Sorgsen söndag

Har ett antal journalister i twitterflöde och vänlistor. För att de är fina människor, i alla fall de jag känner personligen (de andra vet jag ju inte riktigt) och för att de är intressanta och duktiga i sina yrkesroller. Följer just nu ett antal debatter om journalistik och sociala medier, ramlar in på både kända och (för mig) okända människors bloggar om detta. Tänker mycket: kanske framför allt att jag vet vad jag tycker, att jag älskar både sociala medier och journalistik. Och mitt i tanken, mitt i engagemanget, öppnar sig ett tomrum i mitt hjärta.

På en nivå är det som att bläddra i den ena efterrättsboken efter den andra, eller kolla varenda avsnitt av Leila bakar, när man kämpar på med lchf. Nån slags fönstershoppande eller dumdristigt drömmande. Den nivån kan jag leva med. På den nivån kan jag tänka att det är allmänbildning och allmänintresse att hänga med. Inget konstigt.

Men tomrummet. Det gör ont. Det är den krossade drömmen, det totalt ouppnåeliga. Det var ju där jag skulle vara, mitt i journalistiken, kanske rent av mitt i debatten. Den där känslan när jag skrev klart en text och la in den, när nackhåren reste sig och insikten fick mig att le: shit, det här är jag  bra på! När nattredigeringen fick tiden att förvinna och bli oviktig, bara totalt fokus på sidan, rubriken, bilden – och sen klar i tid. Flödet i kroppen, den kalla koppen kaffe intill tangentbordet. Känslan av att vara ett med något, delaktig, kunnig. Leendet igen, insikten. Lyckan.

I stället bränner jag ut mig på att koordinera kongresser. Läser mediaanalyser, följer bloggtrådar och facebookkommentarer om sånt som är bortom. Och låtsas att det bara är allmänintresse. När jag egentligen pillar bort sårskorpor och petar i smärtande sår.

Och när jag tänker att jag måste ha en ny dröm, något att sträva efter, något jag vill bli när jag blir stor. Då är det alldeles tomt. Ett stort mörkt tomrum i mitt hjärta.

 

Onödigt och nödvändigt

Var på heldagsmöte igår, det andra i rad. Trött och seg, men vid gott mod. Gillar som sagt mitt jobb, och de här uppstartsmötena är spännande och intressanta. Men jag märker att en heldag som sekreterare på ett intensivt styrelsemöte totalt tar musten ur mig. Hade svårt att prata mer än tvåstavigt när jag och älsklingen åt middag på kvällen: thaimat i Sickla, för ingen av oss orkade handla och laga mat. Och så då ett heldagsmöte till, fast betydligt mindre intensivt.

Kanske kan skylla på utmattning när jag tog en stor jäkla kaka till kaffet i går? Den var god, men efteråt tänkte jag i flera timmar på hur jäkla onödigt det var. Var inte hungrig ens. Sååå irriterande. Men det är bara att bryta ihop och gå vidare.

Eftersom jag jobbat heltid två dagar är jag heltidssjuk två dagar den här veckan, så att det i genomsnitt blir halvtid. Sov alltså länge länge idag, och ska göra likadant på fredag.

Var även på återbesök hos läkaren idag, och fick fortsatt sjukskrivning en månad till. Pratade med honom om heltid vs deltid, och han tyckte absolut att det var bättre att jobba halvtid än att vara heltidssjukskriven. Alla erfarenheter visar att man rehabiliterar bättre om man kan jobba. Långvarig heltidssjukskrivning/passivitet leder t.ex. mycket oftare till depression, och med tanke på min benägenhet att hamna där så… Kändes rätt skönt att höra att jag tänkt rätt med deltiden, för jag vill ju jobba. Och för mig är det också en övning på att faktiskt begränsa arbetsbördan. Mycket enklare att öva när jag vet att jag bara har 4 timmar per dag, då är det mer logiskt för mitt duktiga jag att inte hinna med allt utan att känna skuld. Även om jag ibland gör det ändå, men som sagt – jag övar. Andra ordinationer är fortsatt fysisk träning och att absolut fortsätta så mycket det går med körsången – den är också rehabiliterande, sa läkaren med ett leende. Vet jag väl, det känns tydligt.

Har också fått en kontaktperson på Försäkringskassan. En trevlig tjej som informerade om allt som gäller, och som jag ska träffa tillsammans med chefen för att prata vidare. Även företagshälsovården ska kopplas in – min läkare kommer att kontakta dem för att de ska ta tag i en del rehabiliteringsgrejer och sånt. Känns bra att inte bara sitta här och ”vila sig i form”. Något måste ju ändras, och inte bara min egen attityd, för att jag ska klara av jobbet på heltid sedan.

 

Helgmat

Helgerna kommer ju sällan med på veckomenyn eftersom vi brukar planera måndag-torsdag i ett svep, alltid äter kyckling på fredagar (enkelt, gott, man slipper tänka och kan ägna fredagen åt att släppa jobbet istället), sen gör vi planering för helgen i helgen.

Igår åt vi biff med blomkålsgratäng och vitlökssmör. Till efterrätt kaffe och grynig chokladmousse. Ikväll äter vi renskavsgryta med bland annat enbär, grädde och trattkantareller. Till efterrätt en bit ost – om vi orkar, vilket vi inte alltid gör eftersom man blir rätt rejält mätt på lchf-mat.

 

Veckomeny

Nästa veckas meny är spikad. Om nån är intresserad?

MÅNDAG
Svamp- och färsröra, blandade grönsaker

TISDAG
Ungsstekt lax med lime och dill, hollandaise, blandade grönsaker

ONSDAG
Currykyckling (kycklinggryta med mycket curry, rött vin, grädde), blandade grönsaker

TORSDAG
Kotletter i dragon-ost-gräddsås, blandade grönsaker

Blandade grönsaker = ”sallad”, men utan bladen för vintersallad är rätt menlös, och dessutom ett riktigt dåligt val ur miljö- och hållbarhetssynpunkt. Paprika, gurka, tomat, blomkålsbuketter till exempel. (Paprika är inte så miljöbra heller, men innehåller mer näring och nyttigheter och mättar bättre)

Den här veckan tänkte jag testa äggmjölk till frukost ett par gånger. Första gången jag läste om det på Annas blogg tyckte jag det lät så äckligt. Mest ordet i sig. Men det är inte som det låter, lovar. Faktum är att det påminner lite om toddy, så kanske det borde heta LCHF-toddy istället?

2 äggulor (eller hela ägg om man inte tycker att äggvitan ger konstig smak)
50 g osaltat smör (obs, osaltat!)
2 dl kokande vatten
1 nypa vaniljpulver, ev lite kanel och/eller ingefära
Mixerstav och mixerbägare

Lägg äggulor och vaniljpulver (samt ev andra kryddor) i mixerbägaren. Smält smöret i en liten kastrull. När smöret har smält, häll på det kokande vattnet (jag kokar i vattenkokaren och mäter upp i rostfritt 2,5 dl-mått). Sätt igång mixerstaven iäggulorna och häll över smör/vattenblandningen medan du mixar. Klart på några sekunder!

Man kan hälla i en espresso eller vanligt kaffe för att få ”latte”, eller dricka det som det är. Vill man ha extra mycket kaffesmak byter man ut en del av vattnet mot nybryggt kaffe. Har aldrig testat att ha konjak eller nåt annat toddyliknande i, men det funkar säkert – dock inte till frukost om jag får råda ;)

Toddyn kan sparas i kylen och man kan ljumma på den lite försiktigt i mikro om man vill hälla lite i kaffet istället för mjölk. Eller så kan man dricka den kall, som en smoothie.

Av äggvitorna som ev blir över kan man baka Oopsies eller nåt annat LCHF-recept.

 

Mysterium

Varför blir chokladmousse helt perfekt ibland, och grynig ibland, fast man gör exakt likadant varje gång?

 

Sånt som bara är roligt blir man också trött av

Har haft körövning hela dan idag. Sjungit mest Ellington, men också Mozart och Vierge och lite annat. Underbart roligt, sånt fyller på den mentala energin.

Eller gör det? För mot slutet av kördagen var jag så trött att jag knappt orkade vända notblad. Kom hem halv sex och var oändligt mycket tröttare än efter en normal arbetsdag.

Fast nu, några timmar senare, känns det bra igen. Så jo, man blir fysiskt trött, men glad och lycklig. Och jag tror att det i längden är vad som får den fysiska orken att räcka till.

 

Såååå gott!

Älskar jordnötssmör, men det är ju så mycket socker och härdade fetter i de flesta sorter man hittar i butiken. Har provat några varianter med mindre socker och nyttiga fetter, men de brukar inte vara i närheten av smak och konsistens som de vanligt. Tills nu. Hittade ett som är alldeles lent och smakar precis rätt, är helt osötat - och dessutom är KRAV-märkt. Jamen, hallå, kan det bli bättre? Kom till mamma. Green Choice heter märket, jag köpte det på helt vanliga Ica Maxi här i Nacka. Visst, absolut dyrare än vanligt jordnötssmör – men det är inga konstigheter i det. Bara jordnötter och havssalt. That’s it. Har bara provat smooth än så länge, men tänker självklart testa även crunchy.

Dagar när jag kommer hem, är trött och sugen, skulle jag lätt kunna äta med sked ur burken. En bra anledning att hejda sig är att det, även så här, innehåller en del kolhydrater eftersom nötter gör det. Men en sesammacka med jordnötssmör kan man numera unna sig en gång i veckan utan att skämmas. Då blir man både mätt och lycklig. Och det är inte så illa.

 

Inte så lätt att fatta alltid

I går gick jag på träning innan jag jobbade min halvdag. Body Balance, som var svårt och roligt, och verkligen fick mig att fatta hur osmidig jag är nuförtiden. Kroppsligen i alla fall, rent mentalt är jag nog alldeles för smidig och medgörlig. Blev fysiskt trött, men mentalt pigg efter passet, och det var inga problem alls att jobba en halv dag sen. Lite hungrig bara, trots både ostmacka (på brödfritt bröd så klart) och ägg till lunch.

Åkte glatt tillsammans med älsklingen för att handla efter jobbet. Och sen bara gick luften ur mig. Totalt. Packade in i kylen och var nästan snurrig av trötthet. La mig på soffan en stund, kunde inte somna eller ens vila kändes det som, så jag satte mig och läste amelia istället. Sen lagade vi mat ihop och såg idrottsgalan, och jag kände mig ”som vanligt” igen, dvs inte mer trött än man brukar vara vid tio en måndagskväll när man är fullt frisk.

I morse var jag skittrött igen. Men steg upp kvart i åtta, för idag skulle jag börja redan kl 10 eftersom jag hade friskvårdsmassage inbokad 10.30 (på kontoret då alltså). Kvart i nio var jag klar, hade till och med sminkat mig och bäddat sängen då. Fick skjuts in med älsklingen, var på jobbet tjugo över nio. Trött och seg.

Nu har jag jobbat klart min halvdag, ska snart åka hem (bara blogga klart först :)). Och jag är inte alls så trött som jag trodde jag skulle vara. Har förberett möten som ska vara nästa vecka, stämt av med chefen, gjort ett underlag för diskussion om marknadsföringsplan, pratat med kollegor, fått massage… En kul arbetsdag! Ibland hinner jag massor på fyra timmar utan att stressa minsta lilla. Det bara flyter på, liksom.

I kväll ska jag träna igen, fast med min PT så det blir mer styrketräning. Räknar med att vara rätt trött och slut efter det. Men kan egentligen inte räkna med nåt alls. Det är så lurigt. Ibland blir jag helt slut av nästan ingenting – som att gå på bio, som man tror är avkopplande. Ibland blir jag pigg av att göra en massa saker. Och ibland är det precis tvärtom. Helt omöjligt att planera. Dock tror jag att två ”projekt” per dag är rätt lagom att räkna med att jag pallar: jobb + något till på vardagar, till exempel. Och orkar jag mer så är det ju kul, men om jag inte planerar för mer än så är det nog större chans att jag inte blir så jäkla besviken som jag blir ibland när orken tryter (och jag fortfarande inte fattar varför).

 

Lugnt

På tal om det här så vill jag förtydliga att just nu är det faktiskt inte stressigt på jobbet. Det är rätt lagom, till och med för en halvtid. Jag vet att det är tillfälligt, men jag är också tacksam för det passar så bra ihop med tillfälligt lugn och deltidssjukskrivning.

Men även om det är lugnt nu så måste jag ändå öva på att inte göra mer än jag ska hinna på min halvtid, öva på att delegera, öva på att säga nej osv. Nu har jag ju dessutom tid att tänka lite mer på det, på hur jag ska göra framöver – både under sjukskrivning och när jag inte längre är sjukskriven. Strategi istället för att lösa det allteftersom. Dumt att vänta med sånt tills det är fullt ös igen, eller hur?

Vill också säga att det är jag som vill vara halvtidssjukskriven istället för heltid. Tror det är mindre jobbigt att komma tillbaka om man aldrig varit helt frånvarande, till exempel. Just nu diskuteras allt som ska hända på årets kongress – nya idéer och upplägg, strategier, marknadsföring osv. Att inte vara med på det känns märkligt – det är ur alla dessa diskussioner som mitt arbete, mina attgöra-listor sedan formuleras. Då vill jag banne mig vara med och säga vad jag tycker också.

 

Biskvier

Inte riktigt lika gott som det ser ut

Lite meckigt är det ju att göra chokladbiskvier, och bara för att man inte har nåt socker så blir det inte mindre meckigt. Botten av mandelmjöl, lite grädde och äggvitor. Fyllning av smör, kakao, sukrin och vaniljpulver. Doppade i smält 86%-ig choklad efter att ha haft kakorna i frysen en knappt timme. Blev väldigt tjusiga.

Men så här efter provsmakning konstaterade vi att det behövs lite sötning i själva bottnen också, annars smakar den mest som bröd. Knappt nån mandelsmak ens. Jag tror också att det vore bättre med tunnare botten, och kanske något mindre kaka. Mer fyllning i förhållande till botten.

Receptet hittade jag här. Jag gjorde en halv sats, och sötade fyllningen med 2 tsk sukrin. Tror att 2 tsk sukrin i bottnarna vore bra också. Gjorde 8 kakor ganska tjocka kakor – rekommenderar att göra något fler, och platta till lite mer . Vilket så klart är en kristallklar beskrivning när ni inte sett hur mina såg ut, hahaha, men säg så här: kakorna flyter inte ut, utan blir ungefär så stora som man gör dem. Tryck till så att de blir mindre än 1 cm tjocka.