RSS

Både och

03 Feb

Det är lite konstigt det här att vara hyfsat tillfreds, och ändå känna sig både rastlös och håglös.

Den där ångesten som jag gått hand i hand med i åratal verkar ha hittat nån annan att göra sällskap med. Kanske bara ett tag, det vet man ju aldrig, men just nu är den iallafall inte här sen ett bra tag tillbaka. Det är en hel del att göra på jobbet, men jag är inte stressad. Kanske därför som ångesten släppt taget? Sånt är svårt att veta. 

Och jag vet inte om det är det här nya lugnet inombords som förvirrar. Hur gör man nu, liksom? Det är som när jag plötsligt hade pengar på kontot dagarna innan löning efter att i hur många år som helst vänt på slantarna. Så märkligt att det liksom skapade nån slags handlingsförlamning. Pengarna kunde jag ju sätta in på sparkonto, men sinnesfriden går väl inte att spara för framtida behov, va? 

Jag är rätt nöjd med arbetsveckan. Jag jobbar lagom mycket, sällan övertid utan att det är planerat. Jag har träning inbokad 1-2 kvällar, och den blir av. Resten av kvällstiden går åt till det vanliga: laga mat, se nyheter och annat på tv, prata med älsklingen, köra en maskin tvätt, plocka ur diskmaskinen, förbereda nåt för nästa dag. Mycket tid går åt till att laga mat, för vi gillar att laga mat tillsammans. Ibland kan jag önska att vi inte alltid lagade allt från grunden, att vi tog fler genvägar – men samtidigt vet jag inte riktigt vad jag skulle göra med tiden istället. Det bara känns vissa kvällar som att jag blir rastlös av att stå där och hacka och skära igen. 

Sen kommer helgen och vi har så många oplanerade helger, som vi kan göra jättemycket av men oftast helt otacksamt slösar bort. Eller ja, vi sitter ju inte och pillar navelludd. Den här helgen har vi planerat veckomeny, storhandlat, hälsat på svägerskan (vars hälsena gick av för andra gången på en månad i fredags, trots gips – det gör ont i mig bara jag tänker på det), gått två långpromenader i strålande sol, läst lite samt givetvis lagat både lunch och middagar. Jag har hunnit se klart sista avsnitten av första säsongen av Lost, inkl bonusmaterial. Vi har sett Melodifestivalen och Mr Selfridges. Ikväll är det En pilgrims död, obligatorisk tittning eftersom älsklingen är hängivet GW-fan (och jag ett lite mer sporadiskt fan, som inte ens läst böckerna). Så vi slösar väl inte helt bort helgen. 

Förra helgen var vi på Nationalmuseum, för vi har bestämt oss för att varje månad detta år göra minst två kulturgrejer. Tid finns ju, vi har inga barn som behöver ses efter eller hämtas på dagis längre – är de här kan de rent av hänga med om de vill. Det är bara det att vi hamnat i samma gamla lunk. Hem direkt efter jobbet, även fredagar. På helgerna långfrukost, storhandling, långpromenad och middagar. Vi får inte ens tummen loss att bjuda hem folk. Vilket gör att vi inte blir hembjudna heller så mycket. Å ena sidan är det skönt med oplanerade helger (jag vet att jag behöver återhämtningen, att den i perioder är livsviktig), å andra sidan är det ibland lite trist att ha så sparsamt socialt umgänge. Vi har ju massor av trevliga vänner, som vi verkligen gillar att träffa. Och vi gillar att laga mat. Det borde vara den bästa av kombinationer, eller hur? 

Och varje helg känner jag också att jag skulle vilja göra något. Problemet är att jag vet inte vad det är jag vill göra. Det bara är en liten tickande känsla i mig. Första gångerna den dök upp tänkte jag att jag hade glömt göra något, att det var därför det tickade i mig. Men så verkar det inte, för det har gått massor av helger och jag har inte alls kommit på nåt som inte blev gjort (förutom att semestern inte är bokad, men ja… den är på gång, ok). Jag tror det är nån slags energi, som inte alls har funnits på år och dag, som nu är tillbaka. Och vill göra saker. Något. Vad som helst.  

Jag bara orkar inte tänka ut det. Och helgerna går ju liksom ändå. Långfrukost och promenad och så vidare, sen är klockan halv fyra på eftermiddagen och det känns lite sent att göra något. Vet ju inte ens vad det är. Så jag tappar sugen lite och tittar på en film eller läser en bok istället. Vilket ju inte är fy skam, absolut inte. Det fanns en tid när jag var så stressad och orolig och trött att jag inte klarade av en hel film och verkligen inte att läsa böcker heller. 

Och jag tänker att jag kanske ska skriva lite i min blogg, eller svara på ett jätteviktigt privat mail som har legat i min inkorg sen trettonhelgen. Men när jag försöker så har jag inget att berätta. Eller tusen saker att berätta, men inget kommer ut. Rastlös och håglös. 

Jag kanske bara ska låta det här ta den tid det tar. Kanske kommer jag på vad det är jag vill göra, om jag bara låter det ta sin lilla tid. Jag har ju det rätt bra under tiden. Egentligen. 

 
9 kommentarer

Publicerat av på 03 februari 2013 i i största allmänhet

 

9 svar till “Både och

  1. Dina

    03 februari 2013 at 17:25

    Ibland är det jättesvårt att bara vara …

    Och visst känns det konstigt att inte ha några barn hemma som behöver mat eller tillsägelse eller kram eller …

    Många gånger säger jag till maken redan mitt i veckan att den här helgen gör vi något. Fast jag vet aldrig vad, så jag funderar och slänger ur mig förslag ända fram till helgen, och när den kommer frågar maken ”ok, vad?” och jag bara ”äh, vi stannar hemma och läser/tittar på film”.

    Och så tänker jag att det kanske är årstiden för egentligen skulle jag helst gå i ide när det är kallt och mörkt.

    Hmm, dina ord fick mig att tänka till …

    Skönt att höra att ångesten har tagit semester!

     
    • Annika

      03 februari 2013 at 19:17

      Jag börjar bli rätt bra på att bara vara, att ta det lugnt utan dåligt samvete – det är inte det som är problemet. Eller problem och problem. Jag njuter ju av våra sköna, oplanerade helger. Men så stör det mig att jag inte kan komma på vad det är jag vill göra, när jag nu har tiden och lugnet att göra något. Men det här kulturprojektet kanske är en bra början: då gör vi något annorlunda åtminstone två gånger per månad.

       
  2. kajsvensson

    03 februari 2013 at 19:39

    Som pensionär köper jag hela stycket. Just den här känslan av oförmåga att komma på nåt vettigt och tillfredställande att göra är mycket frustrerande. Man kan ju inte tälja barkbåtar hela dagarna bara för att tiden sak gå. Egentligen ett I-landsproblem, men tänk på hur de arbetslösa i allmänhet känner sig, dom saknar dessutom försörjning.

     
    • Annika

      04 februari 2013 at 11:23

      Du får också sätta upp ett kulturprojekt. Eller nåt liknande, där man liksom kan mäta att man gjort det man satte sig för. Eller gå med i nåt fotoprojekt? Gå en kurs? Gå med i spårvagnsföreningen?

       
  3. Sara J

    03 februari 2013 at 20:40

    Har ju inte kommit dit ännu, med barn som ännu är hemma och små. Men när den dagen är här att jag har mkt mer tid över så kan jag mkt väl tro att jag drabbas av samma känslor.
    Varm kram

     
    • Annika

      04 februari 2013 at 11:25

      Skriv ner NU vad det är du skulle velat göra om du inte hade småbarnen. För sen när du står där och har tid, så kommer du inte ihåg det. Det är därför jag skriver listor med saker jag kommer på – när jag var arbetslös hade jag ingen aning om vad jag skulle fylla mina dagar med. Kom inte alls ihåg vad det var jag inte hade hunnit förut när jag jobbade. KRAM!

       
  4. lfnanna

    03 februari 2013 at 22:32

    Det kanske är en del av läkningen? Nu känner du att det finns lite energi över, men hjärnan har inte vant sig vid att tänka ut vad du ska göra med den. Snart kanske nästa steg i läkningen kommer, och då räcker energn till att tänka ut och planera aktiviteter också?

    Ibland får vi för oss att vi ska göra *något*, men det slutar ofta med att klockan hinner bli för mycket innan vi kommer iväg och så blir det inget. Oftast för att vi inte riktigt vet vad det där ”något” är. Nu har jag börjat skriva ner alla utflyktstips som folk ger mig (eller som jag läser om i tidningar etc) i ett dokument på Google Drive (lättillgängligt ju), så att vi inte ska behöva fundera så förtvivlat när vi väl vill göra något. Det funkar faktiskt! Kanske ett tips?

     
    • Annika

      04 februari 2013 at 11:21

      Jag har listor i Evernote med kulturtips, utflyktstips och även en göra-hemma-när-tid-finns-lista. Ändå finns inte det där jag tydligen vill göra med på listorna… Fast nu när jag läst vad ni andra skriver så tänker jag att det är kanske helt normalt. Känns faktiskt lite bättre. Och som sagt – kulturprojektet rullar ju på.

       
      • Dina

        04 februari 2013 at 11:44

        Vilken bra idé! Känner att det är dags att börja ännu en lista …

         

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: