Min favoritlucia

I dag fyller allrakäraste syster år. Hipp hurra!

Världens kanske lättaste födelsedag att komma ihåg? Och samma problem varje år när man vill ha presenten inslagen redan i butiken – det finns bara julpapper att välja på. Butikspersonalen lika förvånad varje gång:
- Vaba, födelsedagspresent i december, eh jaha… Men om jag tar silversnöre istället för rött kanske det inte ser så juligt ut?

När vi var små var det extra mysig morgon när syrran fyllde år. Först fick hon presenter i sängen, och sen hade vi frukost framför teven. Vilket vi aldrig hade annars – för det var ju aldrig något på tv på morgonen, så det var ju rätt meningslöst att sitta där… Men 13 december var det luciamorgon på teve. Tror dock inte att vi fick lussekatter till frukost – kan inte minnas att det någonsin bakades lussekatter hemma hos oss. Mycket annat bakades, men saffran var inget jag åt som barn och tydligen gjorde ingen annan det heller. (Och far gillar inget med russin i…) Möjligen fick vi en pepparkaka, men det tvivlar jag på. Det var nog vanlig frukost – fast framför teven. Och med ljus tänt i mors keramiklucia och stjärngosse, så klart. Mysigt var det iallafall.

I morse tände jag ett ljus och åt frukost framför luciamorgon, för första gången på många år. Tänkte att man kanske skulle ha en liten lucialjusstake också, även om den bara blir använd en dag om året. Skickade sms till syrran. Landade lite i vardagen. (Men åt varken lussekatt eller pepparkaka, eftersom jag inte äter sånt och därför inte har sådant hemma… suck…)

Efter en stund steg även älsklingen upp – och undrade varför han inte fått lussefrukost i sängen. Jomeneller hur? Han gillar ju inte ens frukost i sängen!

Ps. Syrran är naturligtvis lillasyster och mycket yngre än jag.

 

Det blir ju lätt att slå in i så fall

Chattade med älsklingen idag.

Undrar om det betyder att han vill ha näsdroppar i julklapp?

 

 

Ljuspunkt

Fast åh, det måste jag ju berätta. Jag har köpt en julklänning. Ja, ni läste rätt. Jag. Har köpt. Ett plagg som passar. Och inte vilket plagg som helst – en klänning. Flera veckor innan jag behöver den. Med 30% rabatt dessutom. Och inte nog med det - när jag mannekängade den för älsklingen så tyckte han att den såg fin ut. Alltså, det är nästan så jag borde gå ut och köpa mig en lott!

En sån här fast röd blev det:

 

Och snart är det jul igen

Ute bara regnar det, men i går natt var det faktiskt minusgrader så pass att det var frostnupet imorse när vi vaknade. Det var fint. Snudd på lite julstämning. Fast jag ska ju erkänna att jag inte längtar alls efter snö. Visst blir det ljust och fint med snö, speciellt runt jul. Men det blir också kallt och halt och en massa arbete med snö som ska skottas, och snövallar man måste klättra över för att komma till tåget, och försenade tåg och annat elände. Nej, för mig är det helt ok med barmark. Om det bara kunde sluta regna då…

Idag har vi försökt planera lite för jul och nyår, med lite extra fokus på just julen eftersom vi ska ha halva släkten här på julafton. Knytis, tack och lov, så vi har bara kollat att allt med på listan på vad var och en ska ha med sig. Vore ju pinsamt att duka upp och inse att ingen gjort julskinka. Eller köttbullar, som enligt våra döttrar är det absolut viktigaste på julbordet. (Personligen tycker jag sillen är godast, men det är ju jag det)

Och sorgligt nog, för mig då alltså, har jag (av älsklingen) blivit belagd med förbud att baka och göra en massa julgodis i år. Vilket varit min specialitet i alla år. Älskar att göra julgodis, skulle gärna göra hundra sorter varje år, men har ändå begränsat mig till kanske 5-7 sorter de senaste åren. Knäck, rocky road fudge, glöggtryffel, päroncognacstryffel, chokladbräck, lakritstoffee, mandelmassa… Skulle även gärna baka pepparkakor och saffransbröd, kanske testa nån julig macaron. Lite småkakor, typ havrekakor och bondkakor och nåt litet flarn.

Det enda jag får göra är knäck, och det enbart för att min dotter säger att det, näst efter köttbullarna, är viktigast på julbordet. Men i övrigt inget alltså, och främst för att vi så klart inte ska äta julgodis och kakor. Och om vi gör, så äter vi.

Det är säkert klokt tänkt. Men det känns så sorgligt. Så ojuligt! För mig alltså. Det har ju varit mitt julpyssel sen tonåren – och innan dess också. Redan när jag var barn bakade jag pepparkakor och gjorde marsipangodis med mor och far och syrran. När jag började lära mig själv gjorde jag kolor, knäck och olika varianter med blockchoklad. Och sen har det blivit nya sorter och gamla favoriter varje år. Speciellt knäcken är jag väldigt stolt över; den blir precis lagom seg och lagom hård. Tur jag får göra den åtminstone, även om jag bara får äta nån enstaka bit av den sen.

Älsklingen tröstar mig lite med att jag 1) inte kommer att gå upp i vikt den här julen om vi hoppar över godis och kakor och 2) jag ju får göra annan julmat. Men alltså, att lära sig grava lax är kanske lite spännande – men ärligt talat tycker jag att gravad lax är sådär gott (fast min egen kanske blir snäppet godare – vi får väl se). Och att visst är det kul att laga mat, absolut, men att grava lax istället för att göra julgodis är ungefär som att trösta sig med städning när man inte får gå på party.

 

Lillejulafton

Firar dan före dan med megahuvudvärk. Alla eventuella smygplaner på att kanske ändå hinna koka knäck eller rulla några tryfflar har tillfälligt skrinlagts. Orkade inte ens samla ihop mig tillräckligt för att åka in några timmar på jobbet där det är nästan inget alls att göra en dag som idag, så det hade ju inte varit så ansträngande att sitta där. Å andra sidan gör det ingen skillnad egentligen att stanna hemma då. Inget jobb som blir ogjort liksom. Men ändå. Känner mig ovanligt ynklig idag. Allt jag inte fått gjort känns påtagligt idag, all min orkeslöshet. Det är inte lätt att övertyga sig själv om att man får känna sig nöjd på julafton trots att man knappt bidragit alls till julbordet.

 

Julpyssel (de)light

I går skrev jag alla julkort och i dag postade jag dem. Och jag tänker inte be om ursäkt för att de är så tråkiga att klockorna stannar, för alternativet till färdigköpta standardkort vore just nu att inte skicka alls. Vilket inte känns så trevligt. Men jag har i alla fall dragit ner på antalet mottagare i år.

Kuratorn jag träffade förra veckan sa att jag inte fick julpynta och julpyssla mer. Speciellt inte sånt som jag får beröm för – det triggar igång duktig flicka-beteendet. Det ska märkas att jag är sjuk, som hon sa. Fast jag undrar jag vem som lider mest av att det blir varken knäck eller rocky road-fudge eller lakritstoffee, bara några enstaka praliner som redan var fixade och förberedda. Älsklingen är glad att vi inte har så mycket julgodis att bli tjocka av. Men jag tycker det är hur tråkigt som helst att inte pyssla. Känns inte alls som jul.

 

Tre gratisråd om vad som helst

Lotten tyckte man skulle sno hennes idé så då gjorde jag det. Lydig som jag är. Sno den ni med!

Hemma med huvudvärk (inget nytt) och låg, men ändå påtaglig, feber (lite nytt i alla fall). Pyttelite ont i halsen har jag, men knappt så det kan kallas ont i halsen alls. Om jag dricker te en gång i timmen så känns halsen nästan helt normal.

Och på tal om gamla vanor (va, hörde ni inte att det var på tal?!) så var det dags för nytt te alldeles nyss. Fyllde vattenkokaren (som jag fortfarande ibland kallar kettelen på riktig skånsk-engelska) och plockade fram två koppar, två påsar earl grey och fyllde vant på kokande vatten. Och sen när teet hade dragit minst 5 minuter – jag gillar starkt te - gick jag ut i köket för att ta ut tepåsen i min kopp och insåg att hoppsan – jag hade gjort te till både mig och älsklingen. Synd bara att älsklingen är på jobbet. Hans te har troligen kallnat när han väl kommer hem… Men det är väl tanken som räknas, va?

Och nu tillbaka till bloggen. Tre gratisråd om vad som helst. Here goes mina favorittips just nu.

1. Ät en avokadomacka

Till detta behövs en halv, perfekt mogen, avokado, en skiva Kornell eller annat osötat fullkornsbröd med hela kärnor samt gott salt. Helst Maldons flingsalt, men annat havssalt funkar säkert också.

Gröp ur avokadon, lägg på brödskivan och tryck till med en gaffel så att det liksom fastnar. Ska inte mosas, bara tryckas till lite lätt. Strö över flingsalt.

Har man groddar hemma kan man med fördel lägga dessa ovanpå den saltade avokadon, men det går precis lika bra utan.

Godaste mackan i världen just nu. Som jag bara drömmer lite om, för just nu äter jag ju inte bröd och andra kolhydratkällor. Men sen. Yum!

2. Strunta i konventionerna

Låt adventsstjärnorna hänga kvar och sprida sitt milda ljus tills dagarna blir längre och kvällarna ljusare. De senaste åren har jag låtit dem hänga kvar tills glödlamporna var slut, vilket brukar bli lagom till slutet av mars eller början av april. Men nu har vi lågenergilampor som ska hålla i femton år, så vi får nog ta ner dem med fullt fungerande belysning. Men kvar blir de ett bra tag till – oavsett om grannarna pikar oss för det. Jag gillar ljuset. Adventsljusstaken däremot tog jag ner alldeles nyss. Nån gräns får det ändå finnas.

3. Bjud på en efterrätt

Har du också några trötta äpplen kvar i fruktskålen, nu när alla äter clementinerna först (som Eddie Izzard säger: ”have a satsuma!” *hihihihi*)?
Gör en supersnabb efterätt, som jag dessutom tror är rätt så ok om man viktminskar med GI/LCHF-varianter.

Vispa vispgrädde med vaniljpulver (inte vaniljsocker) – en nyhet som man kan hitta vid bakningstillbehör åtminstone i större livsmedelsbutiker. Alternativt: skåra en halv vaniljstång (eller en hel om ni är många), skrapa ur fröna och lägg ner i grädden innan du vispar. Sätt in den vispade grädden i frysen medan du gör klart äpplena (inte så länge alltså, bara så den blir riktigt kall och kanske en pyttelite aning fryst i kanterna). Alternativt kan  man ta turkisk yoghurt och vaniljpulver, röra ihop (eller vispa) och slänga in i frysen på samma sätt. Rör om när du tar ut och serverar, så att ev frysta delar blandas med ofrysta.

Skala, kärna ur och skär äpplena i lagoma munsbitar. Stek snabbt i smör i wok eller stor stekpanna – rör om hela tiden. Äpplena ska mjukna lite, inte få stekyta. Ös på massor med kanel när det börjar bli klart.

Lägg varma äpplebitar i skål/djup tallrik och servera med den halvfrysta grädden/yoghurten. För extra lyx: strö över rostade mandelspån eller grovhackade nötter.

 

På gång

Nu får det räcka. Med dålig mat, dåliga vanor och dåliga ursäkter. Julen var katastrofal – jag har aldrig gått upp så mycket (tidigare knappt alls) och vägde redan innan alldeles för mycket. Kläderna sitter illa eller passar inte alls, hela kroppen känns obekväm, flåset är inte ens ett flås bara total andnöd.

När jag var på gymmet och tränade med min PT, gjorde hon en mätning av mig med nån specialvåg som mäter fettprocent och metabol ålder och hela köret. Och resultatet var rent ut sagt deprimerande. Min metabola ålder (heter det så?) är tydligen 57. Femtisju! Det är mindre än 10 år från pension, medan jag ska släpa kvar på jobbet ytterligare 15 år efter att metabolismen gått i pension.

Så här kan jag inte ha det.

Nu måste jag faktiskt bestämma mig på riktigt. Inte bara lite grand eller nästan.

PT är ju inbokad i princip varje tisdag de närmaste månaderna, och som det känns nu tänker jag fortsätta investera i henne (dvs i mig själv) ett tag till. De veckor som PT-tiden krockar med annat, som t.ex. ett styrelsemöte imorgon, går jag på annan träning, som t.ex. ett core-pass ikväll. Väskan är packad och med på jobbet, så att jag inte kan mellanlanda hemma och komma på att jag har nån ursäkt att inte gå.

Och matmässigt är jag inne på andra veckan med GI-rivstart: mycket protein och fett, med grönsaker till. Inget bröd, ris, pasta, socker, mjöl… De enda kolhydraterna är de som finns i grönsakerna. Kan Anna och L-8 så kan jag. Orkar inte riktigt läsa på och sätt mig in i LCHF-konceptet. Men eftersom jag redan i teorin kan GI-konceptet, som är rätt så likt, så kör jag det med stenhård konsekvens. Är tanken iallafall. Älsklingen är med mig matmässigt (något som nästan är en förutsättning) – han behöver också gå ner, fast fuskar med träningen. Haha, för en gångs skull är jag mer disciplinerad än han. Bara det gör ju det hela lite enklare roligare. ;)

I morse visade vågen 1,5 kg mer mindre än efter nyår. Yey!

Och jag ser fram emot att träna ikväll. En snudd på revolutionerande känsla. Kanske att detta faktiskt kan funka!?

 

Hej mitt vinterland

Tre decimeter orörd pudersnö - man bara måste...

Nu är det äntligen äntligen semester ända fram till trettonhelgen. Igår sjöngs julen in med körernas två traditionella julkonserter. Idag är jag leeeeedig.

Jag och älsklingen kommer alltmer i julstämning. Idag har vi lyssnat på julmusik, slagit in julklappar och promenerat i ett fantastiskt vinterlandskap. Alldeles nyfallen snö, lätt och fluffig att pulsa genom, minus tre grader, nästan helt stilla och hyfsat klart. Till och med en vinterskeptiker som jag kan bli frälst då.

Har också kokat lakritskola idag, för första gången. Såg rätt trist ut när den kokade – gråbrun sörja ungefär. Men nu när en stelnat är den mörkt brunsvart, blank och doftar ljuvligt. Enda kruxet är att den är helt omöjlig att skära i bitar – känns totalt stenhård. Men så kom jag på att i England är toffee alltid så här hård, och den slår man i bitar med en toffee hammer. Så jag slog med kortändan av skaftet på kniven och se – den delar sig i ojämna men ändå fina bitar. Tror dock inte att man ska äta den om man har löständer eller plomber som börjar bli gamla, för tusan vad seg den är i början. Men har man en bra tandläkare så är den absolut värd att ge sig på. Yummie!

Ser ni att det är lite rött på kolabiten nere i vänster hörn? Det är blod från när älsklingen skar sig. Tror jag ska plocka bort den biten innan jag bjuder andra... ;)

Nu ska jag göra päronkonjakstryffel och rocky road-fudge. Och kanske, om jag hinner, några fler hallonremmar – tänker att syrligt kan vara rätt uppfriskande bland allt sött och fett man klämmer i sig på julen.

 

Julefrid får det bli nästa vecka

Hallå!? Var är det där lugnet som brukar infinna sig på kontoret sista veckorna innan jul?

Har så galet mycket just nu att jag precis fått be chefen att hjälpa mig prioritera – för jag kommer inte att hinna allt på måste-göras-listan innan jag ska vara ledig. Kan inte riktigt minnas att det brukar vara så. Dagarna dessutom späckade med diverse möten, som gör att allt mindre konkret fixarjobb blir av.

Till och med kvällarna den här veckan är fullbokade. Bjudmiddag igår (jobbet), genrep med kören ikväll och på fredag, julmiddag på torsdag (älsklingens jobb) och sen går i princip hela lördagen bort för repetitioner och julkonserter. Vilket så klart är kul det med, men då hinner man inte ens sitta kvar en timme extra på jobbet för att få saker klara.

Julstressen brukar ju snarast handla om att hinna köpa alla julklappar och laga all mat och koka all knäck. Men i princip alla julklappar är klara och det är syrran som kokar knäck i år. Vilket är för väl, för hur skulle jag hunnit det också? (Fast jag vill ju ha tid att pyssla med julgodis!)

Som chefen sa igår, när vi rusade iväg till ytterligare ett sammanträde: Man bara längtar efter att sätta sig ner och tända ett ljus.