RSS

Kategoriarkiv: körsång

Veckoslut

I dag har jag sjungit Ellington med kören hela eftermiddagen och i konsert på kvällen. Härligt, inte alltför svårt (men inte helt lätt heller) och det blev en skön konsert.

Men oj vad trött jag blev! Mitt i konserten började energin ta slut. Det var lite jobbigt. Skönt att bli omhändertagen vid hemkomst: middagen fixad, sen lite tv med fotpall att lägga upp fötterna på.

Nu ska jag sova. Gonatt!

 
1 kommentar

Publicerat av på 20 februari 2011 i körsång, trött

 

Onödigt och nödvändigt

Var på heldagsmöte igår, det andra i rad. Trött och seg, men vid gott mod. Gillar som sagt mitt jobb, och de här uppstartsmötena är spännande och intressanta. Men jag märker att en heldag som sekreterare på ett intensivt styrelsemöte totalt tar musten ur mig. Hade svårt att prata mer än tvåstavigt när jag och älsklingen åt middag på kvällen: thaimat i Sickla, för ingen av oss orkade handla och laga mat. Och så då ett heldagsmöte till, fast betydligt mindre intensivt.

Kanske kan skylla på utmattning när jag tog en stor jäkla kaka till kaffet i går? Den var god, men efteråt tänkte jag i flera timmar på hur jäkla onödigt det var. Var inte hungrig ens. Sååå irriterande. Men det är bara att bryta ihop och gå vidare.

Eftersom jag jobbat heltid två dagar är jag heltidssjuk två dagar den här veckan, så att det i genomsnitt blir halvtid. Sov alltså länge länge idag, och ska göra likadant på fredag.

Var även på återbesök hos läkaren idag, och fick fortsatt sjukskrivning en månad till. Pratade med honom om heltid vs deltid, och han tyckte absolut att det var bättre att jobba halvtid än att vara heltidssjukskriven. Alla erfarenheter visar att man rehabiliterar bättre om man kan jobba. Långvarig heltidssjukskrivning/passivitet leder t.ex. mycket oftare till depression, och med tanke på min benägenhet att hamna där så… Kändes rätt skönt att höra att jag tänkt rätt med deltiden, för jag vill ju jobba. Och för mig är det också en övning på att faktiskt begränsa arbetsbördan. Mycket enklare att öva när jag vet att jag bara har 4 timmar per dag, då är det mer logiskt för mitt duktiga jag att inte hinna med allt utan att känna skuld. Även om jag ibland gör det ändå, men som sagt – jag övar. Andra ordinationer är fortsatt fysisk träning och att absolut fortsätta så mycket det går med körsången – den är också rehabiliterande, sa läkaren med ett leende. Vet jag väl, det känns tydligt.

Har också fått en kontaktperson på Försäkringskassan. En trevlig tjej som informerade om allt som gäller, och som jag ska träffa tillsammans med chefen för att prata vidare. Även företagshälsovården ska kopplas in – min läkare kommer att kontakta dem för att de ska ta tag i en del rehabiliteringsgrejer och sånt. Känns bra att inte bara sitta här och ”vila sig i form”. Något måste ju ändras, och inte bara min egen attityd, för att jag ska klara av jobbet på heltid sedan.

 
1 kommentar

Publicerat av på 26 januari 2011 i jobbet, körsång, lchf, trött

 

Sånt som bara är roligt blir man också trött av

Har haft körövning hela dan idag. Sjungit mest Ellington, men också Mozart och Vierge och lite annat. Underbart roligt, sånt fyller på den mentala energin.

Eller gör det? För mot slutet av kördagen var jag så trött att jag knappt orkade vända notblad. Kom hem halv sex och var oändligt mycket tröttare än efter en normal arbetsdag.

Fast nu, några timmar senare, känns det bra igen. Så jo, man blir fysiskt trött, men glad och lycklig. Och jag tror att det i längden är vad som får den fysiska orken att räcka till.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 januari 2011 i körsång, trött

 

Auf Österreich

(vill bara inleda kort med att jag läste tyska i två år på gymnasiet och var, trots gott språksinne, nog en av tysklärarens sämsta elever – den lilla tyska jag slänger mig med är ett hopkok av de fragment som återstår efter 24 år och min egen mycket goda fantasi)

Åh, vad härligt vi hade det på vår körresa. Trots att det var skitväder: mestadels 10 grader och regn på tvären. Men att resa med en kör är så otroligt speciellt. Stark gemenskap mellan människor som egentligen inte alls umgås med varandra, men nu är enade i den stora gemensamma nämnare: körsång. Och hänvisade till varandra. Nästan snäppet bättre än rödakorsläger. Men bara nästan. ;)

Inte askmoln i sikte längst vår rutt, så vi kom iväg som vi skulle. Hem också faktiskt.

Två av koristerna hade lyckats packa allt i sitt handbagage – jag är full av beundran. Visserligen var min väska inte mycket större, men jag hade ju dessutom en liten ryggsäck med handbagage. Mitt mål är hädanefter att lyckas få till packning för en vecka i en kabinväska och inte ett dugg mer.

Första stoppet var Salzburg, där vi hann se stan och Mozarts födelsehus och ställen där Sound of Music filmades. Samt sjunga Haydns ”Missa Brevis” som en del av en katolsk högmässa. Det var spännande – men inte så olikt vår egen mässa som man skulle kunnat tro. Bara mer rökelse, typ. Vi var också på en vacker stråkkonsert på Schloss Mirabell. Ja, och så har jag (och flera med mig) hunnit utforska skillnaden mellan en original-Mozartkula (som än i dag tillverkas för hand hos Konditorei Fürst) och en kommersiellt tillverkad. En trevlig uppgift.

Sedan åkte vi med buss till Wien, via bland annat otroligt pittoreska byn Dürnstien där nästan alla i kören handlade lokalproducerad aprikoslikör och annat gott i samma affär. Säkert trettio likadana påsar stuvades in i bussen när vi åkte vidare.

I Wien sjöng vi i högmässan i Svenska kyrkan, och gav en konsert i Peterskyrkan i centrala stan. Vi har också hunnit gå på en helt fantastisk konsert på Musikverein (ni vet, där nyårskonserterna spelas varje år – kändes mycket högtidligt att vara på plats, även om det var en alldeles vanlig konsert och inga blommor alls framme på scenen), med en cellosolist som spelade (utan noter!) så att man fick gåshus och tårar i ögonen. Av glädje och njutning alltså, om nån undrade. Ja, och så har vi varit på sightseeing med den sämsta guide jag någonsin varit med om – men sett fina delar av Wien ändå. Vi har sett morgonövningen på Spanska ridskolan – vilket var lite händelselöst, men kul att ha varit där. Ett tips om ni vill gå dit: Förköpsbiljetterna var dubbelt så dyra som att köpa på plats. Snopet,

Och vi har shoppat, åkt så mycket tunnelbana att vi började känna oss helt hemma, druckit kaffe på Starbucks och –  min höjdare – ätit äkta Sacher-Torte på Café Sacher. Tårtan i sig är väl inte så märkvärdig, men hela upplevelsen: bordsplacering, garderob, lyxiga salonger, vackert porslin, servitriser med svart klänning och veckad liten vit ”mössa, cappuccinon serverad på silverbricka – och dessutom inte dyrare än en motsvarande fika på Starbucks. Är så glad att mina kompisar tyckte det var värt tio minuters köande i hällande regn.

Vi har skrattat, sjungit, pratat och haft otroligt trevligt. Stämningen har varit hög hela tiden, och även om huvudvärken ibland varit lite väl intensiv så har jag varit med på nästan allt. För det har gett mer energi att vara med än att stanna på rummet och vila.

Sen var det fint att komma hem igen igår. Till 22 grader och strålande sol. Givetvis har det varit kanonväder när jag var bortrest. Satt på verandan och åt middag igår kväll. Och sov sedan i min egen sköna säng med bra kudde. Borta bra, men hemma bäst.

Och redan imorgon är det repetition med kören igen. Vilket är extra kul efter en sån här resa.

 
1 kommentar

Publicerat av på 19 maj 2010 i körsång, resa

 

Njutning

Lyssnar på Förklädd Gud på Spotify och får lyckorysningar.

Så vackert.

Så underbart att sjunga.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 17 februari 2010 i körsång, musik

 

Helt underbart

Igår gick jag direkt från jobbet till Matteuskyrkan och sjöng tillsammans med några hundra andra. Först snabbt genrep av Gloria och sen för mig helt okända Te Deum – som vi inte ens hade tänkt vara med på, vi från vår kör. Men vi fick låna gamla noter (från 1932!) och efter en stunds smånynnande var man ju med ändå.

Efter en liten paus, när vi snabbåt frukt och yoghurt (naturell så klart), var det dags för själva sing-a-long-konserten – nu med publik på läktarna och troligen även fler korister som anslöt. Och wow, vilken känsla! Hela kyrkan fylldes av sång. Att sjunga Gloria tillsammans med så många andra (duktiga) var underbart. Vi har övat i vår kör sen terminsstarten, så jag ”kan” ju Gloria. Det var fantastiskt att höra den på riktigt, med symfoniker och allt. Och sen att sjunga med i ett helt nytt stycke, som verkligen inte var lätt – men ändå känna hur man lyfts av alla andra som sjunger. Hade gåshus nästan hela tiden. Jag och mina två soprankompisar fånlog mot varandra i varenda liten andhämtningspaus.

Sen kommer man hem, vid halvniosnåret, och är så full av energi att man bara måste fortsätta le. Och nu när jag spelar Gloria i spotify så ler jag igen. Och igen.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 06 februari 2010 i brasaker, körsång

 

Lösa fredagstankar

Släpade mig upp imorse, riktigt seg. Hade lite feber igår, men den verkar ha släppt över natten. Bara halsont och nästäppa och nån slags huvudtäppa också. Var mycket nära att ge upp och lägga mig igen, men övertalade mig själv att åka till jobbet. Rabblar mitt lilla mantra: Imorgon är det helg, då kan jag sova längre.

Och lite upplyftande är det att höra fåglarna kvittra och se morgonhimlen bli alldeles rosa medan man dukar fram frukosten. Till och med snön är vacker – åtminstone på baksidan av huset där den ligger djup och nästan orörd. Bara djurspår som bryter av. I såna lägen kan till och med jag gilla vinter och snö.

Annars är det svårt att gilla vintern just nu. Snöröjningen på vägarna har skapat vallar upp mot två meter höga längst trottoarer och vägar. Utanför vårt hus finns en liten gång ut till stora vägen som ingen röjer alls – man får helt enkelt klättra (halka) över, och hoppa rakt ut i gatan. Men jag (vi) behöver iallafall inte skotta loss vår bil varje dag, eftersom den står i garage. Däremot behöver uppfarten skottas – det är två decimeter packad snö som till och med vår fyrhjulsdrift har problem med. Blir helgens motion, tror  jag. Och blå tåget går nästan alltid som det ska, bara nån minuts försening. Så egentligen har jag det ganska bra. Att slira runt på oskottade trottoarer med decimeterdjup snö-sand-salt-modd är säkert jättebra motion.

Gillar bara inte det här halsonda. Ikväll ska jag ju på sing-a-long-konsert och sjunga Vivaldis Gloria tillsammans med min och många andra körer. Har verkligen sett fram emot det. Men klarar halsen det? Orkar jag? Hoppas hoppas hoppas!

Rabblar mitt lilla mantra: Imorgon är det helg, då kan jag sova längre.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 05 februari 2010 i körsång, vardag, vinter