RSS

Lite mer optimistisk

28 Feb

Förutom att det där att hitta en sjukgymnast med specialitet fötter som är ansluten till försäkringskassan och har tider inom överskådlig framtid verkar vara lättare sagt än gjort, så känns det bättre idag. Inte i foten, men mentalt.

Fick rekommenderat en fotspecialistsjukgymnast som är privat och kostar 900 för nybesök, 600 för återbesök. Herregud. Jag är helt fascinerad över att det finns folk som går upprepade gånger till en så dyr vårdgivare. Hur har de råd? Tycker själv att kiropraktorn är lite dyr, och där betalar jag ”bara” 400 per gång. Ett fynd i sammanhanget. Å andra sidan hittar jag ingen specialist som har tider och kostar normal vårdtaxa, dvs 100 per gång, så det är väl därför det går att vara det privata alternativet. Folk blir till slut desperata.

Å tredje sidan satt jag i morse och funderade på vad läkaren sa. Att jag ska gå till sjukgymnast som kan dels behandla, dels utreda varför jag fått det här foteländet: om det till exempel beror på felställning, olika långa ben, felsteg eller liknande. Och då insåg jag att det är ju precis det som kiropraktorn tittar på varenda gång jag är där. Hela kroppen, liksom.

Plus att Astrantia påminde mig om detta med idrottsläkare. Jag vet faktiskt inte alls vad en sådan gör. Kanske det kan vara en idé att se om en sådan har tid inom det närmaste, och höra dels om hen instämmer i husläkarens diagnos, dels om hen rekommenderar nån annan slags behandling. Eller utför idrottsläkaren behandling själv, till och med? Vad vet jag? Idrott är ju inte mitt specialämne om man så säger.

Så nu tänker jag att strategin är att få en tid hos idrottsläkare, gå tillbaka till kiropraktorn enligt tidigare plan samt att ev fortsätta leta efter sjukgymnast som kan bidra med tips och råd.

Dessutom är det flera som har sagt att träna utan att använda benen måste väl gå, även om det blir begränsat. Och det har ni ju rätt i. Det finns ju ett par maskiner på gymmet som tränar överkroppen. Dem måste jag ju kunna utnyttja. Fria vikter tror jag inte på, dem måste jag ju lyfta med belastning på foten när jag hämtar dem om inte annat. Men lite överkroppsträning borde väl ändå funka. Men hur sjutton värmer man upp om man inte får använda cykel, löpband, crosstrainer…? Viftar med armarna? Tips mottages tacksamt!

Sen är det ju ändå så att även om jag bara tränar överkroppen så måste jag gå en del för att ta mig dit och hem, och för att förflytta mig runt på på gymmet. Just nu gör det jäkligt ont i foten, så jag vet inte hur sugen jag är på extrarundor ens för en god sak. Å andra sidan kanske jag faktiskt mår bättre om jag inte försoffar mig helt. Kanske kan satsa fullt på att få lite muskler på överarmarna till sommaren? (Hahahaha, eller hur?)

Strategi två är hur som helst att be min PT om ett litet träningsprogram som funkar utan att alls belasta fot och ben. Så finns det i alla fall en plan. Och planer är bra. Nästan lika bra som listor.

Och eftersom jag inser att det hur som helst blir lite mer stillasittande än vanligt så vill jag bara säga att choklad är jättegott, men den där fina bilden i gårdagens inlägg var mest på skoj. Om ni skickar choklad lär jag bli ännu tjockare och det är säkert inte alls bra för foten med ytterligare belastning. (Eller så blir älsklingen ännu tjockare när han måste offra sig för att jag inte ska behöva äta all choklad själv, och det vore väl synd om honom…)

Så ja, det känns bättre idag.

 
4 kommentarer

Publicerat av på 28 februari 2013 i i största allmänhet

 

4 svar till “Lite mer optimistisk

  1. Helena

    28 februari 2013 at 12:30

    Alla idrottsläkare jag varit hos säger detta: det är bålen. Du måste träna bålen. Oavsett vilken kroppsdel jag haft ont i… Ska bli spännande att se vad din säger om hälsporre! Annars: bra idé att be PT om träningsprogram som inte belastar foten. Tror det är viktigt att man inte tappar peppen helt (nu när du bestämt dig för att sluta njuta av ynkligheten och istället ta dig samman).

     
    • Annika

      28 februari 2013 at 15:35

      Känns som min kiropraktor då, som förklarar huvudvärk med instabila höfter (pga blir spänningar i ryggen som ger spänningar upp i axlar/nacke osv) – som i sin tur orsakar ömma knän och stela vader, som orsakar värkande fötter. Och går man snett, ja då blir det snedbelastning i höfterna igen och då får man spänningar upp i rygg, nacke, huvud… Hela kroppen hänger ihop. Och jajajmen, inget är bättre än att träna upp bålstyrkan. Fick vi verkligen lära oss det i skolan? Har en tydlig minneslucka där.

       
      • Helena

        28 februari 2013 at 21:57

        Inte vad jag minns… Minns å andra sidan inte heller vad derivata egentligen var för något.

         
        • Annika

          02 mars 2013 at 11:01

          Men hur ofta har du tänkt att du borde ha koll på derivatan? Bålstabilitet däremot verkar ju vara prio ett i alla lägen.

          Känner att nån borde uppdatera läroplanen per omgående. Själv har jag tyvärr inte tid för jag måste träna upp min bålstabilitet.

           

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: