RSS

Slooooow

05 Sep

I början av veckan var jag hemma med vanliga huvudvärken på max och lite feber. Inga andra symptom, bara lite feber. Typ en halv grad över normalt – tillräckligt för att man ska känna sig seg, men inte sådär så att man blir jättesjuk. Jobbade hemifrån deltid, var sjukskriven deltid – då kunde jag jobba några timmar, sen vila, sen jobba nån timme till.

I onsdags kväll släppt febern och jag fick världens energikick – och den höll i sig hela torsdagen, då jag jobbade fantastiskt effektivt på kontoret, åkte hem och lagade mat och sen var på kören. Inte en enda gång kände jag mig trött eller seg, trots att huvudvärken inte var borta (men väldigt mild). Nästan lite skumt, men man tackar och tar emot.

I går vaknade jag lika seg som vanligt, och jobbade förvisso hela dan, men redan på eftermiddagen började jag sega ihop ordentligt. Började känna mig allmänt hängig, matt, trött. När jag kom hade jag, mycket riktigt, feber igen. Sisådär en halv grad över normalt. Men nu med halsont också. Skulle fått besök av Sararara i dag, men det fick jag ställa in. Vilket kändes så himla trist.

Torsdagens energi måste ha varit som den där sista energikicken barn får när det är dags att lägga sig – hyperaktiva innan de totalslocknar. För igår tog allting dubbelt så lång tid. Älsklingen är bortrest, så jag handlade mat för helgen på vägen hem från jobbet. Jag kände redan då att det kan vara en bra idé att handla för hela helgen – om jag blir riktigt sjuk, så att jag inte alls orkar göra något. Var på Ica Maxi i en och en halv timme… för skinka, lax, ost, ägg, grönsaker, mineralvatten och mörk choklad. Typ.

I dag har det varit helt underbart väder. Klart, soligt, sensommarmilt i luften. Och jag är så seg, allt går liksom i slow motion. Vaknade tio, men hade inte ens kommit igång med frukosten en timme senare. Satte mig på uteplatsen en stund på eftermiddagen (strax efter frukost, alltså) – soligt men inte svettigt och inte kallt – och tänkte på vilken perfekt dag det hade varit att ha besök. Vi kunde ätit lunch på uteplatsen och sen långpromenerat i Saltis, tittat på fina hus och trädgårdar, gått en bit i skogen, en bit längst havet, tagit en fika nere vid Stationshuset. Och hunnit prata hur mycket som helst. Blev lite arg på att jag varit tvungen att ställa in. När jag satt där kändes det inte som om jag var sååå himla sjuk, eller ens trött.

Tog på mig jacka och skor och gick en liten sväng. Hjälp vad långsamt det gick. Blev nästan vinglig när jag försökte öka farten. Jo, jag är nog sjuk i alla fall. Så det blev en inte så lång, men långvarig, promenad i snigeltakt. Stannade var och varannan meter och tittade på blommor, hus, staket, grindar, träd, buskar… Och det kändes så himla skönt att ändå få vara ute lite en sån här dag. Inte bara sitta hemma och känna sig sjuk, och besviken över att ha behövt ställa in kompisträffen.

Och nu är klockan redan halv sju, och det är väl dags att ta fram middagen (nån lunch hann jag inte med). Klokt av mig att köpa mycket som kan ätas kallt: serranoskinka, felinosalami, manchego, marinerad kronärtskocka, en liten bit varmrökt lax, blandade grönsaker samt hemgjord sallad på melon (cantaloupe-, galia- och vattenmelon), fetaost, gurka och mynta. Bara att lägga upp och njuta. Och så en bit mörk choklad till efterrätt.

Imorgon kanske kanske jag mår lite bättre. Då kan jag vara med när kören sjunger på startgudstjänsten. Det vore roligt.

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 05 september 2009 i huvudvärk, körsång, trött, vardag

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: