RSS

Fotelände och ynkligheter

27 Feb

Som ni vet har jag haft ont i en fot sen efter jul ungefär.

Värken har liksom kommit och gått, utan att jag egentligen sett nåt mönster. Ibland jätteont, så att jag haltar när jag går. Ibland nästan inget alls. Lite mer ont just när jag varit ute och gått långt, men inget som har hållit i sig – och ibland har jag fått mer ont även när jag nästan inte gått alls. Har fått mer massage av vader och muskler i foten av kiropraktorn, och jobbat på med vadstretch flera gånger om dan. Men det blir liksom inte bättre. Gått med mina inlägg i kängorna och i inneskorna på jobbet. Men i helgen kändes det som det blev värre – det började göra ont runt om hälen också.

Så igår var jag hos läkaren här på lokala vårdcentralen, för att höra vad han trodde. När han klämde längst hälen och upp mot benet insåg jag hur ont det verkligen gör – och inte bara i foten. Vilket han också märkte. Hans diagnos är att ja, jag har hälsporre – det är det som gör ont under foten. Men jag har också en irritation i slemsäcken (heter det så) runt hälen och hela vägen upp i hälsenan/akillessenan (är det samma sak? Eller finns det två senor i hälen?).

Så vad kan man göra åt det? Läkaren kan inte göra något alls – det är inget som går att operera, utan detta vilar man sig fri från, typ. Antiinflammatoriska tabletter kan hjälpa, men jag tål inte sådana, så då ska jag försöka med gel istället. Och så måste man ta reda på varför man får detta, så att det inte uppstår igen. Och eftersom jag inte idrottar massor, så måste jag gå till en sjukgymnast (med fötter som specialitet) som kan utreda varför det blir sådan retning i foten och hjälpa mig dels behandla, dels förebygga framtida återfall (eller att det skulle hända samma sak med vänsterfoten, som ju faktiskt känns lite stel redan nu, precis som högerfoten gjorde innan det började göra riktigt ont). Plus att jag ska köpa nån slags silikonkuddar att lägga i skorna – alla skor, och jag måste gå i skor med silikonkuddar hela tiden, så att jag i princip alltid avlastar hälen. Även hemma.

Och så inga promenader, ingen träning, bara absolut minsta möjliga gående till och från jobbet typ. Vila (men ingen sjukskrivning).

Läkaren sa att om jag satt med foten i gips en månad, dvs inte belastar den alls, så skulle det antagligen läka ut helt. Men det går ju inte, utan det får gradvis läka. Och då har han ingen prognos alls, annat än att det går över ”på sikt”. Om det inte blir värre, för då ska jag gå (halta) tillbaka…

Fasen också. Jag har kommit igång med träning och promenader, ser till och med fram emot träningen ibland. Och jag går verkligen inte till överdrift: styrketräning en gång i veckan, crosstrainer eller nåt pass en gång i veckan. Nu på vintern när väglaget varit så dåligt (speciellt för en som ogillar halka) har det knappast blivit de där 8000 stegen om dan, utan bara de promenader som krävs för att ta sig mellan A och B. Sent i höstas planterade jag, med fin hjälp av peppande väninnor, en tanke om att kanske testa att springa lite lite när våren kom. Den tanken har fått fäste, så jag har ju varit lite mentalt förberedd – men verkligen inte gjort något av det. Inget springande på löpbandet på gymmet alltså – jag hade tänkte premiärlunka utomhus.

Och nu verkar det som jag inte ens får promenera. Eller träna över huvudtaget. På obestämd tid. Kommer att tappa varenda liten pluttig muskelstyrka jag ev arbetat upp, och konditionen vågar jag inte ens tänka på hur den kan förfalla totalt. Vet ju hur trögt det var att börja promenera mer i höstas, hur trött jag blev.

please send chocolate

Så idag sitter jag och känner mig så himla ynklig. Tänker att livet är orättvist. Jag tar mig antagligen samman så småningom, men idag är det rätt eländigt. För att det gör ont (idag lite extra ont antagligen för att jag vet vad det är och tänker på det) och för att det känns jobbigt i största allmänhet. Och för säkerhets skull är jag förkyld också, så det är ingen hejd på eländet.

 
5 kommentarer

Publicerat av på 27 februari 2013 i frustration, träning

 

5 svar till “Fotelände och ynkligheter

  1. Helena

    27 februari 2013 at 12:20

    Det är så himla typiskt. När man väl börjat hitta en träningsform eller ett ”nyttigare” liv som funkar, som man kan och vill leva med – så kommer det ofta något mög i vägen. Skador. Sjukdomar. Det ÄR faktiskt inte rättvist, man har rätt att tycka lite synd om sig själv. Ett tag. Vet att du tar dig samman till slut, men njut av ynkligheten så länge! Kram.

     
    • Annika

      27 februari 2013 at 12:52

      Du är den enda jag vet som säger att man ska njuta av ynkligheten. (Och jag vet vad du menar) Tack och kram!

       
  2. Astrantia

    27 februari 2013 at 13:45

    Jag säger fortfarande, gå till en idrottsläkare. Även om du inte hårdtränar så är de ofta mycket bättre på sådana saker som hälsporre .

     
    • Annika

      27 februari 2013 at 18:34

      Du menar för en second opinion? Eller gör en idrottsläkare mer än ställer diagnos och skriver remiss till sjukgymnast? Har aldrig varit hos en, så jag har liksom ingen aning vad mer en sådan kan göra… Nu var det ju akut dessutom, så jag kunde inte vänta på att det fanns tid hos specialist om några veckor. Men tror du det kan ge nåt ytterligare kanske jag ska boka en tid där också. Just nu försöker jag hitta en specialistsjukgymnast som är ansluten till försäkringskassan och har tider inom det närmaste. Inte helt lätt, tyvärr. Kanske idrottsläkare kan vara ett bra mellansteg. Om det finns tider där, förstås.

       
  3. lfnanna

    28 februari 2013 at 8:32

    Sjukgymnast som specialiserat sig på fötter låter som en strålande idé i mina öron. När jag hade ont i mina fötter för några år sedan fick jag hjälp med att ”hitta det rätta steget” igen. Jag gick slarvigt när jag hade bekväma skor på mig (hade aldrig ont när jag gick i mina högklackade boots, för då kunde jag inte slarva), och fick lära mig att gå rätt helt enkelt. Kan vara något sådant du behöver också!

    Och det är fullt tillåtet att vara ynklig och prata om det. (Har du läst min blogg på sista tiden? Full av ynk!!) Skickar virtuell choklad eftersom min kropp just nu inte orkar gå ut och köpa choklad och sen skicka den. ;) KRAMAR!!

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: