Alltså, med risk för att låta som en gammal vinylskiva som hängt upp sig (om nån minns hur sådana lät): Tusan vad det är mycket att göra.
Den här veckan har bara rusat iväg. Å ena sidan känns det som jag inte hinner med någonting. Å andra sidan har jag sen i måndags beställa extratryck av broschyr, skrivit dagordning till möte, insett att min flygbiljett nästa vecka är felbokad och fått boka om, insett att mitt hotell nästa vecka också var felbokat och fått boka om (vad ska man med resebyrå till när man ändå får dubbelkolla allt själv?), tagit in offert på tryck av annan broschyr, skrivit utkast till inledningstext till sagda broschyr, förgäves försökt boka transport av saker till Dubai (kvar på attgöralistan alltså), fixat underlag till en rollup, beställt svenska flaggor till en invigning, sammanställt 260 anmälningar och bokat biljetter, mailat en ambassadör, börjat planera monterutrustning till en mässa, förberett infopärmar till en annan mässa, varit på utbildning om papperskvaliteter, uppdaterat scheman, uppdaterat hemsida, blivit intervjuad, korrläst texter, felanmält funktioner i vårt datasystem och följt upp, skrivit 50 mail om dan och läst minst lika många, svarat i telefon, supportat förvirrade hemsidesanvändare, sammanställt gnäll om hemsidan. Druckit mängder med kaffe. Och lite annat smått och gott.
Man blir i alla fall sällan uttråkad på det här jobbet.
Hemma har vi fullt upp med att förbereda för älsklingens fest på lördag, så det är buzy buzy där också. Men sen, efter lördag, är det klart. Och då har jag lediga kvällar och helger att se fram emot. I slutet av november… För hoppsan, både privata och arbetsrelaterade bokningar på alla helger fram till mitten av november ser jag nu. Eh. Hur gick nu det här till? Borde jag rensa – och vad ska jag isåfall rensa bort? Jobbet är obligatoriskt, så då är det roliga privatgrejer som måste bort. Och det vill jag inte, för då kanske det BARA är jobb.
Hur gör ni andra när det kör ihop sig så här? Finns det nån bra plan för att ta sig igenom kaosperioderna utan att bli lite bränd i kanterna?
Citronanka 
Anna
04 oktober 2007 at 17:16
Eeeehhh… Jag brukar hänga med i tempot och bli jättestressad.
Så du kanske ska vänta och se om någon annan har ett bättre förslat… ;-)
Monni
07 oktober 2007 at 19:16
Låter som mitt liv hela tiden. Man biter ihop, ser glad ut och hoppas ingen ser hur trött man är eller märker hur förvirrad man är. Sen tar man en ensam fm då och då, sover, gråter och bara ÄR. Försöker helt enkelt återhämta sig. Funkar sådär.
A N N I K A
08 oktober 2007 at 9:06
Hmmm. Kan ju inte vara meningen att man ska bryta ihop med ojämna mellanrum… Eller är det kanske just så livet är? Att vi bara har för höga förväntningar om att det finns ett sätt när man glider fram genom livet, lycklig och glad och aldrig trött…?
Jny
18 oktober 2007 at 22:18
Vilken underbar tanke:
”…man glider fram genom livet, lycklig och glad och aldrig trött…?”
Men jag för egen del förstår inte hur det skulle kunna ske… Kanske skulle inte besöket på spa kännas lika himmelskt om det inte vore för dagarna med härdsmälta.
Full fart framåt med resor som Dubai låter lysande – ha så skoj!