RSS

Lite orättvist är det väl ändå, va?

30 Jul

Var hos neurolog häromdan, för vidare utredning av eländeshuvudvärken. En neurolog som för övrigt hade ett långt utländskt namn som jag gissade hade nån form av asiatiskt ursprung, men inte gav mig nån som helst fingervisning om det var en man eller kvinna jag skulle träffa (inte för att det spelade nån roll) – och som visade sig var en mycket trevlig man som växt upp i Danmark och nu pratade hjälpligt bra svenska. Men hej, danska är ju nästan som skånska – vilket även han glatt konstaterade. Så vi hade inga problem alls att förstå varandra. (Sen hade han även väldigt vackra ögon, men det hade ju verkligen inte med saken att göra).

Efter att ha intervjuat mig om hur och var och när och hur mycket huvudvärk jag hade, slagit mig på knän och armbågar med en sån där liten gummiklubba, kollat så att jag kunde följa rörliga föremål i alla riktningar med ögonen und so weiter, kom han fram till att det nog är en slags spänningshuvudvärk trots allt. Nån psykotjosanvariant (inte psykedelisk och inte heller psykosomatisk, utan nåt annat ord som väl var den enda danskan jag inte riktigt uppfattade). Och eftersom inga vanliga smärtstillande har funkat vidare värst så här långt, fick jag istället ett recept på Tryptizol – och lite allmänna hälsoråd som att dra ner på kaffet, dricka mycket vatten, sova ordentligt, äta ordentligt, röra på mig.

Ska även skölja bihålorna med saltlösning dagligen ett par veckor – visade sig tydligen på skallröntgen att jag har lite trångt i bihålorna, och då är det bra att skölja genom så att inte t.ex pollenallergislem täpper till ytterligare. Hm. Låter lite läskigt att skölja, men man kan väl prova. (På skallröntgen såg man också att jag inte har några bihålor alls ovanför näsroten – vilket dock inte är något konstigt, möjligen inte så vanligt – de har helt enkelt växt ihop i unga år och så är det inte mer med det. Undrar vad mer som inte är som ”normalt” på mig – kan man beställa en helkroppsröntgen bara för att man är lite nyfiken?)

Tryptizol tog jag för övrigt efter min hysterektomi för många år sedan. Det är från början en medicin mot depression, men man har upptäckt att i lägre doser kan den hjälpa mot smärta. Min smärtläkare då sa att den liksom läker överansträngada smärtbanor – efter många års endometrios och flera operationer var smärtnerverna så vana vid att skicka signaler att de liksom fortsatte på ren rutin, fast det kanske inte fanns nån anledning. Med den här medicinen fick jag dels smärtlindring, dels en långsiktig läkning av smärtnerverna. Typ. T används även används i behandling av migrän (vilket min huvudvärk sannolikt inte är, eftersom jag har för få ”poäng” på den bedömningsskalan) och flera andra sorters kronisk smärta. Så det låter väl inte helt fel att neurologen skriver ut detta till mig.

Tyvärr minns jag alltför väl biverkningarna. Torra slemhinnor, ständig törst, väldigt djup sömn (= mycket svårt att vakna på morgonen, man känner sig halvsovande i ett par timmar efter man stigit upp). Och så då detta med alkohol. T förstärker effekten av alkohol, som det så fint heter. Det innebär att man blir rejält full på ett glas vin eller en starköl. Typ som efter en och en halv flaska vin. Något jag inte riktigt fattade förra gången (eller inte ville fatta) – så vid flera tillfällen gick jag hem och fyllekräktes efter en kväll med ett par öl. Så läkaren rekommenderar att man avstår från alkohol, vilket jag med mina tidigare erfarenheter i minne kan hålla med om.

Och jag har inget emot att vara nykter. Faktiskt inte, det vill jag framhålla. Men jag ska ta den här medicinen i ett år. Minst. Och det känns faktiskt rätt trist – ja, både att ta medicinen och att inte kunna dricka ens ett glas vin på ett helt år. Ingen champagne på födelsedagen! Inget glas fylligt rött vin till en fantastiskt god middag. Ingen liten maltwhisky att smutta på efter en fantastiskt god middag. Inga drinkar. Ingen sval öl på solig uteservering till våren.

Men vad dricker man istället? Till maten är det ju helt ok med vatten, med eller utan kolsyra. Även om inget mineralvatten i världen kan lyfta smakerna i maten på samma sätt som ett vin gör. Men allt annat?  I nästan alla sociala sammanhang här serveras det drink före maten, vin till maten, gärna avec och mer vin efter maten. Vill inte sitta och pimpla läsk i tid och otid, även om jag gillar läsk också. Och smutta på ett glas vatten är ju liksom inte samma sak heller. Vatten är en törstsläckare. Vin och sprit är smaker. Och det är just detta; det handlar inte om att man inte kan ha roligt utan alkohol. Jag dricker inte alkohol för att ha kul. Jag dricker vin och whisky och drinkar för att det är gott, för smakerna enskilt och tillsammans med mat eller t.ex. choklad. Hade det funnits samma smaker utan alkohol hade jag hellre valt det. Tycker det är jobbigt att bli för berusad; och blir det rätt snabbt.

Jaha, sen läste jag att ytterligare en biverkning är att man får ökad aptit = man går oftast upp i vikt. Precis vad jag behövde, jag som redan är tjock och obekväm och verkligen inte alls har lust att gå upp ännu mer i vikt. Och innan nån snäll kommentator säger att jag kanske inte drabbas av just den biverkningen kan jag säga att alla mediciner jag tagit genom åren som haft viktuppgång som möjlig biverkning har resulterat i åtminstone några kilo extra (och en behåstorlek större, ofelbart, och just den storleken tycks aldrig gå neråt ens om jag går ner mina medicinkilon – snart tippar jag framlänges).

Sen är det så klart så här: Om detta får min huvudvärk att säga bye bye så är det värt hur mycket som helst. Men varför kan aldrig mina mediciner ha till exempel viktminskning och len hud som biverkning?

Annonser
 
4 kommentarer

Publicerat av på 30 juli 2009 i huvudvärk, vikt

 

4 svar till “Lite orättvist är det väl ändå, va?

  1. Översättarhelena

    30 juli 2009 at 14:31

    Att skölja bihålorna är faktiskt inte alls så läskigt som det låter – tvärtom riktigt skönt när man har vant sig!

     
  2. Anna

    31 juli 2009 at 7:52

    Ja, det där med viktuppgång känner man ju igen… Jag är sån att jag alltid går upp i vikt när biverkningslistan säger att man ska göra det, men absolut INTE går ner i vikt om det skulle vara en biverkning. :( Jobbigt.

    Men det kanske inte blir lika jobbiga biverkningar den här gången ifall dosen är lägre? Eller?

    Kramar!!

     
  3. E

    31 juli 2009 at 9:48

    Och när man får höra att man måste äta medicin i ett helt år så låter det väldigt länge dessutom! Jag förstår att det känns trist många delar med det här men jag håller tummarna för att huvudvärken ska dra sin kos. För gott!! Sen tänkte jag på en sak, den där skattningen. Har man tagit hänsyn till din historik med smärta? Vi som levt med smärta i åratal har ju en betydligt högra smärttröskel så därför får vi ju alltid lägre smärtskattning än en som kanske varit frisk hela livet.

    Jag vill med ha medicin där biverkningarna är viktminskning, len hy, snabbväxande mjukt hår, vardagsglädje och gärna ekonomiskt oberoende… :0)

    Kram!

     
    • Annika

      04 augusti 2009 at 13:53

      Tar med ”ekonomiskt oberoende” i min plan som jag snart kommer att presentera för världens läkemedelsföretag. ;)

      Vad gäller smärtskattning så har jag berättat om min endometrios för flera av läkarna som tittat på mig, också berättat hur många olika smärtstillande preparat jag tagit genom åren. Så då räknar jag med att de liksom tagit med detta i SIN skattning. Men man vet ju aldrig.

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: