RSS

Suckarnas dal

06 Feb

Fick en semla idag. Ja, man får väl kalla den semla när den säljs här i Ståkkålm… Och den var dessutom väldigt god. Så nu känner jag mig nöjd på den punkten i alla fall!

Slapp dessutom vara med på heldagsmötet idag, så jag har fått undan flera saker på attgöralistan. Inte för att listan känns kort och greppbar för det, men man ska väl försöka vara lite glad över att det går framåt. Och inte tänka på att det kom till ytterligare ett par grejer så sent som i eftermiddags.

Fast sen fick jag påtalat att det där med att jobba hemma kanske jag borde vara mer restriktiv med. Man bör vara på plats, det har ledningsgruppen bestämt av princip, och om jag undantagsvis anser att jag behöver jobba hemma så bör jag förankra det i god tid med min chef. Men åh, varför är det så himla konstigt att jobba hemma? Jag gör det kanske två dar i månaden, inte flera gånger i veckan. Jag är ingens chef och jobbar ofta solokvist. Växeln kan koppla till min mobil om någon söker mig. Tror folk att jag är hemma och latar mig istället för att jobba, eller vad är det frågan om? Och varför får jag höra att "de andra tycker" från ett håll, men aldrig från "de andra". Är folk rädda för mig? Knappast, va.

Märkligt nog tycker inte ledningsgruppen, eller "de andra", att det är principiellt svårt att stå ut med att jag jobbar (över) hemma kvällar och helger. Visst är det underligt? Grrr.

Vet inte om det är det eller stressen eller det eländiga vädret (mörkt hela dan idag), men jag känner mig motsträvig just nu. Har ingen lust, liksom. Vill mest lägga mig på soffan och göra ingenting alls. Istället ska jag åka och prova klänning hos sömmerskan, för första gången. Hoppas det känns mer spännande när jag väl är där.

Annonser
 
5 kommentarer

Publicerat av på 06 februari 2008 i i största allmänhet

 

5 svar till “Suckarnas dal

  1. Anonymous

    06 februari 2008 at 19:15

    Kul att plötsligt läsa dig igen. Orden trillar fint; det märks att du fortfarande är vän med dem.
    Staffan

     
  2. Anna

    06 februari 2008 at 19:26

    Det är i sådana lägen man är jättesugen på att säga ”men vad bra, då kommer jag aldrig mer att jobba hemifrån, inte heller på kvällar och helger, och så jobbar jag bara på ordinarie arbetstid”. Så att de får se att man faktiskt lägger in mer än sina 40 timmar i veckan och dessutom får massor gjort.

    …Fast man kommer ju aldrig att säga det där, för då gör man sig svår och besvärlig, och det vill man ju inte heller… :-/

     
  3. A N N I K A

    06 februari 2008 at 20:33

    Staffan, raring. Tack! :o)

    Anna – nä, man kommer väl aldrig att säga det. Men man tänker det! Så det så! :o/

     
  4. Helena L

    06 februari 2008 at 21:12

    Det är, trots ditt bedrövliga humör, mycket trevligt att du åter så frekvent har så mycket att säga! Älskar att surfa in på en blogg så ofta och ändå nästan varje gång ha något nytt att läsa… Sehr gut!

     
  5. Mysan

    11 februari 2008 at 13:23

    Har fått samma kommentar från en tidigare arbetsgivare som vid anställningsintervjun gav bilden av att firman var sååå modern och bra. När det sedan kom till kritan var det ”sitt på din rumpa i ditt bås mellan 8-17 varje dag så vi ser att du VERKLIGEN jobbar” som gällde.
    Att sedan chefan själv hade andra normer att hålla sig till var väl bara att ta, hon var ju CHEF…Morr

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: