RSS

Månadsarkiv: juni 2012

Inte en dag för tidigt

Efter ett par timmar övertid varje dag de senaste dagarna kunde jag halv sju pricka av den sista akuta uppgiften och åka hem.

Nu är det inte bara helg utan också semester i nästan två veckor. Har uppdelad semester i pr och det hjälper nog själslugnet. Det är en kännbar ledighet, men inte så lång att det är mycket (oakut) jobb som blir ogjort väldigt länge.

Ser så himla mycket emot att åka ner till Skåne och träffa syster och nästansyster och deras familjer.
Blir det bara hyfsat väder också så är det i princip så mycket man kan begära.

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 15 juni 2012 i semester

 

Oplanerat

Lagom tills det var veckor kvar till semester (och då ska ju så klart ”allt vara klart”) så däckade jag i hög feber i tisdags. Över 38 grader i två dagar, det är extremt ovanligt. Jag är sån där som har låååg morgontemp (36,2 brukar vara normalt) och sällan går över 37,1 ens när jag känner mig febrig. Subfebril kallade en läkare det i vintras. Så när jag säger däckad så menar jag verkligen däckad. Allt var jobbigt. Och jobbigast av allt var att veta hur mycket tid som bara rann genom fingrarna. Att jag fick skjuta fram ett viktigt möte och helt missa två möten i Göteborg i torsdags. Plus allt annat som inte blev gjort. Trodde verkligen jag skulle orka åka till Göteborg, febern började ju dala och med alvedon var den nästan borta. Men i arla morgonstund på torsdagen fick jag inse att jag varit väldigt mycket för optimistisk. Hela världens snurrade, jag blev kallsvettig av att borsta tänderna – och sen började jag må illa. Så det var bara att avboka taxin, meddela alla att jag inte kunde komma på mötet och bädda ner sig igen. Var inte magsjuk, men magen protesterade varenda gång jag försökte äta och efteråt blev jag yr och matt.  

Idag känns det bättre. Faktiskt som att jag är frisk, fast trött efter ett par väldigt ansträngande dagar. Kunde äta normal frukost, blev sugen på kaffe för en stund sen. Skönt det iallafall. Visserligen överskattade jag omedelbart min energinivå när jag försökte städa uteplatsen och blev helt utmattad efter 5 minuter, men det känns ändå som att det finns hopp om livet.

Och faktiskt så tänkte jag lite på allt som ska göras på jobbet och avslutade hela tankekedjan med ”jaha, ja, men det jag inte hinner nästa vecka får väl vänta då.” Och det kändes helt ok. Vilket brukar vara ett gott tecken. Hinner oftast med dubbelt så mycket när jag inte är stressad, eftersom jag då inte hela tiden måste tänka på hur och vad jag ska prioritera och sen hamna i lägen när jag inte ens vet var jag ska börja. Nu får det bli som det blir. När jag tänker efter är det inte så himla mycket som är akutviktigt. Det mesta kan vänta till efter min korta (2 veckor) semester.

Håll kvar den känslan, tack.

 
1 kommentar

Publicerat av på 09 juni 2012 i i största allmänhet