Älsklingen är på skidsemester – jo, faktiskt, i Riksgränsen är det snö – så jag har haft helgen för mig själv. Tusen planer, framför allt på en massa saker jag skulle få gjorda. Och naturligtvis blev det inte alls så.
Borde insett vartåt det lutade redan i fredags.
Jag och C skulle gå på bio. Äntligen skulle jag få se Brokeback Mountain! Vi inledde med himla god meze och öl på Södermanna, bunkrade med godis och satte oss tillrätta i biofåtöljerna. Åt godis fast vi egentligen var hur mätta som helst. Fnissade lite åt att vi båda kränger godis istället för att finäta. Men varför kom inte reklamfilmerna igång? Efter en stund kom en kille ur personalen in och bad om ursäkt för att de var lite sena. Dörren till maskinrummet hade gått i baklås, men det skulle snart vara fixat. Mer fniss. Vi hade faktiskt bara druckit en öl, inte mer, jag lovar. Vi är så fnissiga. Och kreativa: ”Kan väl inte vara så svårt att få upp en dörr. Några starka karlar som sparkar in den bara” och ”Nämen, det är väl bara att skjuta sönder låset. Det har jag sett massor av gånger på bio – och vi är ju på bio!” Efter några minuter hörde vi hur de gick loss på låset med en hammare, eller något annat stort och tungt. Våra kreativa förslag fortsatte en stund, hammarslagen fortsatte längre. Efter tjugo minuter kom personalkillen in igen och fick tyvärr meddela att nä, de kom inte in i maskinrummet, så föreställningen var inställd. Neeej.
Men nu skulle vi ju faktiskt gå på bio! Så vi gick ut till kassorna, där vi skulle få kompensation var vi lovade. Vi valde raskt en film som skulle börja typ NU och ställde oss i kön. Kompensationen, som vi trodde skulle bli en popcornmeny eller nåt i den stilen, visade sig bestå i att vi fick biljetter till nya filmen. Och pengarna tillbaka. Det tyckte jag var en väldigt bra kompensation! Tack, Astoria Cinemas.
Så istället för känslopjunk blev det Match Point, vilken vi egentligen inte visste så mycket mer om än att den fått bra kritik och att det inte skulle märkas att det är en Woody Allen-film. Så förväntningarna var väl varken höga eller låga. Men filmen var bra – välspelad framför allt. Och med ett slut vi inte hade räknat ut i förväg. Väldigt brittiskt. Stappliga repliker ibland och otroligt flytande dialog ibland. Kanske inte en film jag längtar efter att se igen, men värt pengarna. Eh. Gratisbiljetterna alltså. Nä, den hade varit värd fullpris också. Fast det var ju inte Brokeback Mountain, som vi hade tänkt se.
Men så började alltså min helg. Och fortsatte i samma stil. Satt kvar på uteservering och drack öl fast det var kallt och jag var trött. Kom hem senare än planerat och gick inte alls å la mig direkt, utan fastnade i en bok, kollade mail, slötittade på tv. Sen sov jag å andra sidan till elva igår morse… Hjälp! Inte alls meningen.
Hade planerat att pyssla i trädgården hela lördagen – men regnet öste ner, så jag tappade lusten direkt. Fick ärligt talat inget alls gjort på flera timmar, skrotade bara runt här hemma. I sovtröjan och mysbyxorna. Sen ringde svägerskan och behövde hjälp med sin digitalkamera, så jag klädde på mig och tittade över till henne. En stund, tänkte jag – men det blev flera timmar. Sen var det kväll. Körde och köpte middagsmat – och blommor, för Maxis trädgårdsavdelning hade fortfarande öppet.
När jag kom till Maxi var det fullt på parkeringen, folk överallt. Klockan sex en lördagskväll!? Har folk inga liv? Å andra sidan, när jag var klar med blomköp och val av middagsmat – så var det nästan tomt på parkeringsplatsen. Hur länge var jag där!? En timme, visade sig. Den kritiska tidpunkten hade tydligen passerat, den som markerar skillnaden mellan de som har planer för kvällen och de som inte har bättre saker för sig än att strosa längst hyllorna på Ica.
Åt min middag sent. Varför är man aldrig lika hungrig när man äter ensam som när man har sällskap? Middagen känns mer som något man måste klara av för att inte vara hungrig, än den njutningsfulla aktivitet det blir med sällskap. Visst var det gott med BBQ-marinerade kamben, grillad majskolv och bakad potatis. Och sallad, of course. Blev berusad på ett halvt glas vin. Orkade ingen efterrätt, något som väl är sällan skådat i världshistorien. Dessutom tillbringade jag kökstiden med att zappa mellan Eurovision Song Contest (hur många dåliga låtar som helst!), hockey på trean (nejtack, vill möjligen kolla poängen), SVT:s ”Tema bröd” (gav de upp när det ändå var melodifestival på andra kanalen?) och alla andra kanaler. Inget jag fastnade för alls. Men när maten var avklarad satte jag istället mig i tv-soffan och sträcksåg inspelade avsnitt av Lost. Åt popcorn och trivdes. Dessutom är jag äntligen ikapp… och måste vänta till hösten innan nästa avsnitt. Åh, typiskt.
Kom så klart sent i säng igen. Och sov lite längre än tänkt. Hade satt klockan – men glömt aktivera larmet. Hade bett älsklingen ringa när han var klar med sin frukost – vilket han glömde. Men å andra sidan var jag pigg när jag vaknade, och det är ju alltid trevligt. Dessutom var det fint väder.
Så idag har jag inte alls gjort ett förslag till hemsida för kören eller kollat regler för fototävlingar, som jag hade tänkt. Inte heller tittat över layout för en endobroschyr eller planerat menyer eller bakat bröd eller sorterat papper.
Istället har jag faktiskt rensat lite ogräs och planterat blommorna jag köpte igår. Tagetes och lobelia i två rabatter, som lite utfyllnad och färgklickar. Och i en stor kruka på uteplatsen finns nu änglatrumpet omgärdat av salvia, fuchsia, hängpetunia och en annan sorts petunia. Ser jättefint ut! Fast jag upptäckte att krukan, som stått ute hela vintern eftersom jag aldrig blev färdig att sätta in den i förrådet, numera huserade en koloni myror som blev skogstokiga när jag började gräva. Har hällt ner myrr i jorden och grävt runt, plus en sträng myrr runt hela krukan. Hoppas det hjälper – och att växterna klarar sig. Två andra krukor, som också stått ute, tömde jag helt på jord och myror. De myrorna fick flytta till nedre delen av trädgården, där jag tycker de gör sig bättre. Men jag orkade inte tömma hela den stora krukan – hade dessutom inte tillräckligt mycket jord att fylla upp den igen med och jag är lite otålig av mig ibland. Har jag nu köpt blommor så vill jag faktiskt plantera dem. Annars står de där i sina plantskolekrukor i flera veckor och kanske vissnar innan jag får ner dem i jord. Jag känner mig själv.
Jaha, och resten av tiden – mellan planteringar och ogräsrensning – har jag suttit i min hängmattestol, i solen, och läst bok. Lyssnat på fågelkvittor och avlägsna ljud från gräsklippare, lekande barn, bilar, motorsågar… Druckit lite kaffe. Gungat i vinden. Väldigt väldigt rofyllt och säkert som en riktig lyxinpackning för själen.
Nu ska jag bara lista ut vad jag ska ha till middag ikväll. För eh, det glömde jag igår när jag var och handlade. Trots att det tog så lång tid (jag gillar faktiskt att gå runt i mataffärer och bli inspirerad, fundera, planera). Älsklingen kommer hem sent sent, så det är middag för en ikväll också. Borde äta räkor eller nåt vegetariskt, typ bulgur och bönor… sånt som jag gillar och han helst slipper äta. Räkor för att han är vrålallergisk, resten för att han inte tycker det är gott. Men jag har inte planerat något, har inte ens bulgur hemma… och eftersom jag så sällan äter sånt, och framför allt nästan aldrig tillagar det hemma, så kan jag inte bara sådär på en höft komma på vad jag ska göra. Veckans i-landsproblem, jag vet. Nu har jag dessutom hunnit bli ordentligt hungrig. En burk ravioli kanske? Hurra.
Som sagt. Helgen har inte blivit vad den skulle. Har fått alldeles för lite gjort och maten jag tänkte äta när jag kan passa på att äta sånt som bara jag gillar, har jag inte ätit alls. Efterrättsglassen står orörd i frysen – hur gick det till?
Å andra sidan har jag haft det väldigt mysigt och trevligt. Ibland är det väldigt skönt att strunta i klockan, strunta i attgöralistorna och bara gör som man känner. När man känner. Det känns ju faktiskt som ledig helg då.
