RSS

Oplanerat

09 Jun

Lagom tills det var veckor kvar till semester (och då ska ju så klart ”allt vara klart”) så däckade jag i hög feber i tisdags. Över 38 grader i två dagar, det är extremt ovanligt. Jag är sån där som har låååg morgontemp (36,2 brukar vara normalt) och sällan går över 37,1 ens när jag känner mig febrig. Subfebril kallade en läkare det i vintras. Så när jag säger däckad så menar jag verkligen däckad. Allt var jobbigt. Och jobbigast av allt var att veta hur mycket tid som bara rann genom fingrarna. Att jag fick skjuta fram ett viktigt möte och helt missa två möten i Göteborg i torsdags. Plus allt annat som inte blev gjort. Trodde verkligen jag skulle orka åka till Göteborg, febern började ju dala och med alvedon var den nästan borta. Men i arla morgonstund på torsdagen fick jag inse att jag varit väldigt mycket för optimistisk. Hela världens snurrade, jag blev kallsvettig av att borsta tänderna – och sen började jag må illa. Så det var bara att avboka taxin, meddela alla att jag inte kunde komma på mötet och bädda ner sig igen. Var inte magsjuk, men magen protesterade varenda gång jag försökte äta och efteråt blev jag yr och matt.  

Idag känns det bättre. Faktiskt som att jag är frisk, fast trött efter ett par väldigt ansträngande dagar. Kunde äta normal frukost, blev sugen på kaffe för en stund sen. Skönt det iallafall. Visserligen överskattade jag omedelbart min energinivå när jag försökte städa uteplatsen och blev helt utmattad efter 5 minuter, men det känns ändå som att det finns hopp om livet.

Och faktiskt så tänkte jag lite på allt som ska göras på jobbet och avslutade hela tankekedjan med ”jaha, ja, men det jag inte hinner nästa vecka får väl vänta då.” Och det kändes helt ok. Vilket brukar vara ett gott tecken. Hinner oftast med dubbelt så mycket när jag inte är stressad, eftersom jag då inte hela tiden måste tänka på hur och vad jag ska prioritera och sen hamna i lägen när jag inte ens vet var jag ska börja. Nu får det bli som det blir. När jag tänker efter är det inte så himla mycket som är akutviktigt. Det mesta kan vänta till efter min korta (2 veckor) semester.

Håll kvar den känslan, tack.

 
1 kommentar

Publicerat av på 09 juni 2012 i i största allmänhet

 

Ett svar till “Oplanerat

  1. Sanna

    12 juni 2012 at 20:57

    Usch, vilket skrutt! Hoppas du är på banan och frisk nu, vännen.

    Kram!

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: