Fakiren som snöt sig i korkmattan

Efter en semester som inte var totalkatastrof ur kostsynpunkt, men verkligen inte lchf heller, var det dags att ta tag i vardagen igen. Och jag tänkte att det kanske var läge för en rivstart, att verkligen plocka bort kolhydraterna helt. Det finns en metod som kallas ”fakir” där man äter max 5 g kolisar per dag. Läste dessutom att 1/4 av alla kvinnor som testar en fakir får inga resultat om de äter kött, men att fisk ger resultat. Så jag planerade en ganska fiskdominerad meny för måndag-fredag. Räknade inga kolisar, men tog bort grönsakerna och mjölkprodukterna så långt det var möjligt.

Frukost alla dagar:
Kall LCHF-toddy (äggmjölk) med en shot espresso = islatte
(byttes ut mot två kokta ägg mosade med smör den sista dagen, för jag orkade inte mecka)

Luncher:
Ägg & makrill i tomatsås
Ägg & varmrökt lax med limeaioli
Ägg & tonfiskröra (tonfisk, majonnäs, rödlök)
Ägg & skagenröra
Ägg & varmrökt makrill

Middagar:
Grillad lax med hollandaise
Ungsstekt lax med dill och lime, hollandaise
Grillad fläskytterfilé med vitlöks- och persiljesmör
Grillad kassler med bearnaisesås
Fredagskyckling med aioli

Och som mellanmål hade jag ost att tugga på. Kaffet dracks med lchf-mjölk eller kokosfett.

Men ärligt talat. Efter tre dagar var jag så vansinnigt trött på fisk. Tyckte att allting smakade fisk. När jag plockade fram lunchen blev jag mätt bara av doften. Och allt hade liksom samma mjuka konsistens. Började dagdrömma om krispiga blomkålsbuketter och röd paprika.

Och när älsklingen mailade att han hade ätit kebab till lunch i torsdags blev jag nästan förbannad på honom. Kebab! Kryddig mat med en liten aning tuggmotstånd! Så orättvist!

På fredagen bestämde vi oss för att återinföra grönsaker på menyn. Och sen tog jag en skvätt helt vanlig mjölk i kaffet också. Och en bit choklad. Så det blev ju inte en hel vecka med fakir.

Vägde inte mig i början av veckan heller, ville inte veta om semestern satt sina spår. Men på onsdagen tänkte jag att jag måste ju veta om det ger några resultat med fiskspåret, så jag vägde mig – och hade banne mig inte gått upp sen innan semestern. Skönt det. Jag menar – det var ju överviktigt så det räckte redan innan.

I söndags morse hade jag gått ner 2 hg. Vilket ju inte är så mycket att hurra för, men det är ändå 2 hg på fyra dagar. Fortsätter det så är det ju kanon.

Konstaterade i alla fall att fakir orkar jag inte med i längden. Och första omställningsveckan var tuff som den var ändå – längtade flera gånger efter kanelbullar och pasta. Trött, törstig, lite huvudvärkig.

Nu har jag åkt på luftvägsinfektion och har ev pyttelite feber. Så jag är trött och seg av det. Men kroppen börjar fatta att den inte får kolisar; magen fattar att den är mätt även om det tar lite längre stund för maten att omsättas i energi. Känner mig mätt efter frukosten och det håller i sig till lunch. Och idag ska jag äta kebab till lunch. Tjoho, vilken fest! (Utan bröd, givetvis)

Så jaha, here we go again. Business as usual. Och andra engelska uttryck.

Är ni intresserade av veckomenyer lite då och då, eller är det tradigt att läsa om?