Skogsmulle

Ikväll har jag sannerligen gjort mig förtjänt av ett par bitar choklad till kaffet. Vilket jag njuter oändligt av – både chokladen och förtjänandet, liksom.

Efter fredagens midsommarfirande övertalade/utmanade älsklingen mig att promenera hem. En mil… Han ställde sig lätt tveksam till att jag skulle palla, och jag var tillräckligt nykter för att tycka att han svamlade. En mil måste man väl ändå klara av att gå.Förvisso mitt i natten, men det är ljust ute på midsommar. Och vi skulle gå genom skog, en vacker väg alltså. Dessutom hade jag väldigt bra skor, så varför inte. Älsklingen påstod att han visste exakt hur vi skulle gå, vilket visade sig vara en sanning med modifikation. Men vi gick bara fel en gång – en omväg på 20 minuter när jag inte var helt nöjd – men i övrigt var det faktiskt en riktigt skön promenad på två och en halv timme (varav 20 minuter alltså var omväg). Och det regnade lite, men mest så lätt att vi inte tänkte på. Sista kilometern var seg – då ösregnade det och mina ben var så trötta att jag med ren viljekraft fick övertala mig själv att ta varenda steg.

Träningsvärk dan efter var väl bara förnamnet. Men gissa hur nöjd jag kände mig?

Och i morse var träningsvärken borta, märkligt nog. Så då gav vi oss in på nästa utmaning. GPS-mottagaren som vi kopplat ihop med kartprogram och mobil skulle testas för skattjakt. För flera år sen läste jag om geocaching men hade inte GPS. Nu hade vi en och i Saltis finns många cachar att hitta. Vi läste på, la in i kartan, packade picknick och gav oss ut.

Vi har hittat två cachar idag – våra första. Vi var ute 4 timmar, vilket i realiteten inneburit minst 2,5 timme promenerande i terräng. Det var skitroligt! Vi har redan spanat in nya cachar, både häromkring och på andra ställen. Vilken fantastiskt rolig anledning att gå en lång promenad och ha en picknick!