Läste ett inlägg om magstrul och lchf hos Anna Hallén.
I hela mitt vuxna liv har jag haft strul med magen. Mest har strulet varit i form av endometriossmärtor, och när det var som värst kom ju allt annat i skymundan. Lite gaser är ju liksom en småsak när man kallsvettig ligger på golvet och profylaxandas för att klara sig igenom ett par timmars obeskrivliga magsmärtor helt i klass med en normal förlossning.
Men parallellt med detta har magen strulat på annat sätt också. Varit bubblig, gasig. Förstoppad eller för lös. Att endometriosen orsakade sammanväxningar kring tarmar och övrigt i magen gjorde saken ännu besvärligare, och länge trodde jag att det var just sammanväxningarna som var källan till problemen. Det var ju endon som gjorde att toalettbesök ibland blev timslånga för att hela magen låste sig i kramp bara jag satte mig på toan. Men så för snart tio år sen genomgick jag en total hysterektomi. Sammanväxningarna finns kvar, men själva endometriosen lugnade ner sig och efter några år var jag i princip helt besvärsfri. Bara att slippa ägglossningar och mens tog ju bort de värsta smärttopparna.
Kvar fanns dock gaser, förstoppning och diarréer utan någon synbar förklaring. IBS, denna slaskdiagnos, gissade en läkare. Inget att göra åt, bara ”undvika sånt man blir gasig av” vilket enligt de flesta råd är typ lök och bönor. Vilket inte hjälpte nämnvärt, och inte blev nån skillnad till det sämre heller när jag återintroducerade det i kosten. Så eftersom jag älskar både lök och bönor har jag fortsatt med det.
Men så för några år sen började jag äta enligt GI-metoden. Alla snabba kolhydrater togs bort, dvs vit pasta, ris, potatis, socker, vitt mjöl. Ibland åt jag fullkornspasta, fullkornsbröd, havregrynsgröt och någon liten nypotatis slänk också ner. Men principen var ganska tydlig i kosten. Och det började bli mer stilla i magen. Inte helt, men märkbart bättre. Först tänkte jag att det kanske ändå var så att endon helt hade försvunnit, att tarmarna lärt sig leva med de sammanväxningar som fanns kvar. Men om jag nån gång åt till exempel kakor, tårta eller för all del åt pasta flera gånger på en vecka – så började det bubbla lite i magen igen.
I vintras började jag prova lchf, som ni kanske har märkt här på bloggen. Då försvann även fullkornspastan och det osötade fullkornsbrödet. De kolhydrater som har funnits kvar är grönsaker, några bär ibland, nötter och mjölkprodukter i begränsad mängd; främst grädde och turkisk yoghurt och mjölken i kaffet. Och nån bit mörk choklad till helgen ibland, så klart.
Och plötsligt var magen helt lugn. Hela tiden. Den liksom bara funkade: inga akuta eller långa toalettsittningar längre, inga gaser, inget som bubblade och drog i tarmarna. Behövde inte ens linfrön i yoghurten varenda dag för att allt skulle funka.
Någon som aldrig haft strul i magen har nog svårt att fatta att man skulle vilja utropa halleluja när man vecka efter vecka har haft alldeles normala toalettbesök. Ni som haft strul fattar.
Och så nu på semestern, när vi bestämde att man får ta en glass, en liten kaka ibland, kanske rent av äta pasta eller bröd eller lite pommes till maten. Prova lite amerikanskt godis. Direkt blev jag gasig i magen, och efter ett tag kom resten av symptomen tillbaka.
För mig är det väldigt tydligt att det är de snabba kolhydraterna som får min mage att strula. Så kanske det inte är för alla, men om du har strul och inte har provat att ta bort mjöl, ris, pasta, socker, frukt(socker) - ge det en chans. Jag kan göra små avsteg ibland, så det är inte ett liv helt utan fika och efterrätter. Men man kan inte göra undantag i flera veckor eller flera gånger i veckan utan att betala för det. Man får välja sina fester.
Nu väntar jag bara på att viktnedgången ska kicka igång. Det vore ju fantastiskt. Men jag tror att det hänger en hel del på min stress också. Kan jag hitta en bättre balans där, så tror jag att vikten kommer att börja röra på sig också. Men oavsett vilket så känns det ändå som att jag dragit en rejäl vinstlott med lchf-maten, nu när magen funkar. Så himla skönt!
