Det här med två månader mellan inläggen är ju inte så trevligt. Så nu gäller det att släppa den här ständiga ambitionen att skriva långt och genomtänkt. Kanske ska köra som jag gjorde häromåret: ett inlägg om dan, även om det bara blir en rad eller två vissa dagar. Vad tycker ni (få läsare som hänger kvar)?
Just nu är det mycket jobb. Kongress om en månad. Tusen lösa trådar som knytas ihop. Bollar i luften och sånt där. Min specialitet, men också min stora fälla. Jag KAN INTE göra allt, hinna allt, och dessutom med högsta kvalitet. Övar dagligen på good enough.
Hemma har vi hantverkare som har rivit ner vårt gamla vävspända tak och satt upp nytt, icke vävspänt. Taket blev skadat när yttertaket släppte in höstregn och snösmältning för två år sen. Det sprack och sen när det torkade så sprack det ännu mer. Inte så att det trillade in, bara så det blev fult. Nu stod vi inte ut längre. Och när man då röjer hela vardagsrummet på möbler så ser man hur fult det även är på väggarna. Målad strukturväv, där väven i sig är så tråkig att klockorna stannar (men det kan man väl leva med). Men färgen har mer än 10 år på nacken, så den börjar bli skitig, flagnar på vissa ställen – och på andra ställen fått märken. Vad göra? Sätta tillbaka möblerna när taket är klart och låtsas som inget? Måla om? Eller… Vi tog lite mer av besparingarna. Nu är väven täckt med bredspackel och snart ska ny, fin tapet upp. Jäklar vad fint det blir i vardagsrummet sen. Bara parketten som ska slipas också, sen är det som nytt. Men parkettslipningen får faktiskt vänta till våren.