Läste nånstans att normalt har en vuxen person i snitt 1-2 förkylningar per år. Per år! Många därute är alltså inte förkylda alls, för jag kan säga att jag är verkligen förkyld mer än 1-2 gånger per år även under mer normala förhållanden. Den här omgången känns ju exceptionell, så den ska man väl inte utgå ifrån.

Och det är ju inte en sån där omgång där det aldrig bryter ut heller. Blir verkligen däckad nån dag då och då. Febrig, tung huvudvärk, värk i kroppen, hostig och riktigt hängig. För att två dagar senare känna att nu är jag så pigg att jag kan ta en halvtimmes promenad utan att dö. Och sen, som sagt, två dar senare är jag hängig igen. Som en vågrörelse, nästan.

Och inte kan jag trösta mig med glass eller andra godsaker heller, för det är ju faktiskt förbjudet just nu. Min enda lyx har varit kaffe med vispad grädde på toppen. Men igår började kaffe smaka konstigt och det håller i sig. Och te med grädde, alltså… nej.

Tar avsvällande tabletter, för näsdroppar går ju inte längre, och jag tar hostmedicin när jag har hostdagar/nätter. Och allergispray för att få ytterligare avsvällande effekt. Fick dessutom luftrörsvidgande medicin för riktigt dåliga dagar/nätter, men den har jag bara behövt ta några dagar förra veckan. (Peppar, peppar…) Boostar med c-vitaminbrus och med mycket te.

Och ändå blir jag alltså inte ett dugg friskare. Idag är en sån där dålig dag när jag bara är trött trött trött. Seg i huvudet, tung i kroppen. Känner mig rätt deppig. Ska det vara så här länge till?

Nu tar jag nya tag (igen, igen, igen och igen) med rätt och bra mat. Inget fusk. Att kalla det nyårslöfte känns lite töntigt, för så här har jag ju hållit på i flera år nu. Låt oss kalla det årets attgöralista, enligt femårsplanen.

• Lågkolhydratkost på riktigt; tre bra måltider per dag och ett mellanmål.
• Lagom stora portioner så att jag inte överäter.
• Mindre av mejeriprodukter som mjölk och yoghurt.
• Inga ”tillåtna” godsaker som mörk choklad, bär med grädde, lchf-kakor och sånt annat än vid väldigt festliga tillfällen (verkligen inte varje helg…)
• Mer av bra kött/fisk, ägg, grönsaker, nötter, ost, kokosfett, creme fraiche, grädde.
• Vin enbart till fest och i små mängder – tror allt mer på att det påverkar vikten både direkt (energi) och indirekt (aptitstimulerande).

Och blir jag bara av med den här eländesförkylningen som tar nya tag hela tiden, så ska jag komma igång med träningen också. Fick en stegräknare i julklapp, och har redan konstaterat att den vardagsmotion jag normalt får genom att gå till och från tåget och till och från lunchställen, inte räcker på långa vägar. Jag måste verkligen få till mer promenader och/eller fler träningstillfällen på gymmet om det ska påverka min vikt. Så attgöralistan på den punkten ser ut ungefär så här:

• PT-träning en gång i veckan
• Yoga eller annan gruppträning en gång i veckan
• Promenader dagligen, och speciellt dagar när jag inte tränar på annat sätt

Känner jag mig peppad? Inte så vidare värst, ärligt talat. Det är mer som att gå tillbaka till jobbet efter semestern: kul ibland, tradigt ibland. Men det måste göras. Måste måste måste – för jag är inte bekväm i den här kroppen.

De flesta är böcker är i mycket gott skick, lästa en eller ett fåtal gånger. De äldre pocketböckerna är kanske inte lika bra kvalitet som de nyare, och några inbundna böcker är lite slitna. Men inget är fallfärdigt: sådana böcker slängde vi faktiskt. Och de är ju verkligen prisvärda om man så säger.

Välj och vraka efter eget behag (genomstrukna titlar är tingade):

Dottern har ockuperat rummet som till vardags är mitt arbetsrum, men när hon är här är det ju hennes rum. Visst har jag en laptop, men när huset är fullt av folk (dvs alla är hemma och lediga) är det svårt att hitta lugn och ro att sätta sig med bloggen. Har knappt ens hunnit (fått ro att) läsa andras bloggar. Det känns också märkligt: är det inte när man är ledig som det ska finnas tid för sådant?

Fast jag har läst ut en bra bok och börjat på en ny, verkligen haft tid att sträckläsa i flera timmar. Och vi har med gemensamma krafter fått en del grejer gjorda hemmavid också, sånt man aldrig hinner/orkar vanliga arbetsveckor: rensat hyllor, frostat av frysarna, möblerat om i arbetsrummet (ut med gamla uddahyllor, in med nya snygga), julpyntat. Vi har gått flera riktigt långa promenader. Vi hade halva släkten här på julafton, förvisso knytis men det är ändå mycket som ska förberedas och sen plockas undan och diskas efteråt.

Och till nyårshelgen kom syster med familj och nästansyster med familj upp från Skåne: nu vet vi att det går utmärkt att sova 11 personer här hemma, plats för både sängar och bagage och vid matbordet. Det är bara kylskåpet som är för litet, men vi hade tur att temperaturen låg strax över nollan de flesta dagarna så stora delar av nyårsmenyn fick stå på uteplatsen ett tag.

Och så gick vår spis sönder igen. Vår nya dyra spis som vi köpte för typ tre månader sen. Den har strulat lite sen vi köpte den, och vi har haft servicekillar här två gånger. På julafton slutade ugnen funka – så vi fick göra klart janssons frestelse i grillen. Dan efter slutade även induktionshällen funka. Då blev det lite jobbigare. Vi grävde fram en kokplatta i förrådet och fick efter några dagar låna ytterligare en kokplatta. Men sen skulle ju två familjer till ansluta. Ny servicekille kom och kollade och konstaterade att han inte kunde laga den innan nyår, och inte på plats. Fast han fick igång den lite ändå, så den funkade delvis igen. Men vi skulle få en lånespis ändå, för säkerhets skull. Den kom på fredagskvällen, precis när vi hade lyckats göra klart middagen till 11 personer. Istället för vår induktionshäll och dubbla ugnar har vi nu en gammeldags spis med extremt ineffektiva plattor (såna där gamla fina svarta ni vet) och en ugn som kanske inte riktigt håller den temperatur man ställer in heller. Och vi har ingen aning alls om hur länge vi ska ha den, om de kan laga den gamla (nya) spisen eller om vi får en helt ny som ersättning.

Och nu verkar det som om jag avslutar min ledighet med en rejäl halsinfektion – vilket är helt logiskt eftersom alla andra i familjen haft ont i halsen sen julledigheten inleddes. Hoppas bara att jag hinner bli frisk till måndag, för jag jag har massor att göra på jobbet. (Nån som sa att januari är en lugn jobbmånad? Verkar inte så i år…)

Har jag avlagt några nyårslöften? Nej, det har jag inte. Varken hunnit eller haft för avsikt att hinna.

Har jag tänkt summera 2011 här i bloggen? Fin tanke, men låt oss säga att jag inte kommer att göra det, så får det bli en bonus om det råkar bli så ändå.

I dag fyller allrakäraste syster år. Hipp hurra!

Världens kanske lättaste födelsedag att komma ihåg? Och samma problem varje år när man vill ha presenten inslagen redan i butiken – det finns bara julpapper att välja på. Butikspersonalen lika förvånad varje gång:
- Vaba, födelsedagspresent i december, eh jaha… Men om jag tar silversnöre istället för rött kanske det inte ser så juligt ut?

När vi var små var det extra mysig morgon när syrran fyllde år. Först fick hon presenter i sängen, och sen hade vi frukost framför teven. Vilket vi aldrig hade annars – för det var ju aldrig något på tv på morgonen, så det var ju rätt meningslöst att sitta där… Men 13 december var det luciamorgon på teve. Tror dock inte att vi fick lussekatter till frukost – kan inte minnas att det någonsin bakades lussekatter hemma hos oss. Mycket annat bakades, men saffran var inget jag åt som barn och tydligen gjorde ingen annan det heller. (Och far gillar inget med russin i…) Möjligen fick vi en pepparkaka, men det tvivlar jag på. Det var nog vanlig frukost – fast framför teven. Och med ljus tänt i mors keramiklucia och stjärngosse, så klart. Mysigt var det iallafall.

I morse tände jag ett ljus och åt frukost framför luciamorgon, för första gången på många år. Tänkte att man kanske skulle ha en liten lucialjusstake också, även om den bara blir använd en dag om året. Skickade sms till syrran. Landade lite i vardagen. (Men åt varken lussekatt eller pepparkaka, eftersom jag inte äter sånt och därför inte har sådant hemma… suck…)

Efter en stund steg även älsklingen upp – och undrade varför han inte fått lussefrukost i sängen. Jomeneller hur? Han gillar ju inte ens frukost i sängen!

Ps. Syrran är naturligtvis lillasyster och mycket yngre än jag.

Undrar om det betyder att han vill ha näsdroppar i julklapp?

En sån här fast röd blev det:

Idag har vi försökt planera lite för jul och nyår, med lite extra fokus på just julen eftersom vi ska ha halva släkten här på julafton. Knytis, tack och lov, så vi har bara kollat att allt med på listan på vad var och en ska ha med sig. Vore ju pinsamt att duka upp och inse att ingen gjort julskinka. Eller köttbullar, som enligt våra döttrar är det absolut viktigaste på julbordet. (Personligen tycker jag sillen är godast, men det är ju jag det)

Och sorgligt nog, för mig då alltså, har jag (av älsklingen) blivit belagd med förbud att baka och göra en massa julgodis i år. Vilket varit min specialitet i alla år. Älskar att göra julgodis, skulle gärna göra hundra sorter varje år, men har ändå begränsat mig till kanske 5-7 sorter de senaste åren. Knäck, rocky road fudge, glöggtryffel, päroncognacstryffel, chokladbräck, lakritstoffee, mandelmassa… Skulle även gärna baka pepparkakor och saffransbröd, kanske testa nån julig macaron. Lite småkakor, typ havrekakor och bondkakor och nåt litet flarn.

Det enda jag får göra är knäck, och det enbart för att min dotter säger att det, näst efter köttbullarna, är viktigast på julbordet. Men i övrigt inget alltså, och främst för att vi så klart inte ska äta julgodis och kakor. Och om vi gör, så äter vi.

Det är säkert klokt tänkt. Men det känns så sorgligt. Så ojuligt! För mig alltså. Det har ju varit mitt julpyssel sen tonåren – och innan dess också. Redan när jag var barn bakade jag pepparkakor och gjorde marsipangodis med mor och far och syrran. När jag började lära mig själv gjorde jag kolor, knäck och olika varianter med blockchoklad. Och sen har det blivit nya sorter och gamla favoriter varje år. Speciellt knäcken är jag väldigt stolt över; den blir precis lagom seg och lagom hård. Tur jag får göra den åtminstone, även om jag bara får äta nån enstaka bit av den sen.

Älsklingen tröstar mig lite med att jag 1) inte kommer att gå upp i vikt den här julen om vi hoppar över godis och kakor och 2) jag ju får göra annan julmat. Men alltså, att lära sig grava lax är kanske lite spännande – men ärligt talat tycker jag att gravad lax är sådär gott (fast min egen kanske blir snäppet godare – vi får väl se). Och att visst är det kul att laga mat, absolut, men att grava lax istället för att göra julgodis är ungefär som att trösta sig med städning när man inte får gå på party.