X2000 har fått nya säten. Igen. Och jag måste göra tummen ner för dem. Visserligen är de snygga, men absolut inte lika bekväma som de gamla stolarna (eller de nygamla, det var ju bara helt nyligen man fräschade upp X2000-tågen!).
Framför allt har jag ett klagomål. Sätena är för höga.
Jag är 160cm lång (kort). Inte vansinnigt kort, inte onormalt kort. Ändå når jag inte ner till golvet om jag sitter, som man ska, hela vägen in mot ryggstödet. De nya sätena är dessutom lite skålade/lätt bakåtlutade, så det blir som en kant längst fram. Så när man sitter med ryggen mot ryggstödet, når inte fötterna ner till golvet och den där kanten trycker in på baksidan av knät = efter en stund börjar fötter och underben domna bort. Att försöka sitta en bit fram på sätet blir rena gymnastikövningen, just eftersom stolen är bakåtlutad. Får ont i ryggen istället av ansträngningen/felställningen.
Fyra och en halv timme så här. Är drygt halvvägs och känner mig redan rejält avogt inställd mot SJ.
Och jag som alltid har älskat att åka tåg.
Molly
08 februari 2008 at 22:53
Aha! Därav den ”slappa” stilen i soffan? ;) TACK för i dag, alltid lika kul!
*kramar*
Rebbe <3
11 februari 2008 at 17:48
Stackars mamma =( vill nt åka i en sån stol… störigt det måste vara!
Och jag som är kortare än dig kommer ju nt alls nå ner till golvet… Grr! >:(
Anna
20 februari 2008 at 10:02
Sitter du där på tåget fortfarande? Måste varit en riktigt lååååååång hemresa? ;.)