RSS

Jag blir så avundsjuuuuk

10 Jan

Åh men åååååh, jag försöker verkligen. Vet att alla har sina sorger, sina trauman, sitt lidande. Vet att alla inte gör allt samtidigt, och en del inget alls, utan att det är additionsstress. Vet också att jag har det rätt bra egentligen, att jag duger som jag är, lider ingen brist och hej o hå. Men ibland bara suger det till i maggropen och jag går helt jävla Nanne Grönwall.

Alla jäkla människor är på långsemester just nu. Alla har samtidigt helt bedårande bebisar, nya fluffiga kattungar, spännande jobb, glänsande förlovningsringar, nyfixade perfekt genomtänkta hem, gör roliga loppisfynd, har gått ner trettio kilo, blivit gravida, köpt hus med havsutsikt, anmält sig till maratonlopp, planerar andra (nya) långresor, fått vackra smycken av sin älskade, publicerat sin första roman, startat en underbar fotoblogg, får sjuhundra kommentarer om hur roliga/underbara/fantastiska de är osv etc mm i oändlighet.

Ja ni hör ju. Det är fasen inte rättvist mot oss andra som lunkar på i grottekvarnen och tydligen varken har bra betalt eller nån sån där talang som sticker ut så andra märker det. Det är som i tonåren när man hade roddat i hop ett helt jävla läger och sen var det bara coola men lata killen med gitarr vid lägerbålet som fick hångla (medan man själv försökte trösta barnen som tappat sin korv i elden). Eller när man hade skrivit sketabra på senaste proven och suttit i elevrådet och hjälpt till på bästa sätt, men sen var det ändå hon med de coola rastaflätorna eller hon som ritade snygga modebilder som fick hångla.

Men alltså, vad är det med det där långsemestrarna? Var det nåt rådslag som jag missade förra året? Utdelning ur nån fond? Mina vänner har, var och en familj/parkonstellation på sitt håll, under/efter julledigheten varit i Sydafrika (3), Tanzania + Zanzibar (1), Indien (1), Thailand (2) och USA (2). Samtliga har så klart lagt underbara bilder på paraplydrinkar i solnedgång och allt exotiskt de sett, eller allt kvalificerat njutande de ägnat sig åt. Och då har jag inte ens nämnt de där som gjort ”helt vanliga” resor till Kanarieholmarna och liknande redan innan jul, ”för man behöver ju ändå lite sol på näsan”.

Vad är det för fel på en vecka i Grekland på sommaren som normala människor har råd att unna sig? Eller två delvis bortregnade veckor i sommarstugan, med tonåringar som klagar på den bristfälliga internetuppkopplingen? Va, va, va? 

 
9 kommentarer

Publicerat av på 10 januari 2014 i i största allmänhet

 

9 svar till “Jag blir så avundsjuuuuk

  1. Sara

    10 januari 2014 at 21:47

    Och jag som är så avundsjuk på din körsång att jag blir grön <3 <3 <3

     
    • Annika

      10 januari 2014 at 23:12

      <3

       
    • Dina

      11 januari 2014 at 8:17

      Eller går på lakritsprovsmakning! Vill också!!!
      (Och en del är ju knäppa nog att åka på semester dit där det är som kallast och mörkast … ;-) )

       
      • Dina

        11 januari 2014 at 20:37

        (Kanske var lite otydlg? Jag menar alltså att jag, som Sara, är avis på dina aktiviteter.)

         
  2. lfnanna

    11 januari 2014 at 8:27

    Kunde inte låta bli att skratta när jag läste det här inlägget (känner igen mig), så jag tänkte komma med lite motvikt.

    Jag tänker inte förneka att jag har en helt bedårande bebis som jag älskar över allt annat (utom hans bedårande storasyster, som ligger på delad förstaplats) :D , men jag tänkte jag skulle påminna dig om andra aspekter av att ha bebis, för jämnviktens skull:
    – Han vaknar ofta mitt i natten och är vaken två timmar i sträck.
    – Han väljer ofta att uträtta sina ”storbehov” vid femtiden på morgonen, så att man måste gå upp och byta blöja då.
    – Han är tokigt nyfiken på allt vilket gör att vi måste låsa och spärra och ställa upp hinder.
    – Man kan inte göra vad som helst med liten bebis och det är ganska jobbigt att bli ensam hemma med båda småbarnen.
    – Man får dåligt samvete så fort man åker hemifrån en länge stund, för man tycker att han behöver en så mycket.
    – Det tar 40 minuter varje kväll att få honom att somna, och det är en liten brottningsmatch varje gång.
    – Han börjar bli tung, och man får ont i ryggen av att gå och kånka på honom.
    – När han är hungrig ålar han sig fram till oss och biter oss i tårna (fast det är ju ganska sött, förstås).
    – Han skriker högt många gånger om dagen, ibland bara för att han tycker det är kul och vill testa rösten, och lyssnar inte på tillsägelser. Ont i öronen… ;)
    …mm, mm, mm… ;)

    Och mina kompisar som åkte till Thailand tre veckor över jul och nyår drabbades (hela familjen på fem personer) av kräksjuka (mellansonen kräktes i matsalen, vilket gjorde att alla andra tittade snett på dem sen), en av dem blev biten av en hund, en annan skadade foten på en brygga, en tredje trampade på något märkligt djur så att foten svullnade upp. Och något mer var det säkert, fast jag minns inte nu. ;)

    Synd bara att man oftast inte får reda på de dåliga detaljerna från folks semestrar. Kompisen skrev visserligen om detta på FB, men bara i en sluten grupp där vi medlemmar har tagit för vana att kräka av oss i hemlighet. ;)

    Just nu är jag avundsjuk på alla som tränar eller rör på sig, och lever sundare liv än jag själv gör. Alltid är det nåt. ;)

    KRAAAAM!

     
    • lfnanna

      11 januari 2014 at 8:31

      Och PS, jag är arbetslös. ;)

       
    • Annika

      11 januari 2014 at 13:59

      Jamen jag vet ju allt det. Och jag missunnar ingen de där ljuvliga ögonblicken som man bara vill dela med alla andra för att de liksom aldrig ska försvinna. Men ändå. Jag då?!?

       
  3. Cecilia

    11 januari 2014 at 20:32

    Mycket bra skrivet. I know the feeling. Om det är någon tröst överhuvudtaget så är jag helt ogravid, och inte har jag några pengar över heller:) Min katt är 2 år och inte särskilt fluffig. Jag har nästan helt slutat löpträna, och frukostbloggen får minimalt med kommentarer! Och vi ska visserligen resa till Italien i maj, men det är bara möjligt för att vi fick en massa härliga bidrag i bröllopspresent i somras! Utan dem hade vi på sin höjd kunnat åka till Öland.

     
  4. Kraka

    16 januari 2014 at 16:18

    Man hittar alltid något som man tror andra har/kan/ gör som man själv då får för sig att man saknar. Jag skulle kunna ge mycket för att kunna sjunga som du kan. Körsång gör mig alltid avundsjuk. I övrigt har jag fått allra sämsta start på det här året…

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: