Detta med jeans

Alltså, detta med att köpa kläder. Varenda gång det behövs drabbas jag av samma tröttma.

Jag köpte nya jeans för ett drygt år sedan. Efter att min gamla favoritmodell inte längre tillverkades krävdes det lite letande och provningar innan jag hittade en modell som kändes bekväm, men till slut hittade jag alltså. Så när de började bli lite väl tunnslitna på insidan av låren – som alla jeans med stretch verkar bli på väldigt kort tid nuförtiden – så visste jag ju vad jag skulle ha.

Gick alltså tillbaka och köpte samma modell, samma storlek. Provade för säkerhets skull. Jodå, de satt tajt, som stretchjeans måste göra i början – har lärt mig av några felköp att köper man såna som sitter lagom löst så töjer de sig och sitter inte alls snyggt/skönt efter några dagar. Slog dessutom till och köpte ett par grå i samma modell, samma storlek (även dessa provades).

Då, för några månader sen, vägde jag 2 kg mer än jag gör idag. Så det är verkligen otroligt irriterande att de nya jeansen, båda paren, fortfarande sitter för trångt. Det gamla paret sitter kanonskönt, men nu har det tunnslitna spruckit så dem kan jag inte ha på mig på jobbet – däremot gärna hemma. Tänker varje gång jag drar på mig de nya att de kommer att töja sig lite när jag haft dem på mig en stund, men de töjer aldrig sig så att de verkligen sitter bekvämt.

Så ska jag gå och köpa mig ett par jeans till, och i så fall vilken storlek/modell? En storlek större kändes redan i affären lagom, vilket jag vet innebär att de kommer att töja sig och sitta för löst. Skulle behöva en halv storlek större. Eller ett skärp, kanske..?

Och det retar mig otroligt mycket att två par jeans i en modell och storlek som borde passa är precis på gränsen för små trots att jag gått ner två kilo. Så jäkla onödigt och tråkigt att behöva köpa nytt i större storlek. Eller ännu värre – hitta en annan modell. Men jag har nog inget val, om jag inte snabbt som ögat går ner fem kilo till eller nåt. Har nämligen bara ett annat par byxor som passar, så jag behöver verkligen ett par jeans också att komplettera med. Lite tur i oturen att jag under förra året köpte två vardagsklänningar som jag kan ha med leggings under. Blir inte lika desperat med byxorna då.

Men ändå. Gah, så irriterande.

 

Stövlar

Har tittat avundsjukt på alla som har höga stövlar de senaste åren. Provat massor av olika modeller. Men när man har stl 36 så ska man tydligen ha mycket smalare vader än kvinnor som har stl 38. För jag kan inte ens med våld knäppa trettisexorna, medan trettiåttorna har gått bra att knäppa på massor av modeller. Till och med trettisjuor har jag fått igen. Men för stora skor är ingen bra idé. Har testat tjock iläggssula, men de är ändå för stora och visst gör skaftet att de knappast kommer att trilla av – men de glappar och skavar och det är inte skönt. Och jag köper inte skor som inte känns sköna, så är det bara. Är väl inte tillräckligt fåfäng, eller nåt.

Men så hittade jag höga stövlar, häromdan, på Scorett. Med olika skaftvidd. Och med skaftvidd L gick till och med trettisexorna att stänga hela vägen upp. Lite lite trångt, men det är läder som ju faktiskt töjer sig lite, så jag slog till. Kände mig nästan fånigt lycklig över ett par enkla, svarta stövlar. Äntligen!

De senaste dagarna har jag haft dem på mig en stund varje kväll för att just töja skaftet lite. Och de sitter redan lösare runt vaderna (när jag skriver lösare menar jag att blodcirkulationen börjar funka…) så jag kan nog ha dem en hel dag typ nästa vecka.

Problemet visar sig istället sitta längre ner. För skaftet veckar ihop sig nere runt ankeln, och då bildas ett hårt veck som trycker rakt in i anklarna – där det både skaver rejält och klämmer åt så att foten liksom känns kall efter en stund. Hur jag än drar och försöker vika lädret på annat sätt, så är vecket kvar. Jag kan tänka mig att när lädret mjuknar så mjuknar vecket också, så klart, och då kommer det väl inte att skava eller skära av blodcirkulationen. Men hur sjutton ska det mjukna om jag inte kan använda stövlarna?

Fan.

 

Dagens i-landsproblem

Det här med klänning är inte riktigt min grej. Har svårt att hitta nåt som passar, och känner mig ovan. För att inte tala om hur vita mina ben är… (och knubbiga)

Men förra veckan köpte jag en trikåtunika på Indiska, som var lång nog att ha som (kort) sommarklänning. Och det är varmt ute. Så jag invigde den idag. Med en likaledes ny underklänning för att den inte skulle tjorva ihop sig eller glida upp – det senare ovanligt viktigt när klänningen slutar ovanför knäna. Inte mycket marginal liksom.

Så hur irriterande är det då, på en skala, att underklänningen istället glider upp. Har fått dra lite diskret i den hela dan. Men när jag gick till tåget så hamnade den till slut runt midjan. Och visserligen är jag rätt oblyg av mig, men att stå på perrongen och dra ner en underklänning från midjan. Alltså det går faktiskt inte om man vill bevara en smula värdighet.

Känner mig inte direkt taggad att ha klänning igen inom kort.

 

Aldrig är man nöjd

I kategorin dagens i-landsproblem måste jag bara få gnälla av mig lite.

Alltså, den här tidiga våren är ju underbar. Verkligen.

Men vad sjutton ska man ha på sig? Fem grader på morgonen och femton mitt på dan. Min höstkappa i ull är alldeles för varm. Min sommarjacka i tunt jeanstyg är alldeles för sval på morgonen.

Man borde så klart ha en vårkappa. Och det har jag. Men den är minst en storlek för liten. Och det tar lite emot att köpa en ny – jag håller ju på att gå ner i vikt. Nästa vår kommer gamla fina (dyra) kappan passa igen. Och även om jag köper nåt annat, typ en vårjacka, så är det samma dilemma: om (när!) jag går ner i vikt kommer den att vara för stor. Så jag har liksom ingen lust att köpa nåt dyrt för en säsong.

Och så det vanliga problemet: överhuvudtaget hitta något som passar och inte är snorfult. Bara tanken på att gå i affär efter affär, uppgivet prova… Jag får en mild släng av ångest. Ska det dessutom vara hyfsat billigt också. Hjälp! För många shoppingfaktorer för mig.

Kan vi göra så här istället: det blir sommar 1 april, så går jag över till jeansjackan och så var det problemet ur vägen.

 

Ljuspunkt

Fast åh, det måste jag ju berätta. Jag har köpt en julklänning. Ja, ni läste rätt. Jag. Har köpt. Ett plagg som passar. Och inte vilket plagg som helst – en klänning. Flera veckor innan jag behöver den. Med 30% rabatt dessutom. Och inte nog med det - när jag mannekängade den för älsklingen så tyckte han att den såg fin ut. Alltså, det är nästan så jag borde gå ut och köpa mig en lott!

En sån här fast röd blev det:

 

Fast…

… på tal om nedanstående så vill jag ändå säga att jag har rätt fullt i garderoben. Där hänger nämligen en massa toppar och byxor som nästan passar. För om jag går ner 4-5 kg så kommer de att passa. Hoppas jag. Eventuellt är det fortfarande moderna också då.

Vill ju inte slänga dem, eftersom det inte är något direkt fel på dem, och att packa ner dem är jobbigt för då ser jag verkligen hur lite kläder jag har som passar. Deprimerande på nåt sätt.

Ja, inte för att det inte är deprimerande på nåt sätt att ständigt bläddra förbi sånt som är för trångt i garderoben. Men det är ju en helt annan sak. Mer i sektionen självbedrägeri än i sektionen praktiskt.

 

Inte mycket nytt på klädfronten

Idag spillde jag vinägrett på en av mina bästa t-shirts (en av få klädesplagg inköpta i år, dessutom). Ger mig fan på att det inte går bort i tvätten. Och då ska ni veta att jag inte har så många t-shirts. Faktum är att jag har baskläder för jobbet så det räcker en dryg vecka ungefär, och det är inga stora varianter:

• Fyra t-shirts från Esprit i blandade färger (inkl den jag just spillde på)
• Tre vita tenniströjor (som ganska akut behöver bytas ut för de börjar se rätt urtvättade ut, men jag hittar inga dammodeller i min storlek längre så jag vet inte vad jag ska göra)
• Tre skjortor som passar, men bara en av dem funkar tillsammans med tröja/kofta, de övriga är tunikamodell.
• Tre stickade, v-ringade tröjor varav en börjar se lite urtvättade ut, men håller en säsong till – kombineras bäst med tenniströjorna
• En randig tunn kofta och en gladmönstrad kofta, både kombineras bäst med t-shirts
• En jäkligt bra svart kavaj
• Ett par jeans
• Ett par svarta byxor
• Ett par mörkgrå byxor

Typ så nånting. Och det blir alltid direkt problem när det blir fläckar som inte går bort, eller hål nånstans, för då reduceras ju garderoben omedelbart. Och jag hatar att shoppa kläder, för i 9 fall av 1o hittar jag inget som passar. Och då menar jag PASSAR, rent fysiskt. (Och som inte ser ut som tält eller pyjamasar i tveksam kvalitet från exempelvis XLNT eller Generous, för jäklar vad mycket fult skräp de har där) Det är mest som en lång, seg förödmjukelseprocess och allt man tänker att om jag inte får en stor jäkla kanelbulle snart så börjar jag gråta. Och så får man ingen kanelbulle, för jag äter inte kanelbullar juuu.

Men en bas-tischa från Esprit ska väl inte vara så svårt att ersätta. Så jag bara undrar: Varför kan man inte köpa dem online? Esprit har en jättestor webbutik, med hundratals olika toppar. Men inte sin egen bas-tischa som liksom alltid har funnits och alltid finns i deras butik. Är inte det lite konstigt?

Jag skulle vilja ha några stycken i olika färger. Vet precis vilken storlek, så jag behöver inte prova. Men nähä, då måste man gå till någon av deras affärer och hoppas att de just idag har XXL inne i den/de färger jag vill ha. För av nån anledning så verkar det som om de flesta butiker bara beställer hem 1 eller 2 av de största storlekarna och 50 av mellanstorlekarna (och väldigt många XS som de sen får rea ut när färgen går ur sortimentet…) så man får ha tur om det ens finns vit eller svart hemma.

Sa jag att jag hatar att shoppa kläder?

 

Shorts och andra sommarplagg

Man vafaaan?! Tänkte göra lite förarbete innan jag gav mig ut och letade shorts, och upptäckte på de stora kedjornas hemsidor att t.ex. KappAhl har numera bara upp till stl 44 i sitt ordinarie shortssortiment. Och i XLNT-sortimentet finns inga riktiga shorts, bara såna som går hela vägen ner till knät eller capribyxor och liknande. Vad är det för diskriminering!?

På Lindex hemsida fanns 4 par shorts i stl 46 – alla med ”gubbveck” framtill, något som verkligen inte är smickrande när man redan har valkar och mage som putar ut. Och i Generous-sortimentet fanns ett par shorts, med väldigt långa ben så klart.

Känner att det inte blir helt lätt att hitta ett par enkla, sköna shorts som åtminstone inte framhäver valkarna. Helst med praktiska fickor också, inte bara såna där små låtsasfickor eller inga alls.

Sen ska vi inte prata om linnen. Som alltid alltid alltid glipar så mycket i armhålen att stora delar av behån syns, och sen blir liksom tyg över som veckar sig vid och ovanför bysten. Fult! Och såna med tunna axelband visar ju också väldigt mycket behå, om inte annat så axelbanden som man inte kommer ifrån med min behåstorlek. Precis som alla fina sommarklänningar med tunna axelband eller vanliga ärmlösa. Blir samma sak som linnena där. Ibland ännu värre, ännu fulare.

Jag hatar min kropp. Jag hatar att handla kläder.

Ibland känner jag verkligen att jag bara har lust att köpa ett stort jäkla tält med stora fula blommor på och rätta in mig i ledet som de stora kedjorna vill att vi tjockisar ska vara i: det uppgivna, oklädsamma, tidlöst omoderna. Det är ju iallafall inget som skaver eller sitter åt i såna plagg.

 

44TW

Är ensam hemma denna födelsedagskväll, men det ska väl inte hindra mig att fira?

Fick blommor av både närmaste kollegorna och mina chefer idag. Massor av grattis på facebook och via sms.

Idag har jag alltså jobbat. Sen har jag tränat, som jag brukar på tisdagar, och fått beröm och pepp av Linda – hon tyckte absolut att jag skulle fortsätta springa och anmäla mig till Vårruset. Hahaha, jag tror jag väntar ett tag innan jag gör nåt sånt. Men lite kul känns det fortfarande att jag sprang igår.

Kvällen har tillbringats med tv-middag. Låter det trist? Think again. Så här blev det:

Räkor med limeailoi och ett glas cava

Baconlindad kycklingfilé fylld med soltorkad tomat och ost, serverad med tzatziki, raw tomatsås, kokta rödbetor och sallad. Ett glas pinot noir.

 

Lite manchego som mellanspel, fortfarande pinot noir (Duette, från Chile)

Färska belgiska hallon med grädde, sista slurken cava i glaset.

Det kan man leva med, eller hur? Kvarstår en dubbel espresso macchiato och en liten bit mörk choklad.

Skål och hipp hurra på 44-årsdagen!

Ps. Snygg duk vi har va? Från 10-gruppen. Förrättstallrik IKEA 365+, huvudrätts- och efterrättstallrikar Rörstands Rainbow.

Ps2. Har dagen till ära en kofta som matchar duken. Mitt första köp någonsin efter att ha läst en modeblogg. Skön och snygg – fick komplimanger för den idag av flera kollegor!

 

Nämen kolla

Det finns folk som modebloggar för stora storlekar. Men shit så glad jag blev. Inte för att jag gillar modebloggar, utan för att det finns nån därute som kan tipsa mig om kläder som är snygga och i min storlek.

Big Ass Fashion FTW! :)