RSS

Kategoriarkiv: lchf

Lura sig själv

Har de senaste dagarna ”unnat” mig lussekatt, pepparkakor och efterrätt med ursäkten att det var konferens och lucia. Är nu rejält orolig i magen. Det här med mjöl och socker verkar faktiskt inte passa min mage särskilt bra alls. När jag tar bort korta kolhydrater är magen lugn och fin, så fort jag ”unnar mig” så börjar det strula.

Så varför äter jag ändå? För att det är så gott…

Måste bara få min förrädiska hjärna att fatta att det inte är gott på lång sikt. Det börjar sjunka in, men så här i juletider när alla lägger upp bilder på sötsaker på facebook och instagram, när det är julfika och glöggmys varenda vecka, flera julbord på gång och sen så klart vårt eget julfirande… Det är inte helt lätt att övertyga mig själv om att jag mår bäst av att avstå. Att det inte alls är smart att ta ”bara en” pepparkaka eller ”bara lite” av julgodiset. För i bästa fall blir det bara en och bara lite – men väldigt ofta. Och i värsta fall blir det mycket mer, för har jag väl börjat så är det svårt att inte ta en till. Och en till. Det går liksom inte i längden. Om jag vill äta julgodis måste jag begränsa det ordentligt, till några få dagar i december. Inte lite var och varannan dag. Och eftersom jag vill GÖRA lite julgodis (knäck och tryffel), och vet att mitt eget julgodis är gott så det vill jag smaka på, så måste jag sluta äta andras varor nu. Annars finns det inget utrymme kvar alls – och magen kommer att vara i total kaos redan innan julafton. Det måste ju gå att ha julstämning och adventsmys även utan socker!

Veckans utmaning till mig själv: Att på julbordet nu på söndag helt avstå från de korta kolhydraterna (socker och stärkelse). Matmässigt inga problem: det finns massor att äta sig mätt på. Men sen gäller det att inte ”bara kolla lite” på gottebordet. Samt givetvis att inte dricka glögg, öl och julmust. Party, party.

Så där, nu har jag outat det här. Kan ni fråga mig på måndag hur det gick, tack, så att jag vet att jag måste skämmas om jag misslyckas.

 
4 kommentarer

Publicerat av på 14 december 2012 i lchf, mat, vikt

 

Lördagsmüsli

Gjorde en müsli häromveckan, till dottern som alternativ till hennes söta, söta crunchymüsli. Hon gillade min variant också, men tyckte att turkisk yoghurt var ”så sur så det gör ont i munnen”. Håhåjaja. Själv äter jag lite av müslin som alternativ till fika just nu.

Lördagsmüsli

2 dl mandelspån
2 dl grovhackade rostade hasselnötter (ICA har rostade, skalade hasselnötter i sitt eget sortiment)
2 dl grovhackade cashewnötter (jag tog naturella, men rostade blir säkert ännu godare)
2 dl pumpafrön
2 dl rostade solrosfrön (Risenta har – kolla bara så du inte tar påsen med saltade, rostade!)
2 dl linfrön (jag använde gyllene linfrön, men vanliga går såklart lika bra)
2 dl kokosflingor
100 g grovhackad mörk choklad (jag tog Anthon Bergs 72% fairtrade-choklad, tror att det blir 81% nästa gång)

Blanda allt i lämplig burk. Förvaras i kylskåp för att hålla nötter och frön fräscha.

Jag äter en rejält rågad sked av müslin tillsammans med några blåbär eller hallon och 1-2 dl turkisk yoghurt. Finns inga bär så går det bra utan. Dottern testade att ha müslin som ”strössel” över en tallrik jordgubbar med grädde och tyckte det var himlans gott.

Det går så klart utmärkt att använda andra sorters nötter, fler sorters nötter, fler sorters frön osv. Och jag tror att även med choklad i är detta väldigt lågkolhydrat, speciellt om man äter så pass lite som jag gör. 100 g choklad till 12 dl nötter och frön är inte nån stor mängd per portion – men det blir en väldigt god smakbrytning. Dock inget jag äter varenda dag, för det är trots allt kolhydrater i både nötter och choklad. Men som del av en lyxig lördagsfrukost, eller istället för fikabröd när alla andra festar, funkar det utmärkt.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 30 maj 2012 i lchf, mat, recept

 

Omtag

Nä, nu får det bli skärpning igen. Det gick ju så himla bra med vikten och maten. Inget svårt, och det började hända saker på vågen. Minus 3 kg totalt i år.

Sen fyllde jag år och hade mor och far här över helgen. Man fyller ju bara år en gång om året, och att m&f är här är nästan ännu mer sällsynt – så det blev så klart lite extra. Inte bara sötsaker, utan också mer riktig mat. Och genast pep vikten iväg uppåt igen, några hekton.

Och sen var det möten. Och vi var på bio med drink innan och lite popcorn för säkerhets skull. Så dumt (men gott). Och nu i helgen var vi bortbjudna och åt lite fel. Och sen började vi känna oss hängiga och tröståt lite.

Så minus tre kilo är nu minus två kilo. Gah! Tre steg fram och ett tillbaka, på riktigt. När det går så här långsamt har jag liksom inte råd med såna steg tillbaka, då blir det ännu mer osannolikt att jag når nån slags målvikt innan pensionen. (Ok, lite överdrivet, men det känns så!)

Och på köpet kommer magstrulet tillbaka. Gasigt och uppblåst och mullrigt. Inte kul.

Så nu får det vara skärpning på riktigt. Tillbaka till planen. Inga ”bara en liten bit det kan väl inte skada”, inga extraportioner, inget extralyx som förrätter och sånt. Bara lagom mycket mat som jag blir mätt och glad av.

Frukost: LCHF-latte på 2 ägg, 50 g fett, 2 dl vatten, 1 shot espresso, kanel och vaniljpulver.
Lunch: Kött/fisk/ägg i handstor portion, lika mycket grönsaker, 1 dl sås eller annat fett
Middag: Som lunchen.
Mellanmål: 1 dl blandade nötter eller en bit ost.

Jag VET ju att jag står mig utmärkt på detta. Att jag inte behöver mer mat. Allt annat är en massa okynnesätande – och ibland är det inte ens gott att ”unna sig” en liten bit kaka. Ibland är det gott med en extra portion mat men jag märker att jag äter fast jag egentligen börjar bli mätt – så varför äter jag?

Så medan andra jobbar på sitt löpsteg (hjälp!) så kommer jag nu att ägna lite mer energi (igen) åt att hålla mig till matplanen. Nu kör vi!

 
5 kommentarer

Publicerat av på 21 mars 2012 i lchf, mat, vikt

 

Yes!

Besök hos dietisten idag bekräftade det som min egen våg visat (men som jag inte riktigt vågat tro på): jag har gått ner! Nästa två kilo sen förra besöket för en månad sen.

Äntligen!

 
4 kommentarer

Publicerat av på 08 februari 2012 i lchf, vikt

 

Nya tag. Igen.

Var hos dietisten igen i måndag och vägde in mig. De goda nyheterna är att jag inte har gått upp sen sist, dvs inte ens över jul-nyår när det åts en hel del onyttigheter. De dåliga nyheterna är att jag överhuvudtaget inte rört mig viktmässigt alls sen vi började ses i slutet av sommaren. Men då säger dietisten att om jag inte har gått upp på julledigheten så är det jättebra. Nästan i klass med en nedgång. Så jag får väl trösta mig med det.

Nu tar jag nya tag (igen, igen, igen och igen) med rätt och bra mat. Inget fusk. Att kalla det nyårslöfte känns lite töntigt, för så här har jag ju hållit på i flera år nu. Låt oss kalla det årets attgöralista, enligt femårsplanen.

  • Lågkolhydratkost på riktigt; tre bra måltider per dag och ett mellanmål.
  • Lagom stora portioner så att jag inte överäter.
  • Mindre av mejeriprodukter som mjölk och yoghurt.
  • Inga ”tillåtna” godsaker som mörk choklad, bär med grädde, lchf-kakor och sånt annat än vid väldigt festliga tillfällen (verkligen inte varje helg…)
  • Mer av bra kött/fisk, ägg, grönsaker, nötter, ost, kokosfett, creme fraiche, grädde.
  • Vin enbart till fest och i små mängder – tror allt mer på att det påverkar vikten både direkt (energi) och indirekt (aptitstimulerande).

Och blir jag bara av med den här eländesförkylningen som tar nya tag hela tiden, så ska jag komma igång med träningen också. Fick en stegräknare i julklapp, och har redan konstaterat att den vardagsmotion jag normalt får genom att gå till och från tåget och till och från lunchställen, inte räcker på långa vägar. Jag måste verkligen få till mer promenader och/eller fler träningstillfällen på gymmet om det ska påverka min vikt. Så attgöralistan på den punkten ser ut ungefär så här:

  • PT-träning en gång i veckan
  • Yoga eller annan gruppträning en gång i veckan
  • Promenader dagligen, och speciellt dagar när jag inte tränar på annat sätt

Känner jag mig peppad? Inte så vidare värst, ärligt talat. Det är mer som att gå tillbaka till jobbet efter semestern: kul ibland, tradigt ibland. Men det måste göras. Måste måste måste – för jag är inte bekväm i den här kroppen.

 
9 kommentarer

Publicerat av på 11 januari 2012 i lchf, vikt

 

Cut and paste

Alltså, ibland orkar jag bara inte blogga för det enda jag har att skriva om är samma saker som jag redan skrivit om. Och hur tradigt är inte det att läsa, tänker jag. (Som om ni inte själv kan välja vad ni vill läsa, va?)

Men jag måste ändå muttra av mig lite igen, på samma tema som vanligt: Varför går jag inte ner i vikt? Försökte att helt utesluta kolhydrater en vecka, med inget som helst resultat annat än att jag blev lätt illamående. Nu är jag tillbaka på lchf i vardagen, dvs utesluta så mycket kolisar som möjligt och bli mätt på fett och protein istället. Äter för många yoghurtfrukostar eftersom jag är för trött för att stiga upp tidigare och fixa nåt annat. Äter en bit mörk choklad till kaffet flera dagar i veckan istället för en dag i veckan som jag hade tänkt. Gör antagligen för många andra små undantag, för att jag inte riktigt orkar med omaket vissa dagar. Hemma är det sällan problem (annat än chokladen  och yoghurten då), men ute på restaurang och på möten är det för ofta luncher där jag inte blir mätt på protein+fett, så jag äter lite av kolisarna också. Eller äter lite av nåt tilltugg, lite av en bit fredagskaka, lite av fruktfatet. Små grejer som sammantaget blir för mycket för att det ska passera obehindrat, liksom.

Men en annan sak jag har funderat mycket på är en sak som Anna Hallén skrivit om i sin blogg, och som jag nyss läste igen i hennes kokböcker (LCHF husmanskost och LCHF för kvinnor – båda rekommenderas för de innehåller både faktadel och bra recept på helt vanlig mat som vem som helst kan äta utan att det känns som ”specialkost” som många tror att lchf är). Nämligen att när man har försökt gå ner i vikt länge, och man dessutom har varit mycket stressad vilket påverkar kortisolnivåerna, då kan det ta lång tid innan kroppen fattar att den får den mat den mår bra av. Om man t.ex. länge ätit lågfettkost är kroppen inställd på att den inte får tillräckligt med fett, så den lagrar. Det kan ta lång tid av tillräckligt med fett innan den fattar att den inte behöver lagra utan kan börja bränna fett. Nu har ju jag ätit lågkolhydratkost i flera år, först enligt GI-metoden och på senare tid enligt mer strikta lchf, så jag tycker inte min kropp borde tro att den har fettbrist. Däremot har jag haft flera år av för hög stress, och förra höstens kollaps som kronan på verket.

Det kanske är så att det tar tid att återhämta sig även vad gäller ämnesomsättningen? Och då pratar Anna Hallén om 6-12 månader, då man måste äta rätt och leva bra (vila, träning osv) innan det ger resultat på vågen.  

Min rationella hjärna tänker att det inte är helt orimligt. Men min känslomässiga hjärna säger vad i helvete? ett halvår eller mer innan jag ens får lite payback? det är inte rättvist!!!

Hur ska man orka hålla ut så länge? Hur ska man veta att man ligger på rätt nivå om man inte får något resultat på ett halvår? Klarar jag verkligen att ta bort alla små guldkanter, typ choklad ibland, om jag inte märker nån skillnad? Hur motiverar man sig att hålla ut?

Life’s a piece of shit, when you think of it.

 
12 kommentarer

Publicerat av på 14 september 2011 i lchf, vikt

 

Ett steg i rätt riktning, hoppas jag

Har varit hos dietist för första gången i mitt liv. Var lite nervös att hon skulle totalsåga min lchf-satsning, men det gjorde hon inte. Hon lyssnade länge på mina resonemang kring min vikt och mat och (brist på) motion, och sa inget alls om att jag åt fel. Vilket var väldigt befriande. Nu menar jag inte att hon ska säga att allt jag gör är rätt – uppenbarligen behövs ju nån förändring för att vikten ska börja gå neråt. Men hon var öppen och fördomsfri, så att säga, och det är allt jag kan begära så här långt. Till nästa gång ska jag föra matdagbok en vecka, och sen ska vi prata igenom kosten lite mer. Och jag är inte så nervös för det heller, för hon pratade om portionsstorlekar som en möjlig anledning till att lågkolhydratkosten inte funkar. Något jag själv har lite misstanke om också. Och nyckelorden här är att hon pratade om lågkolhydratkost som en möjlig väg. Inte som djävulens påfund, vilket jag hört andra råka ut för.

Dietisten är en del av rehabiliteringen efter utmattningssjukskrivningen kan man säga. Min husläkares bestämda rekommendation – och klokt nog tyckte han att jag skulle vänta tills jag var tillbaka på banan med jobb på heltid. Man ska inte börja pilla med kostomläggning också när man kämpar med utmattningssyndrom, tyckte han.

På rehabavdelningen finns också möjlighet att sedan få hjälp av till exempel sjukgymnast med träningsformer/övningar som funkar för min kropp (som ju mest känns stel och tung just nu, inte helt oväntat), vilket kanske kan vara en bra idé.

Själv tror jag att, förutom lite revidering av kosten, skulle jag behöva en kbt-terapeut som kan åtgärda mina spontanhandlingar. Som att köpa en bit choklad när man är trött och stressad i tron att det ska hjälpa mer än väldigt kortsiktigt. Eller unna sig fika enstaka gånger – fast sen visar det sig att enstaka gånger var visst varje dag under semestern. Jag vill inte belöna eller trösta mig med mat/godis. Jag vill äta för att mat är gott och nyttigt – vid måltiderna.

Veckans lunch- och middagsmeny

MÅNDAG
L: Rökt makrill, ägg, dillmajonnäs, gurka
M: Hamburgare (utan bröd) med bacon och ost, rödlök, inlagd gurka, coleslaw

TISDAG
L: 3 dl filmjölk förstärkt med en skvätt vispgrädde, 2 msk blåbär, 2 msk rostade solrosfrön (bråttomlunch…)
M: Ungsstekt lax, hollandaisesås, råkost.

ONSDAG
L: Skomakarlåda (kött, rödvinssås, bacon, pyttelite potatismos)
M: Sallad på grillad kyckling, avokado, bacon och currydressing

TORSDAG
L: Rester av kycklingsalladen
M: Grillad fläskytterfilé, bearnaisesås, sallad

FREDAG
L: restauranglunch
M: Ungsstekt kyckling, sallad. Dessertostar. Ett glas vin!

Frukostar har hitintills blivit turkisk yoghurt (10%) med några nötter och linfrön, samt ett kokt ägg. Mellis när det har behövts: en bit ost och/eller några mandlar. Samt kaffe med en rejäl skvätt vispgrädde – har ställt en trea i kylen på jobbet nu, så får kollegorna säga vad de vill. (En fördel är att vårt inte särskilt goda automatkaffe blir betydligt godare med vispgrädde)

 
3 kommentarer

Publicerat av på 10 augusti 2011 i lchf, mat, meny, vikt