RSS

Oh to be a nerd

15 Apr

Tänk om man kunde vara en sån där nörd som fullkomligt snöar in sig på något och plötsligen kan/vet allt om säg typ digital bildbehandling, Jonas Brothers, Brokeback Mountain-skådisar eller vad som helst. Har några sådana i min närhet och visst kan man himla med ögonen och tänka ”hallå, skaffa dig ett liv”. Eller ”get a life”, om man pratar med Jojo dårå, för hon förstår amerikanska mycket bättre än svenska. Hehe.

Men på ett annat plan är jag full av beundran. Den där egenskapen måste man kunna använda till nåt nyttigt. Jobbet, studierna, träningen, ett fritidsintresse… Inte fjappa omkring som jag gör. Vara lite lagom bra på rätt mycket olika saker, men egentligen inte kunna så mycket på djupet.

Till exempel läser jag Moderskeppets blogg och nyhetsbrev och varje gång tänker jag att det vore så kul att ägna sig åt lite bildbehandling. Men jag hinner liksom inte, och ju mer jag läser desto mer back känns det som jag är. För där flockas liksom alla de riktiga fantasterna, de som lägger timmar varje dag på just det här intresset. Som har en riktig kamera, som kan en massa tjusiga begrepp, som blir alldeles till sig över att Photoshop CS5 släpps nu. Jaha, tänker jag. Som precis uppgraderade till CS4 på jobbet och inte alls lärt mig alla finesserna, för hur ofta bildbehandlar jag egentligen? Alldeles för sällan. Förvisso har jag 7,5 högskolepoäng i just digital bildbehandling, men det är ju bara siffror på ett papper. I själva verket kan jag – som vanligt – lite om mycket. Grunderna, knappt. Och jag tänker också att hur mycket jag än skulle ägna mig åt detta så skulle jag ändå inte ta så fantastiska bilder som många gör, eller göra så fantastiska grejer med bilderna som andra gör. Finns inte på kartan.

Eller mat då. Jag som, tillsammans med älsklingen, lagar mat från grunden i princip varenda dag. Som gillar matlagning, som gillar att baka och fixa. Som absolut tycker att man ska köpa ekologiskt och rättvisemärkt, som tycker att det låter mycket sunt med äkta vara. Und so weiter. Men när jag läser matbloggar, och matbloggarna kommentarer, så känns mitt matlagningsintresse ungefär som att käka falukorv med pulvermos varje dag. Vad vet jag, liksom? Fast jag skulle vilja. Vara en sån som letar de färskaste kryddorna, som går på matsafari, som kan känna på smaken att det är utfällningar från gjutjärnsgrytan i den här maträtten. Som bakar surdegsbröd med passion, flera olika varje vecka. Det låter ju faktiskt både kul och intressant, och känns liksom rätt på nåt vis.

Eller som min trädgård. Som jag pysslar med, jovisst. Och läser Allt om trädgård och en massa andra tidningar och reportage. Lär ju mig mer och mer för varje år, känner mig inte längre helt bortkollrad. Men tanken på att jag nån gång skulle lägga all min energi på trädgården, att min trädgård nån gång skulle bli sådär fin som de är i tidningarna… Jomenhejsan. Kan liksom inte tänka mig att jag någonsin blir så betuttad i clematis att jag samlar femtioåtta sorter i just min trädgård, eller att jag gör femton sittplatser i trädgården så att man kan njuta av den från alla vinklar och speciellt charmigt är det att jag gjort små stilleben av en gammal cykel och en spegel som jag hittade på loppis, och som nu reflekterar den här unika pionen som stammar från min mormors farmors grannes kusins kolonilott och som jag verkligen gjort allt för att få att trivas i min trädgård fast den egentligen knappt klarar sig i zon 1 (och här är det zon 3).

När det finns så mycket annat man också vill göra. Och en hel del man faktiskt måste göra också. Hur ska man hinna med att vara nörd också? Hur sjutton gör ni, mina kära nördkompisar och -bonusbarn!?

Annonser
 
3 kommentarer

Publicerat av på 15 april 2010 i i största allmänhet

 

3 svar till “Oh to be a nerd

  1. far

    15 april 2010 at 22:31

    Ha! Du har nu kommit till det stadium när alla stridiga tankar sammanstrålar till en:
    Ju mer man lär sig av något, desto mer inser man hur lite man vet!
    Typiskt mognadstecken.

     
  2. Anna

    16 april 2010 at 20:53

    Brokeback Mountain-skådisar? Hur menar du nu??

    ;)

     
  3. Monni

    18 april 2010 at 21:00

    Vi andra hinner inte heller allt vi vill. Eller så orkar man helt enkelt inte…

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: