Lyxig dag

Huvudvärken släppte nästan helt igår när jag tränade. Och sen har jag sovit både gott och länge. Skönt!

Har kvällsmöte med jobbet idag, och eftersom jag bara jobbar halvtid så börjar jag kl 16 idag. Vilket firats med sovmorgon och lång frukost, intagen till film. Nu håller jag på att baka till mötet – betydligt roligare än att köpa kakor. Älskar verkligen att baka, men med LCHF är det ganska begränsat med tillfällen för bakning. Bakar mest brödsubstitut (som för övrigt är väldigt goda). Det doftar ljuvligt av chocolate chip cookies från ugnen. Och jag ska göra mitt yttersta för att inte äta några. Vi får väl se hur det går…

Mitt CCC-recept fick jag från min brevvän i Australien i början av 80-talet, när jag knappt hade hört talas om chocolate chip cookies. Chokladchips? Och receptet innehöll ”selfraising flour” vilket jag verkligen inte visste vad det var. För att inte tala om vanilla essence och att receptet innehöll viktmått istället för dl. Det tog lite tid att med brevväxling och letande i böcker på biblioteket att få fram vad allt var. Men sen har jag bakat enligt det receptet oändligt många gånger. När allrakäraste syster var gravid och fick diabetes gjorde jag till och med om det så att det gick att baka med sötningsmedel och sockerfri choklad. Idag varierade jag med att ha både vit och mörk choklad – eftersom det är vad som fanns hemma.

Biancas chocolate chip cookies, ca 30-35 st (i lagomsvensk storlek, inte amerikanska jättecookies)

50 g smör
0,6 dl strösocker
0,7 dl farinsocker (eller muscovadosocker som ju finns numera)
1 ägg
1 tsk vaniljsocker
1,6 dl mjöl
1 tsk bakpulver
175 g hackad mörk choklad
50 g hackade nötter (kan bytas ut mot solrosfrön, pumpafrön eller corn flakes om man är nötallergiker)

Sätt ugnen på 190 grader.

Rör smör och socker luftigt. Tillsätt ägget och rör tills det blandas (rör i lite mjöl om smeten spricker/ystar sig). Blanda vaniljsocker, mjöl och bakpulver och blanda ner i smeten. Rör till sist i choklad och nötter.

Klicka ut teskedsstora klickar på plåt med bakplåtspapper. Tänk på att smeten flyter ut, lämna mellanrum. Grädda 8-10 minuter.

 

Biskvier

Inte riktigt lika gott som det ser ut

Lite meckigt är det ju att göra chokladbiskvier, och bara för att man inte har nåt socker så blir det inte mindre meckigt. Botten av mandelmjöl, lite grädde och äggvitor. Fyllning av smör, kakao, sukrin och vaniljpulver. Doppade i smält 86%-ig choklad efter att ha haft kakorna i frysen en knappt timme. Blev väldigt tjusiga.

Men så här efter provsmakning konstaterade vi att det behövs lite sötning i själva bottnen också, annars smakar den mest som bröd. Knappt nån mandelsmak ens. Jag tror också att det vore bättre med tunnare botten, och kanske något mindre kaka. Mer fyllning i förhållande till botten.

Receptet hittade jag här. Jag gjorde en halv sats, och sötade fyllningen med 2 tsk sukrin. Tror att 2 tsk sukrin i bottnarna vore bra också. Gjorde 8 kakor ganska tjocka kakor – rekommenderar att göra något fler, och platta till lite mer . Vilket så klart är en kristallklar beskrivning när ni inte sett hur mina såg ut, hahaha, men säg så här: kakorna flyter inte ut, utan blir ungefär så stora som man gör dem. Tryck till så att de blir mindre än 1 cm tjocka.

 

Tuppakaka 1.0

Okej, man kanske ska förklara vad originalet är då. Faktiskt en av världens enklaste och godaste kakor (i alla fall överträffar smaken själva arbetsinsatsen med god marginal). Har aldrig misslyckats med den.

2 ägg
3 dl socker
75 g smält, avsvalnat smör (eller 0,75 dl flytande margarin/smör-rapsolja)
2,5 dl vetemjöl (fullkornsvetemjöl funkar bra)

Rör ihop ingredienserna till en jämn (ganska tjock) smet. Smöra och bröa en form (med skorpmjöl/ströbröd eller kokos då alltså), t.ex en helt vanlig springform. Tryck ut smeten i formen. Strö ev över rejält med flagad mandel, eller strunta i det – blir lika gott utan. Grädda 25 minuter mitt i ugnen på 200 grader. Ät.

Nej, det ska inte vara bakpulver i.

Ariadne tipsar om att ha bär eller frukt ovanpå – det har jag aldrig provat, men det låter gott. Jag har däremot varierat med hackade nötter och/eller mandlar, hela skållade mandlar samt pärlsocker. Tycker flagad mandel blir godast av dessa, eller helt utan. Lovar att testa bärvarianten i sommar. Är man helfrälst på kokos kan man säkert ha sånt ovanpå också. Och det går antagligen att choklada till med hacka choklad i smeten eller ovanpå eller nåt.

Men varför klydda till det? Egentligen är den bäst precis som den är.

 

Tuppakaka 2.0

(internt meddelande till er som känner till originalet)

Eftersom vi har nattgäster från Skåne, svängde jag ihop en tuppakaka till kvällskaffet. Och upptäckte att skorpmjölet blivit rent för gammalt. Vad bröa formen med i all hast? Hm, kokos, det borde funka. Och det gjorde det! Blev ärligt talat riktigt gott, utan att totalt förändra smaken.

Sen har jag även flagad mandel ovanpå numera, det vet jag faktiskt inte om det är min egen uppfinning eller om det fanns med från början. Vi hade i alla fall aldrig det när mor bakade, eller när vi själv bakade i vår ungdom (hahaha), jag och syrran.

Men som sagt. Att bröa formen med kokos rekommenderas varmt. En klar uppgradering – eller i alla fall likvärdig variant. För originalet är ju rätt gott det med.

 

Helgen

Nej, bröden gick absolut inte att äta. Inte en millimeter jäste de i ugnen och visserligen luktade det nybakat – men inuti var bröden helt döbakade. Tappade sugen lite, faktiskt. Nu står det en surdegsstart i kylen, men när jag ska jag hinna baka nästa gång? Nu är det ju arbetsdagar och till påsk åker jag söderut. Snopet, verkligen.

Inte hjälpte det att huvudet vrålvärkte igår. Värken, som flyttar sig enligt principen omväxling förnöjer, satt igår i käklederna och strålade utåt. Kunde inte ens ha örhängen, eftersom det gjorde ont i örsnibbarna också. Så när brödbaket sket sig blev det faktistk en aning för mycket, och tårarna började rinna. Man kan inte vara duktig och käck hela tiden.

Fast kvällen blev bra ändå. Fick god middag. Till förrätt drack vi champagnen jag fick av Piri i födelsedagspresent – den var väldigt god, tack tack! - till löjrom, creme fraiche och rödlök på finncrisp. Till huvudrätt en chilimarinerad helgrillad fläskfilé med grillad halloumi och sallad. Och till efterrätt orkade vi inget alls… Men vi såg Försoning, som var väldigt bra. Oväntat bra.

Idag har jag sjungit Imisa tillsammans med en väldigt reducerad kör. Tre sopraner, inkl jag själv, dök upp… vanligtvis är vi  tio. Det blev lite klent, men då får man sjunga lite starkare. Roligt var det iallafall och bra blev det, trots allt. Huvudvärken är idag svag till måttlig, med uppklarnade framåt kvällen (I hope).

Och ikväll blir vi bjudna på tidig påskmiddag hos svärföräldrarna.

Så summa summarum var det en rätt bra helg ändå. Trots brödfiaskot.

 

Something went horribly wrong

Skit också. Har pysslat med den här surdegen sen i måndags morse, fyllt på och skakat om och fyllt på. Allt såg jättefint ut igår. Satte första delen av degen igår kväll, enligt intruktionerna, och den såg fin ut i morse. Bubblig och syrlig. I med resten av mjöl och vatten, knådaknådaknåda, i med saltet, knådaknåda. Lite klibbigt, så jag tog lite mjöl till. Fortfarande lite klibbigt – men degar som jäser ska vara klibbiga från början, annars blir brödet för stabbigt sen. Och sen har hela degen jäst i fyra timmar, enligt instruktion, och jag har pysslat om den flera gånger (vikt in den, enligt instruktion).

Men den är fortfarande hur klibbig som helst. Verkligen superklibbig, som lim, och alldeles för lös. Forma limpor är en total omöjlighet, så jag tog fram formar istället och la bakplåtspapper i dem. Men degen bara fastnar i bakplåtspappret och allt klibbar ihop. Fick slänga ett ihopklibbat bakplåtspapper (med en fjärdedel deg…) och börja om.

Nu står två ”limpor” på sista jäsningen och låt mig säga så här – om det blir bra bröd av detta kommer jag att bli väldigt förvånad. Men det är ju helt omöjligt att veta innan man gräddar, så jag avvaktar med slutliga bedömningen. Tror jag borde haft mer mjöl, men helt säker kan jag inte vara. Kan ju varit något annat också, t.ex att den inte jäser som den borde. Det är svårt att avgöra hur en surdeg ska se ut och kännas när man aldrig provat förr.

 

Bästa krisen

Surdegsbakande män verkar vara nya 40-årskrisen, enligt vissa. Tja, trevligare kris är ju egentligen svårt att tänka sig. Något som kommer hela familjen till nytta och glädje, liksom. Men man ser ju att det är en typisk prylhobby även detta – assistenter, bakstenar, jäskorgar…

Förvisso är jag inte man, men drygt fyrtio iallafall. Så jag tänkte baka med min kärvande gamla maskin, helt vanlig plåt och inte en jäskorg i sikte.

Hemma på köksbänken bubblar nämligen min första surdegsstart – färdig för degsättning ikväll. Väldigt ambitiöst projekt detta – började i måndags morse, och först imorgon eftermiddag kan jag ta ut brödet ur ugnen. Men blir det bra så är ju bollen i rullning – med surdegsstarten är man hyfsat snabbt redo för nästa bakning. Bara att återuppliva och köra igång. Och blir det inte bra så får man väl försöka igen!

Och kanske kanske köpa en assistent som inte kräver öronproppar.