Renee Voltaire (som jag lånat receptet från) rekommenderar teflonbakpapper… Ett annat tips är att inte bre ut smeten lika tunt som jag gjorde. Bättre att torka lite längre sen – annars blir det väldigt svårt att lossa från bakplåtspappret, märkte jag.

I ugnen finns nu nästa försök: ett stort frökex på tork. Spännande det här.

Mer

Anders Mildner är som vanligt en balanserad röst i hetluften.

För även om jag numera bor långt från kommunen där friheten (inte) är större, så bryr jag mig och försöker så gott jag kan att följa med. Inte riktigt lika lätt, men angeläget. Inte lika lätt, säger ni – allt finns väl på nätet. Ja, absolut, det allra mesta. Men snacket – det där vanliga, i lunchrummet och på bussen – här uppe handlar väldigt lite om Vellinge, så man får liksom inte hela spektrat.

Sånt här gör mig glad

Man måste inte protestera med hårda ord – så här funkar minst lika bra.

Bemöt dina motståndare med ett vänlighet, och de kommer att bli perplexa hela dan.

Hade jag inte varit så långt bort hade jag gärna bakat säckvis till fler såna aktioner!

Leeeedig

Idag har jag verkligen känt mig semesterledig. Inte för att jag gjort ingenting, utan för att jag har gjort en hel del – men bara egna grejer.

Var hos kollegan flera timmar. Pratade jobb, barn och förlossningar, drack kaffe och åt min medhavda lunch (herregud, hon har tre barn att ta hand om, jag har semester – klart jag fixar lunchen!) och lekte så klart med hennes sexmånaders tvillingar. Sötnosar!

Sen körde jag och parkerade på pendlarparkeringen, tog kollektivtrafiken in till stan och spenderade några timmar på Sturebadet. 100 minuter ”för henne”-behandling med kurbad, massage, ansiktsbehandling… Lyxigt! Terapeuten som tog hand om mig gav mig dessutom de snyggaste ögonbryn jag någonsin haft. Ärligt talat – jag skulle kunna ta med dem ut och bjuda på middag, lite wining and dining. Fast det behöver jag ju inte för, de följde med mig hem ändå. Lucky me.

Ikväll har jag gjort lite mer raw-mat. Till middag mixade jag en levande morotssoppa (nej,den hoppade inte själv över till sopptallriken…) av morot,ingefära, bladpersilja, morot,vatten, buljongpulver och lite nötter. De sistnämnda skulle liksom reda soppan, men det funkade inte riktigt. Istället blev det en ganska vattnig soppa med mycket fint grums. Väldigt god smak, men såg lite konstig ut och hade märklig textur i munnen. Ingen direkt favorit, alltså. Fuskade med en levainmacka för att bli mätt.

Men jag håller på att göra hallongodis; mixad banan, hallon och aprikos som breds ut på bakplåtspapper och torkas långsamt i ugnen på låg värme (45 grader). Ska bli som hallonremmar ungefär. Återkommer med rapport imorgon kväll.

Och så testade jag att göra ”mjölk” av mandel och vatten. 1 dl mandel (skållad – så tveksamt om det anses vara raw) mixas med 5 dl vatten. En mininypa salt. Sila genom finmaskig silduk (eller en tunn, ren kökshandduk) och krama ur så mycket vätska som möjligt. Nötmassan som blir kvar kan man spara och använda till annat (tydligen). Krydda mjölken med en nypa nymalen kardemumma. Om det blev gott? Är påven katolik? Rena godiset! Vet inte riktigt vad jag ska ha det till än, men jag kommer absolut att göra detta igen. Kanske till nån slags kräm, eller bara till färska bär i sommar? Ska testa med andra sorters nötter också. Man kan ju göra vispbar ”grädde” av cashewnötter. Nån som har testat det?

Kan tänka mig att om man gör sån här mjölk/grädde först och sen gör morotssoppan och på slutet rör eller mixar ner mjölken, så är det mer sannolikt att nötterna reder soppan. Fast då kanske man ska skippa kardemumma.

Och nu slits jag mellan en viss trötthet och mitt andra jag som vill stanna uppe och se film några timmar till. What to do, what to do…

Men åh

Borde verkligen träna mig på att gå och lägga mig när jag är ensam hemma. Ja, för när älsklingen är hemma så är det inga problem alls – han lägger sig och tycker bestämt att det är svårt att somna om inte jag lägger mig också, så då gör jag det – man kan ju inte låta honom ligga där sömnlös, den stackaren.

Men så fort jag är ensam hemma så är jag vaken till långt efter midnatt fast jag har bestämt mig för att inte vända på dygnet och sova ordentligt. Ja, alltså, den här veckan har jag ju semester, så jag sover ordentligt. Ingen väckarklocka. Men då vaknar jag å andra sidan tidigast framåt nio-halvtio och det kanske inte är det allra bästa heller. Imorgon ska jag dessutom upp nästan som vanlig arbetsdag, för jag ska träffa föräldralediga kollegan och hennes twins på förmiddagen.

Så jag skulle lägga mig vid tiosnåret ikväll. Hade jag bestämt. Och nu är klockan en bit över elva och istället för att lägga mig så sätter jag mig och bloggar om eländet.

Skärpning!

Fast åh vad lyxigt det är att följa sin egen dygnsrytm.

Raw

Har en veckas semester efter kongressen (som gick bra, är mer än nöjd med min/vår insats) och samtidigt blev det så att älsklingen åkte iväg på en annan kongress, så jag är solokvist hemma just nu. Och vad passar bättre än att testa lite mat som jag är ganska säker på att han inte gillar, nämligen veggo.

Idag och några dagar till ska jag äta raw på kvällen. Raw = mat som inte upphettas till mer än 47 grader, för att bevara så många näringsämnen som möjligt i maten. Har under det senaste året bläddrat i flera olika raw-kokböcker (kan man säga kokbok om maten inte ska kokas eller upphettas på annat sätt?) och känner varje gång att jag verkligen vill prova. Det låter gott, det låter rätt. Men kan man bli mätt på det? Får man i sig tillräckligt med protein och andra näringsämnen? Enda sättet att få veta är ju att prova.

Kvällsmaten idag bestod av zucchinispagetti med tomatsås och pumpaparmesan, till det skivad avokado och en handfull svarta oliver. Spagettin gjordes genom att strimla en halv zucchini till spagettiliknande strimlor. Gjordes enkelt med en mandolin (köksredskapet, inte instrumentet). Såsen gjordes genom att mixa kvisttomater, soltorkade tomater, ingefära, lök och sambal oelek. Pumpaparmesan gjordes genom att stöta pumpakärnor i mortel till pulvrig konstistens och blanda med lite havssalt. Inte särskilt svårt och tog nog inte längre tid än att tillaga en vanlig måltid. Dessutom fick jag tomatsås och pumpaparmesan över till fler måltider. Och ja, det blev väldigt gott alltihop, och en timme efter maten är jag fortfarande behagligt mätt. Kan tänka mig att göra det lite mer mättande genom att mixa ner linser eller bönor i tomatsåsen – men då blir det förståss inte raw, eftersom linser/bönor är kokta.

Borde kanske äta raw vid alla måltider, för att få nån känsla för om det mättar och är tillräckligt, men det blir för svårt när jag har saker planerade utanför hemmet. Och så vill  jag inte vara så överambitiös att jag tröttnar efter en dag. Känns det bra kanske jag utökar till fler måltider. Vi får se.

Har du provat raw? Dela gärna med dig av tips och recept i kommentatorbåset!

Dan före dan

Så vansinnigt rörigt idag, tusen småsaker som ska fixas – flera av dem hade jag helt glömt, eller så kom vi på dem idag medan vi gjorde annat. Jeepers creepers. Stundtals känns det som kroppen står helt stilla medan hjärnan rusar på i superhjältefart. Superkoordinatorannika räddar världen.

Och mitt i allt tog hjärnan lite paus och kunde bara tänka på det här. Vill ha en sån! Vill ha massor av annat därifrån också. Bara så ni vet ni som planerar att köpa många presenter till mig inom det närmaste. Eh.

Nu – åter till verkligheten. Tam-tara-tam-ta… swooosch!

Målbild

Just nu är det så där rörigt och mycket som det bara är dagarna innan kongress. Tycker mig ha koll på läget, men inser också att allting tar längre tid än man hade tänkt sig. Det är alltid nåt som strular i sista sekund. Som när jag försökte skriva ut ett försättsblad idag och bara hälften av texten kom med hur jag än bar mig åt. Det var inte för stort alltså, det vara bara så att en del av texten mitt på fanns inte med på utskriften. Tog mig tre kvart av femtielva olika varianter att äntligen få ut det – och jag minns knappt varför det funkade till slut, blev bara så lättad. Men då hann jag ju inte skriva ut allt annat jag skulle skriva ut, för jag skulle ju åka och handla middagsmat och sen åka hem och äta middagsmaten också.

Just nu sitter jag här och tänker att nästa vecka – då är jag leeeeedig. Och hjälp vad mycket roliga saker jag ska göra då som inte har ett endaste dugg med jobbet att göra. Träffa kompisar, gå på spa, laga spännande ny mat… kanske rent av försöka mig på lite surdegsbakande igen? Och sova länge varenda morgon!

Det är en fin målbild. Men först ska det bli himla rolig kongress, så klart.