RSS

Jag kommer nog aldrig att bli gift

30 Apr

Förrförra vintern (eller möjligen förrförra sommaren, minns inte riktigt – längesen i alla fall) såg jag och älsklingen en rätt tjusig brudklänning i ett skyltfönster. Ett sånt där axelbandslöst fodral liksom, inte någon klassig gräddbakelse. Och jag konstaterade torrt att en sån skulle jag aldrig kunna ha, eftersom jag måste ha behå och en sån finns det verkligen inte utrymme för i ett fodral. Och den axelbandslösa behå som kan hålla uppe 75G är såvitt jag vet ännu inte uppfunnen. Och det var ju lite synd, tyckte älsklingen, för jag hade nog kunnat se riktigt snygg ut i en sån klänning – jag med mina snygga kurvor. Vilket ju var snällt av honom att tycka, så jag bjöd tillbaka att när jag gått ner i vikt så ska jag ju förhoppningsvis få göra en bröstreduktion och då kan jag ju köpa en sån klänning. Och så kan vi gifta oss, hahaha. Ja, hahahha, när du kommer i en sån klänning gifter vi oss, sa han och sen pratade vi liksom inte mer om det. Detta var alltså innan vi förlovade oss och kunde närma oss frågan om ev giftermål utan generade skratt och flamsiga ämnesbyten.

Och det var ju på skämt, för jag tror ändå inte jag hade valt en sån klänning att gifta mig i. Kanske inte en vit klänning heller, om jag nu ska gifta om mig.

Men vi har liksom plockat fram den där klänningen, metaforiskt talat, varje gång äktenskap kommer på tapeten. Speciellt älsklingen tycker den är bra att ta till som en till synes skämtsam anledning att skjuta på alla eventuella allvarliga fördjupningar i frågan, men även jag har refererat till klänningen när vågen visat på viktminskning. Haha, passa dig, nu kan jag snart börja ta mått för den där klänningen. Ojoj, ta en bit choklad till.

Hahahaha.

Not.

För även om jag inte alls vill gifta mig i ett axelbandslöst fodral i stl 36. Även om jag inte ens i mina vildaste fantasier tänker mig att någonsin komma i kläder i stl 36 igen. Även om ingen av oss kommer ihåg hur den där klänningen ens såg ut eller var vi såg den! Så skulle jag vilja ha iallafall en sportslig chans att hitta en fin sommarklänning. Inte ett tvåmannatält eller en fladdrig tunika, utan en klänning. Som sitter ok över bysten och ändå visar att det finns en midja och höfter där nedanför – och samtidigt inte alltför övertydligt framhäver valkarna runt mage/midja/rygg.

Men med tanke på att vågen idag, trots träning och LCHF hela veckan, visade på plus ett helt jävla kilo, så ska jag nog vara glad om jag ens hittar en tunika som passar. Försöker tänka att det är medicinen, men jag orkar inte. Tänker bara att det är så jäkla orättvist och skit.

Och så skulle jag nog gärna vilja gifta mig igen. Sådärja, nu var det sagt. Det Stora Osägbara. Men det lär ju få vänta. Gifta mig i tunika tänker jag inte göra. Där går gränsen.

Annonser
 
2 kommentarer

Publicerat av på 30 april 2010 i kläder, mediciner, vikt

 

2 svar till “Jag kommer nog aldrig att bli gift

  1. Anna

    01 maj 2010 at 8:31

    Är det inte så att om man förlovar sig så ska man gifta sig inom ett år? ;)

    Usch, ja. Det är inte roligt när det inte funkar, särskilt inte när det går på fel håll dessutom. :(

     
  2. Kraka

    01 maj 2010 at 11:02

    Det är något speciellt med brudklänningar… Jag tittar jämt på brudkläningar och jag har ju inga andra sambos än mina två kattpojkar och jag tror inte att de passar i frack, inte ens om de skulle hitta rätt storlek…

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: