RSS

Pessimist, javisst

01 Sep

Nähä. Så nutrilett funkar inte. Och jag har faktiskt inte tid att springa på viktväktarmöte en gång i veckan – och jag känner mig själv. På egen hand fixar jag en inte specialdiet som innebär att jag måste förbereda lunchlådor och egen middag varenda dag i kanske 10 veckor. Jag behöver sällskap när jag äter, åtminstone en gång om dan, jag vill laga mat tillsammans med min älskling. Och han vill inte äta konstig viktväktarmat. Och som sagt – matlådor, jag klarar inte det. Har så lite tid över, jag hinner inte det också!

Och nu vet jag precis vad alla klämkäcka människor tänker säga, för det säger älsklingen hela tiden. Det är en prioriteringsfråga. Jomen tjena. Säg det till min chef – jag jobbar oftast till 6 eller 7 på kvällarna, är hemma kanske 45 minuter senare. Då är jag trött och hungrig, och det blir helt enkelt inga matlådor. Jag vet hur det är, jag vet att om jag försöker mig på något som kräver den typen av arbete så kommer det att skita sig redan innan jag har börjat. Ska jag dessutom springa på viktväktarna kommer jag hem ännu senare en kväll i veckan.

Plus alla jobbluncher jag måste vara med på. Där den enda grönsaken ibland består av garnityret av nån slags ört som inte ens är god att tugga på. Gräddiga såser och panerat kött och potatis i långa rader. Kakor till kaffet både för- och eftermiddag. Fett och snabba kolhydrater, alla dietisters mardröm.

Jag får väl vara tjock då. Och den där operationen blir inte heller av, så jag kan börja förbereda mig mentalt på en ålderdom med fetma, kronisk värk, diabetes 2, utslitna leder…

Eller kanske sluta sjunga i kören, det roligaste jag gör just nu. Så blir en kväll ledig och jag kan göra matlådor för hela veckan och kanske rent av hinner med en sväng ner till frälsarmötet på viktväktarna, där inget är svårt utan allt bara är en fråga om prioriteringar.

Annonser
 
10 kommentarer

Publicerat av på 01 september 2007 i i största allmänhet

 

10 svar till “Pessimist, javisst

  1. Salvia

    01 september 2007 at 10:01

    Sit ups! Jag är helfrälst på det (även om min förkylning hindrar mig just nu.)

    Man kan göra det hemma. Man hinner. Det är effektivt som tusan.

    Började på 20/dag (busenkelt tog fem minuter) och ökade med 5/dag tills jag var uppe i över hundra.

    Tror att alla gå-ner-i-vikt-prylar stupar på att man sätter upp mål som man inte klarar.

    Men 20 sit ups grejar man. Idag och troligen även imorgon.

    Efter nån vecka la jag och M till lördagsgodis. Alltså tog bort allt sött och salt alla dagar utom lördag.

    Små, uppnåeliga mål. Tror att det är det enda som funkar. KBT helt enkelt.

    Vi får ses snart! Jag behöver shoppa skor! Och prata. Och skratta!

    Till dess: Förakta inte adrenalinkicken man får av några sit ups! (Aaargh! Måtte snoret försvinna snart så att jag kan ta i igen. Längtar.)

    KRAM!

     
  2. A N N I K A

    01 september 2007 at 11:50

    Med risk för att låta ännu mer gnällig än jag redan är:
    Jag får ont i nacken av situps. Även när jag gör dem rätt. Det beror säkert på att jag redan har ont i nacken, och på att jag har en böj på ryggraden mitt uppe på nacken. Jag har försökt, men blir bara ännu mer spänd och värkig i axlar/nacke/käkmuskler.

    Dessutom finns det en stor mental spärr mot situps – allt som triggar magmuskulaturen har sen tonåren också triggat helvetessmärtorna i magen.

    Men visst. Kanske kan göra tio-tolv stycken iallafall. Måste ju vara bättre än inget.

    Fast om jag ska gå ner 7 kg med situps krävs nog jäkligt många varje dag, för att inte tala om väldigt långsiktigt tänkande.

    Jag äter inte godis längre. Har avstått kakor och annat sött. Chips äter jag i princip aldrig – har inte köpt chips på säkert 5 år. Det är faktiskt inga problem. Äter massor med grönsaker, lagom med frukt. I princip bara fullkorn om jag äter bröd/pasta/ris. Hela mitt matliv känns uppdaterat till rätt livsstil – utom vikten.

    Men nästa vecka ska jag börja på Friskis & Svettis. Faktiskt. Har köpt terminskort. Det borde väl göra nån skillnad, va?

     
  3. Anna

    01 september 2007 at 12:09

    Ett tips innan du börjar träna… Mät dig på strategiska punkter på kroppen, för ibland går man upp i vikt, men ner i omfång, när man börjar träna…

    Eländes, elände… ;-)

     
  4. A N N I K A

    01 september 2007 at 12:39

    Har mätt! (alltid något)

     
  5. Molly

    01 september 2007 at 16:15

    Man kan träna magmusklerna utan att göra sit-ups! Går du på F&S kommer du lära dig jättemånga olika sätt!

    Jag har också köpt terminskort. På måndag drar det i gång! Jag har inte tränat på över två år. Shit, om du visste hur triggad jag är!

    *massor av kramar*

     
  6. Molina

    01 september 2007 at 17:58

    Känner så väl igen mej i din frustration. Det händer nada här heller, och då har jag aktivt försökt gå ner i tre veckor nu och tänkt på allt! Suck… Men jag ska hålla tummarna för dej! F & S är toppen, jag önskar bara att jag tog mej iväg på det själv…

     
  7. Cindy

    01 september 2007 at 22:33

    Hej Annika,

    Många år och många kilon sen sist =) Men för att pusha lite för Viktväktarna så funkar det faktiskt. De har en ”distanskurs” som du kan använda dig av. Och tro mig, du behöver inte göra lunchlådor varje dag. När du väl kommer in i tänket så går det av sig själv. 12 kg på 6 månader kännns ganska okej för mig utan att behöva följa det slaviskt. Jag har fuskat en hel del på helgerna men ändå lyckats.
    Det är som man säger; En dag är ingen dag, två dagar är två dagar för mycket….
    Det är bara att komma igen med nya friska tag när måndagen kommer igen. Du kommer lyckas bara du hittar det som passar just dig. Kanske är inte pulverdiet eller GI den metod som passar bäst för dig utan något helt annat. Ge inte upp!
    Kram/Cid

     
  8. Salvia

    02 september 2007 at 9:56

    Äh! Skit i situpsen då. Det viktiga, tror jag, är att sätta upp mål som man faktiskt klarar.

    Istället för att ständigt bli besviken för att man inte når sina mål.

    Kram!

     
  9. Tania

    02 september 2007 at 11:21

    Mna får vara arg och ledsen på sin blogg :)
    Dessutom så vet jag hur det är när vågen fan vägrar flytta på sig trots ihärdigt dietande och motionerande. Jag har då lust att i ren protest trycka i mig 432445 arraksbollar på raken.Bafatt liksom.
    *duttar tröstande*

     
  10. trulsa

    19 september 2007 at 18:14

    Men du, har du läst nåt om LCHF? Många jag känner har provat och det funnkar kanon. Det funkade för mig också, men eftersom min matsmältning är kaputt pajade magen efter en stund. Tråkigt, för gott var det också! Low Carb High Fat, står förkortnignen för, och går i korthet ut på nåt som liknar Atkins. Sök på Lars-Erik Litsfeldt och Sten Sture Skaldeman, eller Annika Dahlkvist. Den sistnämnda är läkare och förespråkar metoden för hon har använt den själv.

    Annars kör min mamma Camebridgesoppor och går ner i vikt. Men det verkar så grymt tråkigt.

    För egen del har jag ju lyckats sluta med min ätstörning och det har också fått ner vikten utan att jag tänkt på det, så om det är något känslobeteende vikten beror på är det bästa en bra terapeut. Iaf enligt min erfarenhet.

    Kram!

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: