RSS

Allt att vinna

09 Jan

Jodå, det var segt att stiga upp i måndags. Absolut. Speciellt eftersom jag inte kunde somna på söndagskvällen. Låg i timmar och tänkte på jobbet och speciellt på om det var något jag kanske borde ägnat lite tid under ledigheten. Sen vaknade jag två timmar innan klockan ringde och fortsatte grubbla en stund innan jag utmattad somnade om – och vaknade tjugo minuter senare av klockan. Suck.

Men sen har det faktiskt varit två riktigt högeffektiva dagar. Möten har förberetts och avklarats på utmärkt sätt och en hel del annat har hunnits med också. Måndag kväll var jag halvt medvetslös av trötthet. Igår kväll var jag energisk och nöjd.

I morse vaknade jag med magsmärtor. Alltför välbekanta, men nästan bortglömda, smärtor. Brännande, skärande endometrioseländessmärtor. En stund försökte jag intala mig själv att det nog var en släng magkatarr (jomenvisst – så långt ner i buken) och att en bra frukost skulle få koll på läget. Gröt med linfrön, ägg, te. Väldigt gott – men inte ett dugg bättre blev det.

Då är det faktiskt otroligt skönt att kunna jobba hemifrån. Istället för att totalkapitulera kan man sätta sig vid datorn här hemma och koncentrera sig på något annat magen. Jobba igenom horder av jobbmail som ska besvaras eller åtgärdas på annat sätt. Läsa igenom dokument. Boka in möten. Layouta annons. Jobba intensivt två timmar, vila en halvtimme – det funkar alldeles utmärkt. Arbetsdagen blir ju lite längre på så sätt, men det är en typisk win-win-situation. Jag slipper sjukdagar och eftersom jag håller mig sysselsatt blir smärtan lättare att hantera. Och arbetsgivaren förlorar ingen arbetskraft. Jag är helt övertygad om att det här håller mig friskare och mer motiverad än att ständigt behöva sjukskriva mig. Om bara alla arbetsgivare kunde fatta hur otroligt mycket det betyder för hälsan och arbetskraften att kunna vara så här flexibel när det faktiskt är möjligt utifrån arbetsuppgifterna och hälsoläget.

Jag fattar ju att vårdgivare och butiksanställda och tusentals andra inte kan jobba hemifrån. Eller att någon med svår migrän kan sätta sig vid datorn när h*n blir sjuk. Till exempel. Men om det nu är möjligt – varför ska det vara så himla konstigt att utnyttja den här formen av arbete? Varför är det fortfarande massor av människor som tror att när man jobbar hemifrån så gör man egentligen en massa annat? Eller som tror att när man är sjuk så är man egentligen ute och shoppar skor…? Jag menar – om man har fått ansvar för en uppgift och anses klara den när man är på kontoret, så borde man väl förväntas ta samma ansvar för uppgiften oavsett var man befinner sig när man tar itu med den? Och oavsett om man, som jag, ramlar in framåt niosnåret och sen jobbar en bit in på kvällen, eller om man, som riktigt pliktmåna människor, kommer till kontoret halv åtta – och sen går hem vid tre. Vi jobbar ju lika många timmar! Varför är man en bättre människa bara för att man stiger upp tidigare på morgonen? Då är jag ju bara trött och ineffektiv. På det här sättet är ju kontoret öppet bra mycket längre dessutom. Ännu en win-win-situation som det talas alldeles för tyst om.

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 09 januari 2008 i endometrios

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: