För att hålla ångan uppe

Det här med två månader mellan inläggen är ju inte så trevligt. Så nu gäller det att släppa den här ständiga ambitionen att skriva långt och genomtänkt. Kanske ska köra som jag gjorde häromåret: ett inlägg om dan, även om det bara blir en rad eller två vissa dagar. Vad tycker ni (få läsare som hänger kvar)?

Just nu är det mycket jobb. Kongress om en månad. Tusen lösa trådar som knytas ihop. Bollar i luften och sånt där. Min specialitet, men också min stora fälla. Jag KAN INTE göra allt, hinna allt, och dessutom med högsta kvalitet. Övar dagligen på good enough.

Hemma har vi hantverkare som har rivit ner vårt gamla vävspända tak och satt upp nytt, icke vävspänt. Taket blev skadat när yttertaket släppte in höstregn och snösmältning för två år sen. Det sprack och sen när det torkade så sprack det ännu mer. Inte så att det trillade in, bara så det blev fult. Nu stod vi inte ut längre. Och när man då röjer hela vardagsrummet på möbler så ser man hur fult det även är på väggarna. Målad strukturväv, där väven i sig är så tråkig att klockorna stannar (men det kan man väl leva med). Men färgen har mer än 10 år på nacken, så den börjar bli skitig, flagnar på vissa ställen – och på andra ställen fått märken. Vad göra? Sätta tillbaka möblerna när taket är klart och låtsas som inget? Måla om? Eller… Vi tog lite mer av besparingarna. Nu är väven täckt med bredspackel och snart ska ny, fin tapet upp. Jäklar vad fint det blir i vardagsrummet sen. Bara parketten som ska slipas också, sen är det som nytt. Men parkettslipningen får faktiskt vänta till våren.

 

Effektiv. Och inte.

Idag har jag och älsklingen städat. Inte sån där vanlig dammsuga-dammtorka-tvätta-städning, utan vi har rensat i röran. Slängt kassvis med gamla papper och tidningar, sorterat bokhyllor, satt upp en extra hylla vid mitt skrivbord så att jag kan ha pennburkar och annat där istället för på den ganska smala bänkskivan.

Blir nästan lite förbluffad av mig själv. Förra helgen rensade jag ju garderober, helt frivilligt. Och nu har vi alltså gemensamt gått igenom det mesta av huset och rensat synlig röra. Vän av oordning undrar så klart vad som hänt. Och jag säger att det är älsklingens goda (får man väl säga) inflytande som helt enkelt gör mig till en mer ordningsam människa. Även om jag ibland suckar och obstruerar när han vill vara effektiv en hel helg.

Den här helgen balanseras till exempel med att jag igår inte fick ett skit gjort. Spenderade en massa timmar med att prova alldeles för många klädesplagg som inte passade alls. Behöver nån slags finkläder till fest nästa helg och till galamiddag två veckor senare. Tänkte att klänning hittar jag aldrig, så kanske en snygg blus att ha till svarta byxor. Inte en enda blus/tunika/topp av finsnitt som passade – allt var för litet i största storlek. Behöver stl 46 minst, men nästan inget fanns i större än 44 (jodå jag provade) och det som fanns i stl 46 passade inte heller. Antingen är topparna skurna så att brösten väller ut på ett väldigt osmickrande (oaptligt) sätt – t.ex sådana toppar som är avskurna ”under” bysten = mitt på mina bröst) eller så glipar de i knäppningen eller så går de över huvudtaget inte alls att knäppa. En enda tunika av finare modell passade så pass nästan att den kanske kunde duga – men i den såg jag ut som om jag var bredare än jag är lång och hur kul är det?

Efter tre timmars provande, och några desperata sms till Anna, gav jag upp. Åkte hem med gråten i halsen. Får väl gå på fest i mina gamla vanliga jobbkläder som vanligt. Och resten av dagen var jag helt slut. Verkligen fullständigt dränerad på energi. Är det verkligen mödan värt att bli så slut för att leta efter något att ha på sig under några timmars fest? Finns det inte viktigare saker att lägga sin energi på? Problemet är väl att energin också går åt till att oroa sig för att man ska vara felklädd innan det sen är fest, snegla på alla andra finklädda och känna sig fel och ännu mer uppenbart för tjock…

Anna messade att det borde finnas butiker med kläder i ”udda” storlekar här i Stockholm. Ja, det borde det verkligen. Men var hittar man dessa butiker? Malmö är så pass litet att man kanske kan överblicka utbudet av butiker, men Stockholm med förorter är ju gigantiskt. Var börjar man leta? Nån som vet om det finns bra affärer med stora storlekar? För de vanliga kedjornas XL-sortiment är ju mest vardagskläder i trikå, jeans, stickat. Inget man går på stor fest i (speciellt inte galamiddag). Och även där är min storlek lite udda – mitt problem är bysten, snarare än mage och höfter (även om magen/valkarna är rätt trista också), är timglasformad snarare än päronformad – vilket gör att mycket sitter fel även hos t.ex XLNT och Generous.

Idag känns det bättre. Eller – jag orkar inte tänka på det idag. Istället glädjer jag mig åt att ha varit effektiv och fått undan en del röra som stulit annan energi från mig. Fokus på rätt saker.

 

Måndag

Lite lätt träningsvärk i axelmusklerna idag, efter att ha rollat tak och väggar i badrummet. Det lilla lilla badrummet, nästan så litet att man slår i en väggen när man rollar den andra med långt skaft på rollern. Men det ser fint ut och vi struntar nog i ett andra lager den här gången. Även om det säkert blir ännu finare med ett andra lager, så är det nu mycket finare än det var innan.

Vi hann också se Änglar och demoner på bio igår (biljetterna var bokade och betalda innan vi insåg det där med målningen), och jag måste säga att den var betydligt bättre än jag hade trott. Så kan det förvisso bli när man har lågt ställda förväntningar, men ändå. Visst är det en tunn story, men man kan ju inte direkt påstå att intrigen i Indiana Jones håller måttet bättre… Och lite kul var det att se ställen man varit på för inte så länge sen.

Idag var dock väldigt segt att stiga upp när klockradion trallade igång vid sjusnåret. Som alltid på måndagar, ska tilläggas. Har aldrig varit någon morgonmänniska och med huvudvärken blir det ännu jobbigare att stiga upp och sen försöka vakna till. Och på jobbet är det en rörig dag idag, dessutom.

 

Jo alltså, vi skulle bara

Vi hade ett gammalt fult badrumsskåp på en vägg. Vitt sent Ikea-70-tal med jalusidörrar där jalusierna med jämna mellanrum lossnar och trillar av, och dörrarna inte går att stänga eftersom de sitter snett. Det borde ha bytts ut för länge sen, men en del saker blir inte gjorda. Man tänker att man ska göra om hela badrummet kanske. Sen. När man har råd och ork – och vet hur det ska se ut istället.

Men eftersom jag dessutom saknar plats så behövde jjag ytterligare några hyllor i badrummet. Eller från början letade jag efter ett skåp, men alla badrumsskåp är så himla fula alternativt skamlöst dyra. Så jag bestämde mig för hyllor, så ska jag leta korgar/lådor att ha prylarna i sen. Och då kunde vi ju samtidigt plocka ner det fula skåpet och sätta en hylla där, med nya fina handdukskrokar. Älsklingen sa att om jag bara bestämde träslag och storlek, så skulle han fixa.

Så vi handlade hyllplan igår (ekstavs), sågade till dem och oljade in. Jag tömde det utdömda skåpet. Imorse plockade vi ner skåpet och de gamla krokarna. Och insåg att vi måste måla om väggen – för det gamla skåpet hade klibbat fast så att delar av masonitskivan satt kvar i väggen hur vi än skrapade. Och så syntes det ju att resten av väggen är betydligt skitigare än där skåpet satt tidigare. Och då måste man ju måla alla väggar, och lika bra att ta taket också när man ändå är igång. Tur vi hade färg kvar sen tidigare ommålning.

Och vem kommer på att limma fast krokar OCH skruva fast dem? Delar av väggen försvann när vi lossade stången som duschhanddukarna hänger på. Klisterkuddarna som satt mot kakel satt helt enkelt kvar.

Så idag har vi (men mest jag eftersom älsklingen jobbar hemifrån idag) skrapat bort lim, tömt resten av badrummet, tvättar väggar, spacklat, täckt över allt som inte går att flytta och nu ska jag måla ett första lager. Sen ska det torka och kanske vi behöver måla en gång till, vi får se. Elementet behöver också målas, men det har jag ingen färg till, så jag får väl leta sån sedan.

Och så står man där och tänker att när vi ändå måste måla om kanske man skulle måla annat än vitt? Men vilken färg då? Och hur noga ska vi vara – vi har ju planer på att göra om hela badrummet, kakla om och köpa bättre badkar och så. Kanske ha golvvärme. Fast inte just nu. Men vi kan ju inte vänta med ommålningen ändå, för det ser för jävligt ut just nu.

Vi som bara skulle skruva upp några hyllor. Att man aldrig lär sig.

 

Det är nåt fel på mig

Varför är jag så hopplös på att hålla ordning? Jag är uppväxt i ett oklanderligt välstädat och välorganiserat hem. Varför kunde inte det smitta av sig på mig? Vad är det för gen som saknas???

För det är ju en sak att städa i meningen att torka av kladdiga skåpsluckor, skura golvet, tvätta toaletten och annat trist men nödvändigt. En helt annan sak att det är saker överallt som behöver plockas – eller fel, det är inte saker överallt, det är mina saker på ostrategiska ställen: på och kring mitt skrivbord, ovanpå min byrå i sovrummet och i ”mitt” badrum. För älsklingens grejer försvinner as by magic. Och jag vet att han plockar undan regelbundet, men var gör han av allt? Det kvittar om jag plockar undan dagligen – jag vet ändå inte var jag ska ha mina saker, utan flyttar dem bara från en hög till en annan känns det som.

Det är så tröstlöst att ständigt vara orsak till att det ser rörigt ut här hemma. Men jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Det hjälper inte alls att köpa en massa fina förvaringslösningar på Granit – det får ändå inte plats. Har gått så långt att jag sagt upp mina tidningsprenumerationer för att jag blir skäms för tidningarna som samlas i högar. Men släng dem när du läst, säger älsklingen. Jo, men jag hinner ju aldrig läsa klart dem och vissa vill man spara, eller kanske klippa ut något och spara. Så jag spar tills jag hinner sortera – vilket jag så klart aldrig hinner.

Jag har inga jättemängder med kläder, ändå finns det inte riktigt plats i min byrå. Häromveckan sorterade jag ut och slängde (skänkte bort) allt jag inte använt på ett år. Nu får mina kläder iallafall hjälpligt plats, men det är ändå väldigt trångt. Fast jag måste säga att jag har en garderob medan älsklingen brer ut sig i tre garderober, så det är ju inte jättekonstigt att hans kläder får bättre plats. På samma sätt har han ett arbetsrum (som också är min dotters rum när hon är här, eller gästrum när det behövs, men likväl ett arbetsrum med hyllor och stort skrivbord) medan jag har ett skrivbord med hyllor i vardagsrummet – där alla ser hur stökigt det är. Så pressen på mig är större, vilket egentligen är rätt orättvist – jag menar, det är ju han som är så organiserad. Mest av allt skulle jag vilja ha ett eget litet rum, med jättemånga hyllor som jag kan sortera in mina saker i. För jag vet att jag kan – på jobbet är jag väldigt organiserad. Det handlar väldigt mycket om utrymme. Och att kunna stänga dörren om röran, som vi gör när kidsens rum ser för röriga ut…

Fast just nu känns det mest som om jag har stor lust att bara slänga ALLT. Det tar så vansinnigt mycket energi dels att se röran, dels att ständigt skämmas för att jag stökar till i ett annars väldigt fint hem. Är det kanske där lösningen ligger; att inte spara en massa ”just in case” eller av nostalgiska skäl. Bara slänga och om det sen, mot all förmodan, skulle behövts så får man köpa nytt. (Jag som hade hoppats att mitt sparande kunde bli lite modernt nu i miljömedvetandets tecken… eh…)

Åh vad jag önskar att jag kunde hålla ordning utan att det ska bli så traumatiskt och deprimerande hela tiden!

 

Snart är det väl jul också

Inget nytt på jobbfronten än. Jo, jag bestämde mig, men inget är klart än och löneförhandlingen lär väl också dröja. Bara så ni vet, ni som undrar.

Veckan har delvis tillbringats på kurs – har fått en genomkörare på InDesign, jag som är självlärd. Ganska nyttigt att få veta hur man egentligen ska göra. En del hade jag ju själv listat ut, uppenbarligen, medan annat var nyheter för mig. Fast jag hade nog velat ha lite högre tempo, och framför allt velat lära mig MER.

Är man på kurs så hinner man inte så mycket annat heller. På jobbet, iallafall. Har en massa grejer som hänger över mig, som borde varit klara i veckan men inte hanns med. Lite jobbigt, för hur det än är så funderar man på det över helgen också. Inte så mycket, men några minuter i timmen.

Däremot har jag hunnit med en hel del på kvällarna. Blev bjuden på mingelmat och Björn Skifs-konsert en kväll. Åt supergod libanesisk meze och pratade längelänge med Gigne en kväll; gott för själen. Tränade julsånger med kören en kväll. Och så två hemmakvällar med mat, kärlek och lugn.

Och nu är det helg. Har städat pyttelite – resten gjorde älsklingen i veckan (DET är romantiskt ;o)) och om en stund ska jag organisera om skrivbordet. Har fått en lite bokhylla till, så nu ska en del av allt som ackumuleras på bordet vidare till hyllan. Mitt skrivbord är så litet, det får inte plats något alls. Lägger man två papper här blir det överfullt. Och de som känner till mina tidigare skrivbord kan intyga att det är mer regel än undantag att det är mer än två papper på dem…

Utanför vårt hus jobbar två män med en grävskopa för att gräva en gång som nästa vecka ska stensättas och bli en trappa. Nu ska vi alltså slippa halka upp och ner för den branta uppfarten när det är halt ute. Inte en dag för tidigt, if you ask me. Eller vad säger du, Gigne?

Annars tänkte jag göra så lite som möjligt den här helgen. De närmaste helgerna är redan inbokade, med allt från gospel till jobbkonferenser. Veckorna är lika fullbokade. Skönt med en och annan helg som är helt obokad. Jag tror det är jättebra att använda dem just till att göra så lite som möjligt, så att man hinner ladda batterierna. Och vill man inte göra så lite som möjligt ska man åtminstone försöka göra sådant man verkligen gillar att göra, inte sådant som man ”borde” göra.

 

Vad hände med vilodagen?

”Imorgon ska vi lata oss hela dan” sa älsklingen innan vi somnade igår. Och naturligtvis trodde jag inte ett ord av vad han sa. Han är nämligen totalt oförmögen att lata sig en hel dan, den stackaren.

Efter frukosten idag (sen frukost, ska tilläggas) gick han tillbaka till sängen, läste tidningen och sa att han var trött. Kanske eventuellt tänkte sova. Knappt jag trodde mina öron.

För säkerhets skull kollade jag status på det där med latandet. Vad skulle behöva göras innan vi latade oss, på riktigt alltså? Åh, inte så mycket. Städa köket, dammsuga, tvätta golv, sortera in i linneskåpet. Planera semester. Gå en lång promenad. Bara det…

Han låg kvar i sängen i nästan exakt en timme, medan jag klädde på mig och skruttade runt lite i huset. Jag började planera städningen av köket; sånt har lång ställtid. Kollade mina mail. Plötsligt står han i dörröppningen och har fullständigt slutat lata sig. Det syns i blicken – från loj till effektiv. Han hade redan börjat sortera papper och när han börjar så är det full speed ahead. Vad hände med den lata söndagen???

Han hävdar att allt har sin tid. Men jag måste protestera: man kan faktiskt inte lata sig effektivt!

Måste sluta nu, innan han kommer på fler sarkastiska kommentarer om mitt smitande från köksstädningen… ;o)