Mögvinter

Lite mer snö i natt.
Runt nollgradigt. I stan töar det varje dag, så det tunna snötäcket kommer att förvandlas till livsfarlig is på nolltid. Ute hos oss verkar det inte töa på samma sätt. Inte så mycket is. Men vägarna är bruna, det är grått och tradigt.

Nu vill jag ha lite vår. Och om inte det går vill jag ha högtryck med minus femton och strålande sol. Då är det åtminstone fint med snö.

Fast att hetsa upp sig över vädret är verkligen meningslöst. Lägg energin på sånt som går att påverka, kvinna!

 

Inte än

Vaknade till samma markläge som i går kväll, dvs ingen nyfallen snö. Men morgonnyheterna hotade med att snön drar in över oss as we speak, och från Västerås kommer säkra rapporter om snö.

Här har det dock fortfarande, vid 13-snåret, inte kommit en enda flinga. Inget regn heller. Det är grått och ruggigt, men barmarken består.

Utan att ha något otalt alls med Västerås, så tycker jag att snön kan stanna där. 

‘Nuff said.

 

Vinterpromenad

Vilket strålande vackert väder det har varit idag! Även jag kan bli lite förälskad i vintern när det är kallt, stilla, klarblå himmel och solglitter i fluffig snö. Hade det inte varit åtta minus hade solen värmt lite också, det är jag helt säker på.

Vi tog en promenad idag, hade tänkt gå en vanlig runda men såg att det var massor av folk ute på isen, så vi gick också ut. Från Pålnäsviken, runt hela Vår Gård-udden och iland igen vid Grand Hotell följde vi en plogad väg – mitt ute på isen, skåningen i mig är fortfarande fascinerad – där arbete pågick för fullt med att fästa betongblock i ett tjockt rör. Vi var ju faktiskt tvungna att fråga. Det ska bli vatten och avlopp, och när alla tyngder är fästa kommer man att såga sig igenom isen och sänka rörledningen. Gissningsvis ska det ut till Älgö, det såg iallafall ut som det var dit röret ledde. Vi gick inte hela vägen dit, det hade blivit lite väl långt tillbaka sen. Men vilken härlig promenad det var - vilken laddning av sol och ljus och himmel och D-vitamin!

Var rätt seg i benen när vi kom hem igen, men nu en timme senare tänker jag att jag skulle gärna gå en runda till. Undrar om vi hinner det imorgon innan jag ska iväg och sjunga med kyrkokören? Ja, för halsen känns helt bra igen idag. Skulle vara häftigt med samma sol-himmel-snöglitter-laddning igen. Och häftigt att promenera ute på isen igen. Det har jag inte gjort på säkert fem år.

 

Som vanligt i februari

Efter en veckas långsamt töande kan man nu se flera kvadratmeter gräsmatta i vår trädgård. Tror till och med jag skymtade några små spetsar som tog sig upp ur jorden vid söderväggen – snödroppar på gång. Yey!

 Samtidigt har tjocka snölager smält, fruset, smält, fruset och är nu som spegelblank is. Man går medelst hasning för att inte halka – och halkar ändå.

Och i morse snöade det en timme eller två. Ett tunt fluffigt lager snö la sig över all blankis och dolde den precis lagom så att man inte visste var den var, utan att för den sakens skull ta bort halkan. Morr.

Fast har man bara vädret att bekymra sig om så har man väl rätt små bekymmer. I alla fall så länge man inte bryter armar och ben pga vädret.

 

SJ, SJ gamle vän

Dottern är på väg upp till Stockholm med tåg. Äntligen!

Först blev hennes tåg helt inställt för en dryg vecka sen – och jag blev uppringd av SJs automatiska uppringare som meddelade mig att jag måste boka om biljetten. Till vilket det var ”mer än 20 minuters kö”. Efter 22 minuter bröts samtalet… På det igen, och efter närmare 30 minuter kom jag äntligen fram. Fick ny biljett, till ett tåg som skulle gå en timme tidigare.

Idag när hon kom till stationen var tåget försenat. Första beskedet var 45 min försening. Sen 10 minuter och ett spår angavs, som alla rusade till. Inget tåg. Sen annonserades ytterligare 10 minuter senare – fast inget spår. Dottern skickade sms med texten ”slår vad om att vi får springa genom en pelare till 9 3/4″. That’s my girl. Galghumor är alltid bra i krislägen.

Förseningen blev i själva verket en timme ungefär. Hon kom alltså iväg tre minuter senare än det tåg som hon skulle åkt med från början. Ödets ironi?

Nu sitter jag på jobbet och hoppas att förseningen inte blir längre under uppresan.

Kan för övrigt meddela er skåningar är här i huvudstaden är det totalkaos även i lokaltrafiken. Inte ens Saltsjöbanan går som den ska, och då är det illa. Två blå tåg trafikerar i skytteltrafik, men helt utan tidtabell. Tunnelbanan går bara de delar som är under jord (vilket man skulle tro är hela nätet med tanke på att det heter tunnelbana, men det är ju bara i innerstan som de tågen går i tunnlar), och med reducerad trafik, övrig trafik ersätts delvis med bussar – vilket gör att vanliga linjer fått utgå eftersom bussarna behövs för ersättningstrafiken.  Pendeltågen kommer inte heller fram som de ska. SL har uppmanat alla som kan att jobba hemifrån just nu. Vilket jag gjorde hela förmiddagen – men jag måste ju hämta dottern i kväll, så jag tog mig in efter rusningstid.

Får väl se när och om vi kommer hem ikväll.

 

Solglimt

Imorse var det strålande solsken när jag klev ut genom dörren. Inne i stan låg det rester av dimma kring hustaken, och resten av Skeppsbron badade i sol. Sånt lyfter humöret några snäpp över förväntat.

Sen gick jag in i en gränd och fick värja för nedfallande snö, och allt var som vanligt igen.

 

Lösa fredagstankar

Släpade mig upp imorse, riktigt seg. Hade lite feber igår, men den verkar ha släppt över natten. Bara halsont och nästäppa och nån slags huvudtäppa också. Var mycket nära att ge upp och lägga mig igen, men övertalade mig själv att åka till jobbet. Rabblar mitt lilla mantra: Imorgon är det helg, då kan jag sova längre.

Och lite upplyftande är det att höra fåglarna kvittra och se morgonhimlen bli alldeles rosa medan man dukar fram frukosten. Till och med snön är vacker – åtminstone på baksidan av huset där den ligger djup och nästan orörd. Bara djurspår som bryter av. I såna lägen kan till och med jag gilla vinter och snö.

Annars är det svårt att gilla vintern just nu. Snöröjningen på vägarna har skapat vallar upp mot två meter höga längst trottoarer och vägar. Utanför vårt hus finns en liten gång ut till stora vägen som ingen röjer alls – man får helt enkelt klättra (halka) över, och hoppa rakt ut i gatan. Men jag (vi) behöver iallafall inte skotta loss vår bil varje dag, eftersom den står i garage. Däremot behöver uppfarten skottas – det är två decimeter packad snö som till och med vår fyrhjulsdrift har problem med. Blir helgens motion, tror  jag. Och blå tåget går nästan alltid som det ska, bara nån minuts försening. Så egentligen har jag det ganska bra. Att slira runt på oskottade trottoarer med decimeterdjup snö-sand-salt-modd är säkert jättebra motion.

Gillar bara inte det här halsonda. Ikväll ska jag ju på sing-a-long-konsert och sjunga Vivaldis Gloria tillsammans med min och många andra körer. Har verkligen sett fram emot det. Men klarar halsen det? Orkar jag? Hoppas hoppas hoppas!

Rabblar mitt lilla mantra: Imorgon är det helg, då kan jag sova längre.

 

Meeeen

Så ligger snön ett par cm djup igen. Vad tusan?

 

Är det inte det ena så är det det andra

Söndagen var en riktigt skön dag, iallafall till att börja med. Vi sov länge, åt god frukost, packade dotterns grejer, såg en film och åt en sen lunch innan det var dags att ge sig av till Bromma. Eftersom vår bil är i fjällen, fick jag låna bil av svärföräldrarna.

Men oj vad det hade börjat snöa. Fick börja med att skotta innan jag hämtade bilen. Typiskt vältajmat av äsklingen att åka iväg precis när det blir så mycket snö att det behöver skottas… Och det var rätt läskigt att köra också – slirigt och dålig sikt. Men vi kom fram i tid. Lite för god tid visade det sig – planet var nämligen mer än en timme försenat. Istället för 18:15 skulle det avgå 19:30. Och vad gör man på Bromma i 1½ timme extra? Tja, man kan ju alltid fika. Om det inte hade varit så att kakorna var slut på Brommas enda servering. Slut!? Så vi fick köpa kanelbulle och dricka i Pressbyrån, gå till ankomsthallen för att hitta en ledig bänk och sen satt vi där. Inte vidare mysigt, men det gick ju. För att bryta enformigheten fick jag ge mig ut i snöyran och lägga på mer pengar på bilen också mitt i alltihop. Men sen var det äntligen ombordstigning strax innan halv åtta. Kramade dottern och vinkade av henne. Sen brukar jag vänta tills planet lyft. Skulle bara ringa hennes pappa och säga att hon var ombord. Då lägger mobilen av – och när jag ska starta om den så påstår den att jag har fel PIN-kod, så den låser sig och ber om PUK-koden. Ja, den har man ju alltid med sig.

Ok, men telefonautomat då? Jodå, det fanns faktiskt – otroligt nog. Men man kunde inte betala med kreditkort, bara mynt eller nåt slags teliakort som kostade 50 spänn. Och sååå mycket tänkte jag ju inte ringa. Fick be väldigt snällt i pressbyrån för att få växla till mynt. Kändes väldigt retro att ringa från automat. Och dyrt!

Men inte sjutton kom planet iväg halv åtta som det var sagt. Jag väntade och väntade. Det behövde extra avisning och inte förrän åtta lyfte de. Och sen körde jag hem i snöyran och halkan. Och sen var det så slirigt att jag inte kunde köra upp bilen till svärföräldrarnas parkering utan fick ställa den nere vid deras brevlåda.

Hade tänkt laga middag och se en film, en bra avslutning på veckan liksom.  Jag skulle ju vara hemma strax innan sju. Istället kom jag hem tio över nio, med sprängande huvudvärk. Orkade varken tänka på eller göra nån mat. Letade upp min PUK-kod, fick igång mobilen, och ramlade sedan i säng ganska så direkt. Och kunde ändå inte somna förrän elva. Men sen sov jag gott.

Fast jag vaknade med huvudvärk – och ett rejält kurrande i magen.

 

Gick ju riktigt bra

Letade kläder igår, och bara för att Molly hade föreslagit vit topp så letade jag bara efter det. Inte medvetet till att börja med, men efter ett tag insåg jag att ögonen inte ens stannade vid allt det svarta som var till salu i klädaffärerna. Och mycket svart är det. Kan väl säga att vitt och kortärmat inte direkt är överrepresenterat på galgarna i någon av de butiker jag besökte. Däremot är rött up and coming, men det mesta rött var dessutom väldigt juligt och det tyckte jag kändes för tidigt på säsongen. Och till sist hittade jag ju faktiskt en vit skjortblus med halvlång ärm, som jag slog till på. Det röda halsbandet som svärmor lånade ut passade dock inte riktigt, så det fick bli gamla vanliga halsbandet med pärlor, bergskristall och nån annan sten som jag inte kommer ihåg vad den heter. Som färgklick istället en glittrig rosa sjal. Det blev jättebra – tack tack för tipset!

Lite intressant också att jag tror jag var enda kvinnliga gästen som inte hade svart topp igår. Herrerna hade skjortor och tröjor i diverse olika färger och mönster, medan damerna förvisso hade väldigt olika modeller på överdelarna – men samtliga svarta. Utom jag med vit och glitterrosa. Och det kändes faktiskt riktigt trevligt att avvika lite lagom.

Dessutom var det ett himla trevligt partaj, jag pratade med massor av människor jag inte träffat förut och de pratade med mig. Jag måste verkligen sluta med den här före-festen-ångesten. (Å andra sidan – har man riktigt lågt ställda förväntningar blir det oftast bättre än man hade trott, så…)

Men tusan vad mörkt det är nu. Det ligger ett tjockt molntäcke över stan sen igår morse, så att även mitt på dan känns det som kväll. Plus lite dimma och duggregn och alla mina fördomar om november besannas.

Hastar genast över till julöverdosbloggen för lite mentalt glitter att pigga upp mig med.