Varje vinter längtar jag till våren, och tänker på allt jag ska fixa i trädgården. Och varje maj börjar jag tappa sugen. Det är så mycket som måste göras och det känns inte som det gör nån som helst skillnad när man gör något. Vi har typ 1500 kvm tomt, och kanske 30 kvm påminner om rabatt. Resten är gräs (och när jag säger gräs menar jag det mest symboliskt, för gräsmattan består nog mest av mossa, klöver, daggkåpa och femtielva andra växter som inte klassas som gräs), buskar, träd och ogräs. Oplanerad växtlighet mestadels: många träd och buskar som liksom bara dyker upp och växer på. Trädgården är inte så anlagd om man säger så´, den har bara blivit till för det mesta (och inte bara nu, utan sannolikt i hela dess livstid – till exempel finns det inte ett enda fruktträd, vilket jag tycker en planerad trädgård från 1949 borde ha om nån hade brytt sig). I mina bästa stunder kallar jag det skogstomt. Fast med tanke på att vi inte har nån angränsande skog, utan bor mitt i ett område med andra villatomter intill och en stor genomfartsväg utanför fönstret, så kanske det är lite väl postitivt att säga skogstomt. Förvisso har vi skog rätt nära, men det är ju inte så att trädgården ligger i skogen. Naturtomt kanske. Men inte en lyckad sådan heller.
Tidig vår är det fint med allt som knoppas, snödropparna som vid söderväggen, krokusar och andra vårlökar som dyker upp. Alla buskar och träd som börjar skimra i grönt. Men nu, när juni står för dörren, är det bara så himla mycket som växer att man blir helt jäkla matt.
Längst bort i trädgården finns höga fina träd; tall, ek och björk bland annat, som ger skugga varma dagar. Men ingen plats att sitta där. För där finns också femton andra småträd och buskar som man antagligen borde röja bland, högt och tätt gräs/ogräs som absolut borde bort, en jättetrave med ved som inte borde ligga där utan få en vedplats intill huset (enklare att hämta ved vid huset när det är en halvmeter snö, till exempel). En väninna så för några år sen att det vore fint att göra ett woodland där. Med en skuggig uteplats. Jovisst, säkert. Men var börjar man? Det är flera hundra kvadratmeter som ska röjas och sen ska det planteras – och vad ska planteras då?
Jorden i hela vår trädgård är tung hård lerjord, och när man grävt två decimeter ner är det berg och sprängsten nästan överallt. Så det skulle behövas några ton jordförbättring också. Hur får man det till bortre delen av trädgården? Det går inte att köra in nåt fordon här, det finns liksom ingen tillfartsmöjlighet. Rullebör? Blir trött bara jag tänker på att flytta två ton jord med rullebör. Så nu struntar vi i bortre delen av trädgården, låter den förvildas alltmer. Dvs det blir mer och mer jobb att ta itu med om man nån gång skulle få energi.
Så närmast huset då? Samma skitjord överallt; tung, kompakt och helt hopplös att gräva i. Allt jag planterar i rabatterna antingen växer extremt långsamt eller dör. Har grävt om två rabatter med ny, bättre jord. Märks knappt nån bättring alls. Har planterat sånt som är tåligt, som inte har så höga krav på jord och vattning, som ska sprida sig snabbt och mycket. Jomenellerhur?
Runt en av rabatterna har de som bodde här innan byggt en mur av ölandssten. Utan murbruk. Den faller i bitar alltmer för varje år, rasar in i rabatten och ut i gången resp gräsmattan. Rabatten sluttar dessutom, så jag vet inte riktigt hur jag ska göra – ska man mura en riktigt mur runt, och hur gör man det i en sluttning? Om man tar bort all sten som låtsas vara mur just nu – rasar hela rabatten då? I just den rabatten står två stora fina pioner som jag ogärna vill flytta på. I övrigt är det rätt sorgligt där – jag har försökt plantera in mormorsblommor som kan fylla ut rabatten, men de vill så klart inte alls ta sig. Det som tar sig är smultron och nån slags silvrig marktäckare – men jag vill ha höjd i rabatten, inte fjutt som är två cm högt.
Intill uteplatsen har vi ett buskage som domineras av en vacker schersmin. Intill står paradisbuske och en dvärgsyrén. Tre fantastiskt doftande buskar som ger insynsskydd och vindskydd, och får uteplatsen ombonad på ena sidan. Under några år har jag beskurit främst den gigantiska schersminen som började se risig ut, vilket faktiskt blev riktigt bra. Förutom att det nu är mycket luftigare och ljusare under buskarna – så nu växer det med oanad kraft där. Krolliljor, snödroppar, påskliljor. Nunneört och vitsippor. Men också sjutton sorters ogräs, hallon, nypon, lönn, rönn. Och i år ett tjugotal solrosor (från fågelbordet). Jorden är stenig och lerig, men det verkar inte bekymra ogräset. 20 kvm sly, som jag inte ens vet var jag ska börja röja. Förra året kapade jag allt med trimmer, och försökte rensa lite, men det sitter som berget. Svårt att fylla på med ny jord också eftersom det ligger i en slutning, så ev ny jord riskerar att rasa ner mot gången intill huset (där det för övrigt också växer oändligt med ogräs…) Funderar på att täcka det med markduk och på så sätt ta död på eländet – men då försvinner ju även alla snödroppar (enda stället vi har sådana) och krolliljor. Och sen måste man ju plantera nåt som tar sig fortare än ogräset; men vad?
Och alla dessa lönnar som växer överallt. Idag har jag rensat små lönnar från rabatterna i en hel jäkla timme. Ändå hittar jag nya i samma rabatt nästa gång jag går förbi.
Och jag har inte ens orkat tänka på det där med pallkragar och odla grönt. Hur sjutton ska jag orka det? Och hur motiverad blir man när älsklingen rynkar lite på näsan och säger att pallkragar är fula, så de får stå nånstans där de inte syns. Precis som alla mina trädgårdsredskap som han lägger undan, flyttar in i boden, flyttar tunga jordsäckar till hörnor där de inte syns – men också ligger väldigt opraktiskt eftersom jag då måste flytta dem varenda gång jag ska göra något. Krukor med dahliaknölar på tillväxt ser stökigt ut, tycker han, måste de stå på uteplatsen? Ja! Annars glömmer jag ju vattna dem…
Jag har tappat trädgårdssugen. Samtidigt uppskattar jag verkligen att bo här. Älskar att ha uteplats, grill, växtlighet utanför knuten. Är inte ett dugg sugen på att flytta till lägenhet, som älsklingen föreslog när jag suckade idag. För han tycker själv att det är mysigt med uteplats och grill, han klipper gärna gräset – men i övrigt är han inte ett dugg till hjälp. Han vill gärna ha fint, men vet inte hur det ska göras fint. När jag frågar vad vi ska göra med t.ex. muren runt sluttande rabatten säger han bara ”ja, jag vet inte”. Han är inte intresserad. Visst kan han gräva om jag pekar – men jag vet ju inte vad jag ska peka på, vet inte vad som behöver göras.
Jag vill bara… jag vet inte… ha en plan. En trädgård som liksom inte bara känns som motsträvligt, hopplöst megajobb hela tiden. För jag har inte riktigt den orken, den tiden. Mer marktäckande växter som inte är ogräs. Mer buskar och perenner så det blir mindre gräs(moss)matta. Fler sittplatser, gärna nån i skugga för varma dagar. Växter som klarar av skitjorden här, som kan växa och glädja mig genom hela trädgårdssäsongen. Behöver hjälp, men det kostar ju typ 20000 bara att få hit en trädgårdsrådgivare som kan titta och ge lite tips. Sen ska det göras också. Och växter ska köpas.
Gud, ge mig styrka och inspiration!
