RSS

Livslinjer

04 Jan

Jag har alltid sett yngre ut än vad jag är. Något som inte alls var kul när jag som 19-åring blev tagen för fjortis, till exempel. Komma in på barnförbjudna filmer eller på discon med högre åldersgräns var i princip bara att ge upp från början. Till och med när jag gott och väl hade åldern inne fick jag visa leg för att komma in.

Enda gången jag inte fick visa leg var när jag första gången, dan efter min 20-årsdag, skulle handla på Systembolaget. Det var lite snopet. Men där har jag å andra sidan fått visa leg alltsomoftast sedan dess. Senast för två år sen, när en rodnande ung kille i kassan bad om ursäkt och jag bara log glatt. En kompis påstod att han bara frågade efter leg för att flirta med mig – men hej, vaddå ”bara”? Han såg ut att vara max 25 själv, så det var väl trevligt om han ville flirta med en 39-åring. (Eller så var han också 39, man vet ju aldrig!)

En inte lika trevlig bekant sa en gång till mig, när jag var i övre tonåren, att jodå, de som ser yngre ut än i sin ålder i unga år oftast ser äldre ut än sin ålder sen när de blir medelålders. Så det så. Men tji fick hon, för det gör jag inte alls.

För det där med att se yngre ut har jag börjat kännas rätt ok nu när man passerat 40. Det är ingen viktig del av min identitet, mer som en liten trevlig twist ibland. Som när hårstylisten säger att jag har i princip inga grå hårstrån alls. Då blir man glad, vilket egentligen är rätt knäppt – med tanke på hur mycket färgning och slingning hon lägger i så hade det väl ändå inte synts. Men det är som att få en komplimang för vad som helst annat på ytan: kläder, smycken, frisyr, läppglans… Inget viktigt, men trevligt – framför allt trevligt att nån tog sig tid att se mig och säga något trevligt till mig.

När jag fyllde 40, för snart två år sen, stod jag framför spegeln och undrade när det skulle börja synas. När jag skulle börja se en medelålders kvinna i spegeln. Hur nu en sån ser ut per definition? Men ja, kanske lite mer mogen. Nån rynka kanske. Något i blicken? Frisyren?

Och idag står jag där och konstaterar att hon börjar synas. Den mogna kvinnan. Det är inte längre bara skrattrynkor runt ögonen.

Det började dyka upp tecken efter sommaren. Tror det var stressen innan kongressen – den märktes ju i resten av kroppen. Naglarna var en katastrof, magen strulade, nacken värkte. Och huden i ansiktet blev sprödare, tunnare, torrare. Under ögonen bildades inte bara mörka ringar av aningens för lite sömn, det blev också rynkor. Såg helt enkelt sliten ut. Efter kongressen var jag på en lyxig ansiktsbehandling och köpte ett serum att dutta på efteråt. Det tog faktiskt bara nån vecka, så var det allra mesta borta. Lugn, sömn, semester och fukt – precis vad en stressad hud behöver. Och det var inte bara rynkorna, det var lystern i huden som återvände. Ja, så mycket lyster man nu kan få när man är jämnblek. Naglarna är också starka och fina igen.

Men helt försvann inte rynkorna. De ligger kvar där runt ögonen som ett fint nät. Ja, jag ser inte direkt ut att vara åldrad i förtid alltså, bara vuxen. Men plötsligt när jag möter min blick i spegeln ser jag en kvinna som är lite drygt 41. En jämnårig kvinna, alltså, och det är första gången på säkert 20 år som jag tänkt så. Och vet ni vad? Det känns jäkligt bra!

Annonser
 
3 kommentarer

Publicerat av på 04 januari 2009 i må bra

 

3 svar till “Livslinjer

  1. Miriam

    04 januari 2009 at 20:10

    För ungefär hundra år sedan fick jag betala halv biljett på Arlandabussen, ”för du är väl under arton” sa chauffören. Ja, sa jag, med mitt körkort i plånboken… Inga grå hår här heller trots att jag fyller 41 om drygt en månad. Men livslinjer har jag haft längre än så, trots att jag innerst inne bara är 25 :)

     
  2. Lilla Lobelia

    04 januari 2009 at 22:38

    Lyllos! (Eller: måcklis! som vi säger i mina trakter.) Här har det alltid varit tvärtom.
    Och jag märker också att tuffa påfrestningar sätter sina spår. Har nog åldrats 5 år under 2008, rent utseedemässigt. Men, fördelen med att vara runt 40 är att man är lite lugnare inför det här med det yttre och vet att de som gillar mig gör det, inklusive rynkor!

     
  3. Molly

    05 januari 2009 at 12:04

    Jag färgar inte mitt hår, men det kanske jag skall börja göra… De gråa stråna blir bara fler och fler. Argh! (Kan de inte vänta att dyka upp till EFTER jag fyllt 30, i alla fall!?) :(

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: