Kamera

Funderar på att investera i en bättre kamera än min halvtaskiga kompakta digitalkamera. Hade en jättefin kompakt digitalkamera som jag köpte 2003 – och som blev stulen 2005. Köpte uppföljaren (dubbelt så många pixlar till halva priset…) och har aldrig varit riktigt nöjd med den. Tycker helt enkelt inte att kvalitén på bilderna är bra nog, och då pratar vi inte om motivet.

Nu är jag intresserad av en systemkamera. Bara det att jag har aldrig haft en systemkamera, så jag har verkligen ingen koll alls på vad det är man ska tänka på, vilka märken som är bra, om det är nåt speciellt objektiv man bör börja med att investera i. Och så vidare.

Det jag vet är att jag har ganska små händer, och som sagt är van vid en liten smidig kompaktkamera – därför vill jag ha en ganska nätt och lätt kamera även när jag går upp i storlek. Den ska kunna användas med både manuella inställningar och hyfsat helautomatiskt om möjligt, så att jag kan ta bilder enkelt för det mesta och mickla lite mer vid enstaka tillfällen (om jag känner mig själv rätt). Jag förstår att det kostar en del, men jag är inte intresserad av att lägga en halv (eller hel) månadslön på en kamera heller. Kanske runt 5-6000 på själva kameran, och sen ytterligare lite på extra objektiv. Är det rimligt?

Hur gör man om man faktiskt inte känner sig kunnig nog att sätta sig in i proffstesten – finns det genvägar för nybörjare/amatörer? Är det nån som har några bra tips på kameror som skulle kunna tänkas passa mig? Vad använder ni och hur nöjda är ni?

 

All by myself

Bortom träden - tystnaden. Fast egentligen hotellviken, badet och restaurangholmen.

Det är lite dimmigt idag, och rätt många minus, så det är en vintervit värld där ute. Var en sväng nere vid hotellviken här i Saltis, och det var trolskt. Dimmigt, vitt, tyst. Tjock rimfrost på nästan allt. Och samtidigt alldeles klar luft, lätt att andas. Kallt, men inte så kallt att nästippen blev frostnupen.

På vägen hem igen försökte solen tränga igenom dimman, utan att riktigt lyckas, men ljuset över Neglingeviken var lätt rosa och sådär så att jag önskade att kameran var rejält mycket bättre. Och att jag själv vore en bättre fotograf, dessutom. Det är så svårt att få fram allt det vintervita och dimman – det finns nästan inga färger, så bilden blir antingen grå eller får inte så snyggt blåstick.

Men det var en fin promenad.

 

För er som blev nyfikna

Så här fin blev jag på en av bilderna:

 

My reality check just bounced (again)

Vi blev fotograferade på jobbet häromveckan. Porträttbilder till hemsidan.

Och till skillnad från hur det brukar vara, i alla fall där jag jobbat tidigare, så blev vi inte fotograferade enligt löpandebandprincipen. Inte en handfull fula kort mot vit bakgrund, tagna av den som högst hävdade att han (alltid han) kunde hantera en kamera. Vid sådana fotograferingar brukar alla se ut som komochhjälpmig, ingen är nöjd. Men billigt blev det och så himla viktigt kan det väl ändå inte vara?

Nej, istället anlitades en riktig fotograf som gav var och en av oss en kvart av sin tid. En kvart när han tog bilder oavbrutet, fick oss att slappna av och skratta och le. Resultatet kom igår – var och en får välja från ett drygt trettiotal bilder på sig själv. Vissa blundar man på, andra gör man nån fånig grimas på – men många bilder är… vänta lite nu… bra!? På mig!?

En lätt surrealistisk känsla infinner sig när jag bläddrar igenom bilderna. Så där ser jag ju ut. Faktiskt. På ett bra sätt liksom. Han har förvisso inte trollat bort dubbelhakan, men jag ser inte dödsblek ut (som jag brukar) utan fullt normal. Kanske rent av… vågar jag säga det själv… söt!

Det måste vara något fel här. Något lurt. Jag brukar inte alls bli bra på bild. Har inget emot att bli fotograferad, men blir sällan ens i närheten av nöjd med resultatet. Och plötsligt sitter jag här och funderar på om jag kanske ska beställa en kopia och ge mina föräldrar i julklapp…? Fast vilken av alla bilder ska man välja? Det finns ju så många bra. Wow, liksom!