RSS

Tjejträff

04 Jul

Träffade söta T igår, för första gången irl efter flera års nätkontakt. Förutom att vi så klart hade himla trevligt, så var vädret helt på vår sida. T hade fått tips om Mosebacke och där hade jag aldrig varit förr. Trots den hyfsat tidiga timmen var det redan rätt fullt, men vi lyckades knipa åt oss ett bord i solen. Åt gott (men alldeles för lite), drack gott vin och pratade massor. Under tiden blev det mer än överfullt och folk sneglade lystet på vårt bord. Vi gjorde två personer väldigt glada när vi begav oss hemåt redan vid halvåttasnåret.

Vill dessutom på detta sätt, eftersom jag inte fick det ur mig när vi sågs, säga att T hade kombinerat så himla snyggt: tunna grönskimrande behåband anades under vit tunika – som matchades av helt fantastisk ögonskugga i samma grönskimrande nyans. Jag är avis på tjejer som kan få ögonskugga att se sådär snygg och naturlig ut. Själv kan jag knappt applicera ögonskugga alls, och om jag skulle ta sådär mycket skulle jag sett helt bisarr ut. Tror jag.

Men åh vad trevligt det var att sitta några timmar med en kompis och prata helt otvunget. Var på så himla gott humör när jag åkte hem. Det är inte klokt hur mycket jag saknar att ha ett litet nätverk av tjejkompisar (eller för alldel – killkompisar funkar precis lika bra) som man kan spontantträffa. Som slänger iväg ett sms eller mail och föreslår en träff, eller bara kollar av hur läget är. Nån man kan gå på bio med när älsklingen vägrar se ”tjejfilmer”. Nån att gå och shoppa med (enda sättet att göra den sysslan njutbar). Gå på tjejmiddag – herregud, det har jag inte gjort på över fyra år tror jag.

Vad svårt det verkar vara att bli en naturlig del i ett kompisgäng när man flyttar långt upp i vuxen ålder, och inte är singel ens, utan flyttar ihop med en man som har ett färdigt umgänge. Och hans vänner är jättetrevliga, verkligen. Dem träffar jag ju, på de där parmiddagarna som jag inte alls fattar varför det är sån ångest omkring. Vi brukar ha jättekul.

Men få av tjejerna i de konstallationerna umgås med bara mig, många umgås dessutom med hans ex (som jag umgås med mer än någon annan tjej, kollegorna undantaget… bisarro det med) och är väl främst hennes tjejkompisar. Så det är väl inte så konstigt om jag bjuds med på tjejmiddagarna där – jag hade inte heller tyckt det var så piffigt om min exmans nya fru kom på tjejmiddagarna. Hur ska man då kunna prata ut med väninnorna om henne?

Och jag har vänner. Absolut. Men inget tjejgäng här. De jag träffar (sporadiskt) känner knappt varandra, och alla har sina egna färdiga etablerade gäng – syjuntagängen, typ, även om jag tvivlar på att de syr något på sina träffar. Inte har jag barn på dagis heller, eller är nybliven mamma så jag kan träffa andra nyblivna mammor.

Jag har säkert skrivit om det här förut (femtielva gånger?), men det är en sån där grej som jag kan deppa lite över ibland. När jag hinner… Och hur jag än vänder och vrider på det så kan jag faktiskt inte riktigt komma på vad jag ska göra åt det. Lära mig leva med det är nog det enda, faktiskt. Men saknar, det gör jag.

Annonser
 
1 kommentar

Publicerat av på 04 juli 2008 i vänner

 

Ett svar till “Tjejträff

  1. Tinselflickan

    11 juli 2008 at 15:42

    Vi kan skapa ett eget tjejgäng. Jag har behov av ett sådant.
    Så vi får börja med oss två och kanske några andra?

    Tack själv, hade supertrevligt och skickar gärna ett spontan-sms när jag är tillbaks i huvudstan!!

    Stor kram!

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: