RSS

Lost in transportation

21 Nov

Ville jag åka med älsklingen in till stan, i bil, istället för med tåget som jag brukar? Ja tack. Han kunde släppa mig hyfsat nära jobbet och även om det kanske inte går mycket snabbare, så slipper man passa tågtider – och slipper frysa på perrongen.

Om man ska köra genom stan, vidare norrut, och släppa av någon som ska till Gamla stan, var är då smidigast för bilföraren? Jo, på Centralbron, precis ovanför t-banestationen, finns ju ett gatt där man kan släppa av folk och en trappa ner till gatuplan. Perfekt, då behöver man inte trassla in på smågator och fastna i trafikstockningar. Tack, hejdå, ha en bra dag!

Det är bara det att det pågår nån slags byggarbeten kring t-banestationen. Så trappan, som såg väldigt öppen ut från bilen, var avstängd. Med dubbla, höga, gallerstaket.

Där stod jag.

Centralbron har inga trottoarer, utan bara tre filer tät trafik i vardera riktningen. Efter några minuters funderande på om jag kunde ta mig av bron gående slog jag den idén ur hågen. Fullkomligt livsfarligt att ge sig ut och promenera där.

Så jag ringde älsklingen. Han var redan långt bort. Att vända och ta sig tillbaka till mig skulle ta avsevärd tid. Måste väl gå att lösa på annat sätt?

Ringde polisen. Hjälp, liksom. Men polisen undrade bara om jag kunde be någon att hämta mig. Hm. Känner faktiskt inte en kotte i centrala Stockholm som har bil – och som skulle vara hemma halv nio dessutom. Ingen av mina kollegor kör bil heller, såvitt jag vet. Jag undrade om de kunde föreslå något sätt att ta sig ner från Centralbron utan bil, men det kunde de inte. Men jag kunde kanske ringa en taxi?

En lysande idé. Varför hade jag inte tänkt på det direkt?

Problemet var bara att de tre taxibolag jag ringde dels inte hade några bilar i området, dels alla sa att de inte kunde lägga en beställning till Centralbron. Det är ju ingen adress, liksom… Man undrar ju hur sjutton det inte kan finnas bilar i centrala Stockholm, men alla jag pratade med var trevliga så jag tror inte de försökte lura mig.

Efter ett par samtal till, för att kolla om det kanske fanns lediga bilar nu, och efter att desperationen i min röst blev allt mer uppenbar förbarmade sig växelkillen hos Taxi Kurir. Han kunde lägga ut ett meddelande till sina chaufförer på deras skärmar, där de lägger trafikmeddelanden, så att om någon körde förbi så visste de att de skulle stanna. Hurra!

Älsklingen hade släppt av mig tjugo över åtta. Fem i nio stannade äntligen en taxi. Kvart över nio var jag på jobbet, lätt darrig efter dramat. Det hade gått betydligt fortare med tåg…

Men man får väl vara glad att det åtminstone bara duggregnade. Kunde ju varit ösregn.

Annonser
 
4 kommentarer

Publicerat av på 21 november 2007 i i största allmänhet

 

4 svar till “Lost in transportation

  1. Anna

    22 november 2007 at 16:30

    Alltså, ursäkta att jag skrattar, men det här var bara för roligt att läsa!!!

    Förstår att det måste ha varit en skrämmande upplevelse när du stod där, men vilket äventyr! ;-)

    Dessutom har du den perfekta ursäkten till att ta en stor, god whiskey i soffan ikväll…

    KRAM!

     
  2. A N N I K A

    22 november 2007 at 20:46

    Whisky absolut.

    Men där var en stund när jag undrade om jag någonsin skulle komma iväg från den där jäkla bron. Plötsligt svarade inte J i telefon heller – han satt i möte och hade säkert räknat med att situationen hade löst sig när han visste att jag skulle ringa taxi.

     
  3. Molina

    23 november 2007 at 10:33

    Alltså… (jag skrattar så att tårarna rinner)… så lätt den vanliga vardagen kan förvandlas till drama! Stackare, jag kan riktigt känna hur övergiven du måste ha känt dej! Tur att det ordnade sej till slut iaf. Håll dej nu till lokaltrafiken hädanefter! Lova! (förstår vad alla som passerade dej i sina bilar måtte ha undrat vad du stod där för! Och ingen förbarmade sej över dej, dumma kräk!)

    Kram//E

     
  4. Gigne

    23 november 2007 at 22:17

    Vardagen kan ibland bli väldigt roande – i efterhand, när man har lite distans. Jösses vad jag skrattade…

    Häromdagen berättade en kollega till mig att hela familjen åkt på vinterkräksjukan och han hade legat på en saccosäck inne vid toaletten och spytt sisådär 40 gången under 6 timmar. Jag beklagade honom och tyckte synd om dem.
    ”Jo, men det finns de som har det värre.”, sa han. En gemensam bekant till oss har små barn och hela den familjen hade också åkt på vinterkräksjukan och barnen kaskadspydde. Just när tvååringen la upp en ny omgång råkade deras katt komma ivägen…

    Jag skrattade så jag höll på att trilla av stolen när jag tänkte på kattens reaktion… Nerspydd katt far rundor i huset, upp i soffor, in bakom gardiner etc, etc. Enligt uppgift har osen inte heller gått att få bort ordenligt från kattens päls efter flera dagar!

    Tur att det blev ett lyckligt slut på din historia – och att du hade mobil med laddat batteri med dig!

    Kram
    Gigne

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: