RSS

Högt och lågt

29 Dec

Har just sett Ett land blir till, en väldigt annorlunda dramadokumentär om Sveriges tillblivelse. Signerad Fredrik Lindström, en man som sannerligen är bra på att göra tv. Man borde se fler dokumentärer, mer vetenskap. Speciellt så här bra gjorda program.

Vi har också bestämt oss för att lösa nyårsmiddagen på traditionellt sätt: oxfilé med murkelsås och pommes anna. Förrätt och efterrätt får gästerna ta med sig (även om jag egentligen hellre hade gjort just för- och efterrätter, men det funkar bättre om värdfolket gör huvudrätten har jag en känsla av). Hummer lät väldigt gott och festligt, Lilla Lobelia, men älsklingen är skaldjursallergiker. Och fin fisk är vi tyvärr rätt oerfarna på att tillaga. Så det blev ett säkert kort.

Idag (eller hm, igår, tusan vad sent det blev) har vi också köpt träningskort, både jag och älsklingen. På två år, bestämde han raskt. Ojojoj, nu ska jag alltså börja träna – och göra det i två år!? Ska bara hitta inspirationen nånstans. Jag vet att jag behöver – måste! – för att t.ex få mindre ont i rygg och axlar. För att gå ner i vikt. För att få bättre flås. Jag vet. Men det känns ändå motigt. Dels för att jag börjar på rejält minus, dels för att jag inte tycker det är så himla kul med sån där styrketräning. Stå där och dra i maskiner… blääää. Fast det kanske blir roligare om man sakta blir starkare? Kanske. Just nu känns det ungefär som städning – man måste, det är himla trevligt när det är avklarat, men det är inget man direkt ser fram emot att utföra.

Annonser
 
5 kommentarer

Publicerat av på 29 december 2008 i mat, träning

 

5 svar till “Högt och lågt

  1. Molly

    30 december 2008 at 8:02

    Men du! Ha med dig en freestyle (eller något modernt, typ, iPode) med JÄKLIGT bra och ösig musik så blir träningen mycket roligare!

    Något som jag tycker är roligt, som andra ofta ser som nödvändigt ont, är att gå/jogga/springa på rullbandet! Man kan bli HIMLA svettig där!

    Heja dig!

    *kramar*

    PS! Du skulle sett Ellas tallrik i går när jag var och hälsade på hos föräldrarna/mormor och morfar. Vi var fyra vuxna och ett barn. Barnet, som förövrigt inte äter själva lussekatten, hade sex utplockade russin på tallriken. Just precis; mina, syrrans och pappas. :)

     
  2. Helena L

    30 december 2008 at 9:23

    Ha ha! Har du läst senaste Filter? Där har de en kort grej om våra traditioner kring nyår som är rätt rolig. Den tar upp den extremt ökade försäljningen av… oxfilé… och hummer… och träningskort… Och en del annat. Rolig vinkel.
    Hursomhelst, träning – you go girl! Det roligaste med styrketräning är just att det är så tydliga resultat, så lätta att mäta och märka. Det klarar du!
    Rapportera för övrigt om den fullständiga menyn sedan, jag ÄLSKAR sådant. Murkelsåsen fick det att vattnas i munnen på mig.
    Gott nytt!
    Kram, H.

     
  3. Lilla Lobelia

    30 december 2008 at 16:31

    Du fixar träningen Annika. Du har säkert hört det förut, men här kommer det igen: sätt REALISTISKA mål och följ upp dem gång för gång så du ser dina resultat, gå inte ut för hårt så du riskerar skador, ta med glad musik, försök kombinera träningen med något du gillar, typ en lång skön bastu etc. Jämför dig INTE med andra.
    Slutpredikat!
    Och här är en till som dreglar över murklan…. Kram

     
  4. Sofia

    31 december 2008 at 0:02

    Nej men det är ju det som är så märkligt. hans syster reagerar inte alls på att alla säger åt barnen si och så. Allt från att äta upp maten till att inte prata när vuxna pratar. jag har ju inga barn men kan tänka mig att jag skulle tycka att de ”klagar” lite väl mycket. Det blir ju många åthutningar när man är många vuxna. Men så är de mycket strängare i sin upfostran också. Barnen sitter tysta under middagen, ber om lov innan de tar något, måste äta upp allt på tallriken osv. Och om de inte sköter sig får de sig en dask på rumpan. Även om Freds syster säger att det räcker att slå barnen ett par gånger, efter det så vet de vad som gäller och deras barn sköter sig exemplariskt. Rule by fear… Fast samtidigt kan jag inet låta bli att tycka att det är lite bra ändå, att det är alla vuxnas ansvar.Ja inte smisket då och inte vilka som helst men familjen runtomkring. Svårt det där. Styvbarn allra helst. Tur att man bara ska bli med hund ;)

     
  5. E

    31 december 2008 at 9:35

    Hoppas du får ett alldeles bedårande och underbart 2009!

    Och du, kan vi lova varandra att vi ska ses under nästa år?

    Kram//E

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: