RSS

Håglöst

07 Okt

Imorgon kommer älsklingen hem från sin kongress over there. Mer än en vecka har han varit borta. Jag längtar.

Hade förväntat mig att det skulle kännas väldigt ensamt den här veckan. Men jag har haft så mycket annat att tänka på och göra. Inte minst jobbet har krävt mycket. De kvällar jag haft för mig själv har jag ätit, tittat på tv och sen somnat. Har inte känt mig övergiven, utan faktiskt uppskattat ensamheten. Det har varit skönt att varva ner helt i egen takt efter hektiska arbetsdagar.

Men igår började jag känna av ensamheten. Fredagskväll helt på egen hand är inte så himla roligt, inte ens när man är trött. Eller kanske speciellt inte då. Åt min skaldjurssoppa på egen hand, tittade oengagerat på tv. Jag hade köpt lite godis för att fira att det var helg, men kände inte alls för att äta det. Det står fortfarande orört i skafferiet. Måste vara personligt rekord.

Idag har det varit ovanligt segt. Ute har det regnat tröstlöst hela dagen. Inomhus är det kallt, och jag fryser ännu mer bara för att jag är ensam. Behöver någon att krama, så att jag blir lite varm. Har ägnat några timmar idag åt att köpa ingredienser till morgondagens middag. Älsklingen fyller nämligen år idag, så jag ska fira honom imorgon när han kommer hem. Har köpt gott vin också, och efterrätt. Gillar att planera och förbereda. Anna har rekommenderat menyn, vi får väl hoppas att jag får till det jag med. Det låter väldigt gott!

Sen gick luften ur mig. Fick huvudvärk, och har inte fått ett dugg mer gjort. Har bläddrat håglöst i några tidningar, försökt tänka ut nån film jag kan se för att pigga upp mig, studerat tv-tablån, plockat fram några olästa böcker. Inget känns roligt. Klockan är halv åtta på kvällen och jag har fortfarande inte börjat med nån mat. Skulle vilja tända en brasa, men det finns bara tre ynkliga vedpinnar inomhus. Ska jag hämta mer måste jag gå tvärs igenom hela regnvåta, beckmörka trädgården och sen är väl veden ändå blöt efter allt regn.

Tystnaden, overksamheten, vädret… och så går tankarna igång. Ältandet och grubblandet, som öppnar dörrarna in till depressionen. Bara lite på glänt, men tillräckligt för att det ska börja kännas i kroppen. Molandet i bröstkorgen, det svarta hålet som växer i mig. Djupandas och försöker tänka på annat, försöker sysselsätta mig med sånt som får tankarna att skingras. Ibland funkar det, en stund senare funkar det inte alls. Ju mer tankar, desto mindre energi till annat. Jag fastnar alldeles för lätt i den nedåtgående spiralen.

Borde kanske gå och lägga mig – men hur kul är det att lägga sig innan nio en lördagskväll? Det känns liksom ännu mer patetiskt.

Suck.

Annonser
 
3 kommentarer

Publicerat av på 07 oktober 2006 i depression

 

3 svar till “Håglöst

  1. trulsa

    07 oktober 2006 at 19:30

    Fyfan. Vet precis. Man känner på sig det i kroppen när det kommer smygande och man vill inte, vill inte… Men de desperata åtgärder man har är inte helt hundraprocentiga. Ibland funkar det, ibland inte. Vad göra.

    Önskar jag kunde ge dig en kram.

     
  2. Molly

    07 oktober 2006 at 20:39

    Det ÄR ok att gå att lägga sig innan nio en lördag. (Det har jag gjort många gånger!)

    Jag vet hur det är att vara ensam ett längre tag och vad ens huvud gör med kroppen. Kan inte hjärnan bara sluta tänka tankar som får kroppen att må dåligt? Kan man inte uppfinna en on/off-knapp?

    *kram*

     
  3. Anna

    09 oktober 2006 at 17:08

    Hur gick middagen?

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: