RSS

Inte så lätt att fatta alltid

18 Jan

I går gick jag på träning innan jag jobbade min halvdag. Body Balance, som var svårt och roligt, och verkligen fick mig att fatta hur osmidig jag är nuförtiden. Kroppsligen i alla fall, rent mentalt är jag nog alldeles för smidig och medgörlig. Blev fysiskt trött, men mentalt pigg efter passet, och det var inga problem alls att jobba en halv dag sen. Lite hungrig bara, trots både ostmacka (på brödfritt bröd så klart) och ägg till lunch.

Åkte glatt tillsammans med älsklingen för att handla efter jobbet. Och sen bara gick luften ur mig. Totalt. Packade in i kylen och var nästan snurrig av trötthet. La mig på soffan en stund, kunde inte somna eller ens vila kändes det som, så jag satte mig och läste amelia istället. Sen lagade vi mat ihop och såg idrottsgalan, och jag kände mig ”som vanligt” igen, dvs inte mer trött än man brukar vara vid tio en måndagskväll när man är fullt frisk.

I morse var jag skittrött igen. Men steg upp kvart i åtta, för idag skulle jag börja redan kl 10 eftersom jag hade friskvårdsmassage inbokad 10.30 (på kontoret då alltså). Kvart i nio var jag klar, hade till och med sminkat mig och bäddat sängen då. Fick skjuts in med älsklingen, var på jobbet tjugo över nio. Trött och seg.

Nu har jag jobbat klart min halvdag, ska snart åka hem (bara blogga klart först :)). Och jag är inte alls så trött som jag trodde jag skulle vara. Har förberett möten som ska vara nästa vecka, stämt av med chefen, gjort ett underlag för diskussion om marknadsföringsplan, pratat med kollegor, fått massage… En kul arbetsdag! Ibland hinner jag massor på fyra timmar utan att stressa minsta lilla. Det bara flyter på, liksom.

I kväll ska jag träna igen, fast med min PT så det blir mer styrketräning. Räknar med att vara rätt trött och slut efter det. Men kan egentligen inte räkna med nåt alls. Det är så lurigt. Ibland blir jag helt slut av nästan ingenting – som att gå på bio, som man tror är avkopplande. Ibland blir jag pigg av att göra en massa saker. Och ibland är det precis tvärtom. Helt omöjligt att planera. Dock tror jag att två ”projekt” per dag är rätt lagom att räkna med att jag pallar: jobb + något till på vardagar, till exempel. Och orkar jag mer så är det ju kul, men om jag inte planerar för mer än så är det nog större chans att jag inte blir så jäkla besviken som jag blir ibland när orken tryter (och jag fortfarande inte fattar varför).

Annonser
 
1 kommentar

Publicerat av på 18 januari 2011 i jobbet, trött

 

Ett svar till “Inte så lätt att fatta alltid

  1. fruhatt

    18 januari 2011 at 22:32

    Jag är också menomentalt trött hela tiden, vet hur dränerande det är !
    Kram

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: