RSS

Kategoriarkiv: mat

Lura sig själv

Har de senaste dagarna ”unnat” mig lussekatt, pepparkakor och efterrätt med ursäkten att det var konferens och lucia. Är nu rejält orolig i magen. Det här med mjöl och socker verkar faktiskt inte passa min mage särskilt bra alls. När jag tar bort korta kolhydrater är magen lugn och fin, så fort jag ”unnar mig” så börjar det strula.

Så varför äter jag ändå? För att det är så gott…

Måste bara få min förrädiska hjärna att fatta att det inte är gott på lång sikt. Det börjar sjunka in, men så här i juletider när alla lägger upp bilder på sötsaker på facebook och instagram, när det är julfika och glöggmys varenda vecka, flera julbord på gång och sen så klart vårt eget julfirande… Det är inte helt lätt att övertyga mig själv om att jag mår bäst av att avstå. Att det inte alls är smart att ta ”bara en” pepparkaka eller ”bara lite” av julgodiset. För i bästa fall blir det bara en och bara lite – men väldigt ofta. Och i värsta fall blir det mycket mer, för har jag väl börjat så är det svårt att inte ta en till. Och en till. Det går liksom inte i längden. Om jag vill äta julgodis måste jag begränsa det ordentligt, till några få dagar i december. Inte lite var och varannan dag. Och eftersom jag vill GÖRA lite julgodis (knäck och tryffel), och vet att mitt eget julgodis är gott så det vill jag smaka på, så måste jag sluta äta andras varor nu. Annars finns det inget utrymme kvar alls – och magen kommer att vara i total kaos redan innan julafton. Det måste ju gå att ha julstämning och adventsmys även utan socker!

Veckans utmaning till mig själv: Att på julbordet nu på söndag helt avstå från de korta kolhydraterna (socker och stärkelse). Matmässigt inga problem: det finns massor att äta sig mätt på. Men sen gäller det att inte ”bara kolla lite” på gottebordet. Samt givetvis att inte dricka glögg, öl och julmust. Party, party.

Så där, nu har jag outat det här. Kan ni fråga mig på måndag hur det gick, tack, så att jag vet att jag måste skämmas om jag misslyckas.

Annonser
 
4 kommentarer

Publicerat av på 14 december 2012 i lchf, mat, vikt

 

Lördagsmüsli

Gjorde en müsli häromveckan, till dottern som alternativ till hennes söta, söta crunchymüsli. Hon gillade min variant också, men tyckte att turkisk yoghurt var ”så sur så det gör ont i munnen”. Håhåjaja. Själv äter jag lite av müslin som alternativ till fika just nu.

Lördagsmüsli

2 dl mandelspån
2 dl grovhackade rostade hasselnötter (ICA har rostade, skalade hasselnötter i sitt eget sortiment)
2 dl grovhackade cashewnötter (jag tog naturella, men rostade blir säkert ännu godare)
2 dl pumpafrön
2 dl rostade solrosfrön (Risenta har – kolla bara så du inte tar påsen med saltade, rostade!)
2 dl linfrön (jag använde gyllene linfrön, men vanliga går såklart lika bra)
2 dl kokosflingor
100 g grovhackad mörk choklad (jag tog Anthon Bergs 72% fairtrade-choklad, tror att det blir 81% nästa gång)

Blanda allt i lämplig burk. Förvaras i kylskåp för att hålla nötter och frön fräscha.

Jag äter en rejält rågad sked av müslin tillsammans med några blåbär eller hallon och 1-2 dl turkisk yoghurt. Finns inga bär så går det bra utan. Dottern testade att ha müslin som ”strössel” över en tallrik jordgubbar med grädde och tyckte det var himlans gott.

Det går så klart utmärkt att använda andra sorters nötter, fler sorters nötter, fler sorters frön osv. Och jag tror att även med choklad i är detta väldigt lågkolhydrat, speciellt om man äter så pass lite som jag gör. 100 g choklad till 12 dl nötter och frön är inte nån stor mängd per portion – men det blir en väldigt god smakbrytning. Dock inget jag äter varenda dag, för det är trots allt kolhydrater i både nötter och choklad. Men som del av en lyxig lördagsfrukost, eller istället för fikabröd när alla andra festar, funkar det utmärkt.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 30 maj 2012 i lchf, mat, recept

 

Omtag

Nä, nu får det bli skärpning igen. Det gick ju så himla bra med vikten och maten. Inget svårt, och det började hända saker på vågen. Minus 3 kg totalt i år.

Sen fyllde jag år och hade mor och far här över helgen. Man fyller ju bara år en gång om året, och att m&f är här är nästan ännu mer sällsynt – så det blev så klart lite extra. Inte bara sötsaker, utan också mer riktig mat. Och genast pep vikten iväg uppåt igen, några hekton.

Och sen var det möten. Och vi var på bio med drink innan och lite popcorn för säkerhets skull. Så dumt (men gott). Och nu i helgen var vi bortbjudna och åt lite fel. Och sen började vi känna oss hängiga och tröståt lite.

Så minus tre kilo är nu minus två kilo. Gah! Tre steg fram och ett tillbaka, på riktigt. När det går så här långsamt har jag liksom inte råd med såna steg tillbaka, då blir det ännu mer osannolikt att jag når nån slags målvikt innan pensionen. (Ok, lite överdrivet, men det känns så!)

Och på köpet kommer magstrulet tillbaka. Gasigt och uppblåst och mullrigt. Inte kul.

Så nu får det vara skärpning på riktigt. Tillbaka till planen. Inga ”bara en liten bit det kan väl inte skada”, inga extraportioner, inget extralyx som förrätter och sånt. Bara lagom mycket mat som jag blir mätt och glad av.

Frukost: LCHF-latte på 2 ägg, 50 g fett, 2 dl vatten, 1 shot espresso, kanel och vaniljpulver.
Lunch: Kött/fisk/ägg i handstor portion, lika mycket grönsaker, 1 dl sås eller annat fett
Middag: Som lunchen.
Mellanmål: 1 dl blandade nötter eller en bit ost.

Jag VET ju att jag står mig utmärkt på detta. Att jag inte behöver mer mat. Allt annat är en massa okynnesätande – och ibland är det inte ens gott att ”unna sig” en liten bit kaka. Ibland är det gott med en extra portion mat men jag märker att jag äter fast jag egentligen börjar bli mätt – så varför äter jag?

Så medan andra jobbar på sitt löpsteg (hjälp!) så kommer jag nu att ägna lite mer energi (igen) åt att hålla mig till matplanen. Nu kör vi!

 
5 kommentarer

Publicerat av på 21 mars 2012 i lchf, mat, vikt

 

Ett steg i rätt riktning, hoppas jag

Har varit hos dietist för första gången i mitt liv. Var lite nervös att hon skulle totalsåga min lchf-satsning, men det gjorde hon inte. Hon lyssnade länge på mina resonemang kring min vikt och mat och (brist på) motion, och sa inget alls om att jag åt fel. Vilket var väldigt befriande. Nu menar jag inte att hon ska säga att allt jag gör är rätt – uppenbarligen behövs ju nån förändring för att vikten ska börja gå neråt. Men hon var öppen och fördomsfri, så att säga, och det är allt jag kan begära så här långt. Till nästa gång ska jag föra matdagbok en vecka, och sen ska vi prata igenom kosten lite mer. Och jag är inte så nervös för det heller, för hon pratade om portionsstorlekar som en möjlig anledning till att lågkolhydratkosten inte funkar. Något jag själv har lite misstanke om också. Och nyckelorden här är att hon pratade om lågkolhydratkost som en möjlig väg. Inte som djävulens påfund, vilket jag hört andra råka ut för.

Dietisten är en del av rehabiliteringen efter utmattningssjukskrivningen kan man säga. Min husläkares bestämda rekommendation – och klokt nog tyckte han att jag skulle vänta tills jag var tillbaka på banan med jobb på heltid. Man ska inte börja pilla med kostomläggning också när man kämpar med utmattningssyndrom, tyckte han.

På rehabavdelningen finns också möjlighet att sedan få hjälp av till exempel sjukgymnast med träningsformer/övningar som funkar för min kropp (som ju mest känns stel och tung just nu, inte helt oväntat), vilket kanske kan vara en bra idé.

Själv tror jag att, förutom lite revidering av kosten, skulle jag behöva en kbt-terapeut som kan åtgärda mina spontanhandlingar. Som att köpa en bit choklad när man är trött och stressad i tron att det ska hjälpa mer än väldigt kortsiktigt. Eller unna sig fika enstaka gånger – fast sen visar det sig att enstaka gånger var visst varje dag under semestern. Jag vill inte belöna eller trösta mig med mat/godis. Jag vill äta för att mat är gott och nyttigt – vid måltiderna.

Veckans lunch- och middagsmeny

MÅNDAG
L: Rökt makrill, ägg, dillmajonnäs, gurka
M: Hamburgare (utan bröd) med bacon och ost, rödlök, inlagd gurka, coleslaw

TISDAG
L: 3 dl filmjölk förstärkt med en skvätt vispgrädde, 2 msk blåbär, 2 msk rostade solrosfrön (bråttomlunch…)
M: Ungsstekt lax, hollandaisesås, råkost.

ONSDAG
L: Skomakarlåda (kött, rödvinssås, bacon, pyttelite potatismos)
M: Sallad på grillad kyckling, avokado, bacon och currydressing

TORSDAG
L: Rester av kycklingsalladen
M: Grillad fläskytterfilé, bearnaisesås, sallad

FREDAG
L: restauranglunch
M: Ungsstekt kyckling, sallad. Dessertostar. Ett glas vin!

Frukostar har hitintills blivit turkisk yoghurt (10%) med några nötter och linfrön, samt ett kokt ägg. Mellis när det har behövts: en bit ost och/eller några mandlar. Samt kaffe med en rejäl skvätt vispgrädde – har ställt en trea i kylen på jobbet nu, så får kollegorna säga vad de vill. (En fördel är att vårt inte särskilt goda automatkaffe blir betydligt godare med vispgrädde)

 
3 kommentarer

Publicerat av på 10 augusti 2011 i lchf, mat, meny, vikt

 

Fakiren som snöt sig i korkmattan

Efter en semester som inte var totalkatastrof ur kostsynpunkt, men verkligen inte lchf heller, var det dags att ta tag i vardagen igen. Och jag tänkte att det kanske var läge för en rivstart, att verkligen plocka bort kolhydraterna helt. Det finns en metod som kallas ”fakir” där man äter max 5 g kolisar per dag. Läste dessutom att 1/4 av alla kvinnor som testar en fakir får inga resultat om de äter kött, men att fisk ger resultat. Så jag planerade en ganska fiskdominerad meny för måndag-fredag. Räknade inga kolisar, men tog bort grönsakerna och mjölkprodukterna så långt det var möjligt.

Frukost alla dagar:
Kall LCHF-toddy (äggmjölk) med en shot espresso = islatte
(byttes ut mot två kokta ägg mosade med smör den sista dagen, för jag orkade inte mecka)

Luncher:
Ägg & makrill i tomatsås
Ägg & varmrökt lax med limeaioli
Ägg & tonfiskröra (tonfisk, majonnäs, rödlök)
Ägg & skagenröra
Ägg & varmrökt makrill

Middagar:
Grillad lax med hollandaise
Ungsstekt lax med dill och lime, hollandaise
Grillad fläskytterfilé med vitlöks- och persiljesmör
Grillad kassler med bearnaisesås
Fredagskyckling med aioli

Och som mellanmål hade jag ost att tugga på. Kaffet dracks med lchf-mjölk eller kokosfett.

Men ärligt talat. Efter tre dagar var jag så vansinnigt trött på fisk. Tyckte att allting smakade fisk. När jag plockade fram lunchen blev jag mätt bara av doften. Och allt hade liksom samma mjuka konsistens. Började dagdrömma om krispiga blomkålsbuketter och röd paprika.

Och när älsklingen mailade att han hade ätit kebab till lunch i torsdags blev jag nästan förbannad på honom. Kebab! Kryddig mat med en liten aning tuggmotstånd! Så orättvist!

På fredagen bestämde vi oss för att återinföra grönsaker på menyn. Och sen tog jag en skvätt helt vanlig mjölk i kaffet också. Och en bit choklad. Så det blev ju inte en hel vecka med fakir.

Vägde inte mig i början av veckan heller, ville inte veta om semestern satt sina spår. Men på onsdagen tänkte jag att jag måste ju veta om det ger några resultat med fiskspåret, så jag vägde mig – och hade banne mig inte gått upp sen innan semestern. Skönt det. Jag menar – det var ju överviktigt så det räckte redan innan.

I söndags morse hade jag gått ner 2 hg. Vilket ju inte är så mycket att hurra för, men det är ändå 2 hg på fyra dagar. Fortsätter det så är det ju kanon.

Konstaterade i alla fall att fakir orkar jag inte med i längden. Och första omställningsveckan var tuff som den var ändå – längtade flera gånger efter kanelbullar och pasta. Trött, törstig, lite huvudvärkig.

Nu har jag åkt på luftvägsinfektion och har ev pyttelite feber. Så jag är trött och seg av det. Men kroppen börjar fatta att den inte får kolisar; magen fattar att den är mätt även om det tar lite längre stund för maten att omsättas i energi. Känner mig mätt efter frukosten och det håller i sig till lunch. Och idag ska jag äta kebab till lunch. Tjoho, vilken fest! (Utan bröd, givetvis)

Så jaha, here we go again. Business as usual. Och andra engelska uttryck.

Är ni intresserade av veckomenyer lite då och då, eller är det tradigt att läsa om?

 
6 kommentarer

Publicerat av på 27 juli 2011 i lchf, mat, vikt

 

Det här med en mage som krånglar

Läste ett inlägg om magstrul och lchf hos Anna Hallén.

I hela mitt vuxna liv har jag haft strul med magen. Mest har strulet varit i form av endometriossmärtor, och när det var som värst kom ju allt annat i skymundan. Lite gaser är ju liksom en småsak när man kallsvettig ligger på golvet och profylaxandas för att klara sig igenom ett par timmars obeskrivliga magsmärtor helt i klass med en normal förlossning.

Men parallellt med detta har magen strulat på annat sätt också. Varit bubblig, gasig. Förstoppad eller för lös. Att endometriosen orsakade sammanväxningar kring tarmar och övrigt i magen gjorde saken ännu besvärligare, och länge trodde jag att det var just sammanväxningarna som var källan till problemen. Det var ju endon som gjorde att toalettbesök ibland blev timslånga för att hela magen låste sig i kramp bara jag satte mig på toan. Men så för snart tio år sen genomgick jag en total hysterektomi. Sammanväxningarna finns kvar, men själva endometriosen lugnade ner sig och efter några år var jag i princip helt besvärsfri. Bara att slippa ägglossningar och mens tog ju bort de värsta smärttopparna.

Kvar fanns dock gaser, förstoppning och diarréer utan någon synbar förklaring. IBS, denna slaskdiagnos, gissade en läkare. Inget att göra åt, bara ”undvika sånt man blir gasig av” vilket enligt de flesta råd är typ lök och bönor. Vilket inte hjälpte nämnvärt, och inte blev nån skillnad till det sämre heller när jag återintroducerade det i kosten. Så eftersom jag älskar både lök och bönor har jag fortsatt med det.

Men så för några år sen började jag äta enligt GI-metoden. Alla snabba kolhydrater togs bort, dvs vit pasta, ris, potatis, socker, vitt mjöl. Ibland åt jag fullkornspasta, fullkornsbröd, havregrynsgröt och någon liten nypotatis slänk också ner. Men principen var ganska tydlig i kosten. Och det började bli mer stilla i magen. Inte helt, men märkbart bättre. Först tänkte jag att det kanske ändå var så att endon helt hade försvunnit, att tarmarna lärt sig leva med de sammanväxningar som fanns kvar. Men om jag nån gång åt till exempel kakor, tårta eller för all del åt pasta flera gånger på en vecka – så började det bubbla lite i magen igen.

I vintras började jag prova lchf, som ni kanske har märkt här på bloggen. Då försvann även fullkornspastan och det osötade fullkornsbrödet. De kolhydrater som har funnits kvar är grönsaker, några bär ibland, nötter och mjölkprodukter i begränsad mängd; främst grädde och turkisk yoghurt och mjölken i kaffet. Och nån bit mörk choklad till helgen ibland, så klart.

Och plötsligt var magen helt lugn. Hela tiden. Den liksom bara funkade: inga akuta eller långa toalettsittningar längre, inga gaser, inget som bubblade och drog i tarmarna. Behövde inte ens linfrön i yoghurten varenda dag för att allt skulle funka.

Någon som aldrig haft strul i magen har nog svårt att fatta att man skulle vilja utropa halleluja när man vecka efter vecka har haft alldeles normala toalettbesök. Ni som haft strul fattar.

Och så nu på semestern, när vi bestämde att man får ta en glass, en liten kaka ibland, kanske rent av äta pasta eller bröd eller lite pommes till maten. Prova lite amerikanskt godis. Direkt blev jag gasig i magen, och efter ett tag kom resten av symptomen tillbaka.

För mig är det väldigt tydligt att det är de snabba kolhydraterna som får min mage att strula. Så kanske det inte är för alla, men om du har strul och inte har provat att ta bort mjöl, ris, pasta, socker, frukt(socker) – ge det en chans. Jag kan göra små avsteg ibland, så det är inte ett liv helt utan fika och efterrätter. Men man kan inte göra undantag i  flera veckor eller flera gånger i veckan utan att betala för det. Man får välja sina fester.

Nu väntar jag bara på att viktnedgången ska kicka igång. Det vore ju fantastiskt. Men jag tror att det hänger en hel del på min stress också. Kan jag hitta en bättre balans där, så tror jag att vikten kommer att börja röra på sig också. Men oavsett vilket så känns det ändå som att jag dragit en rejäl vinstlott med lchf-maten, nu när magen funkar. Så himla skönt!

 
6 kommentarer

Publicerat av på 21 juli 2011 i endometrios, lchf, mat, vikt

 

Mandelpanerad fisk

Måste bara säga att om ni inte har testat mandelpanerad fisk så gör det. Det är underbart gott!

Så här gjorde vi idag till 3 personer:

100-200 g mandel, malen i kvarn
3 portionsbitar torsk à 125 g (vi använde ICAs styckfrysta, lite tjockare och ganska jämnstora bitar)
1 ägg
en skvätt mjöl (kan uteslutas)
kryddor
massor av smör att steka i

Tina torskbitarna, lägg på hushållspapper för att torka lite. Häll mjöl i en tallrik, krydda med t.ex salt, peppar, citronpeppar eller nån annan favoritfiskkrydda. Häll ägget i en annan tallrik och vispa upp. Häll den finmalda mandeln i en tredje tallrik. Mycket disk blir det. Hur mycket mandel som går åt beror på hur stora/breda torskbitarna är. Idag gick drygt 100 g, andra gånger har det knappt räckt med 200 g så jag tar det säkra före det osäkra och mal 200 g.

Dubbelpanera genom att doppa varje fiskbit i först mjöl, sen ägg och sist mandel. Låt ligga kvar i mandeln, häll över och tryck till så att så mycket som möjligt fastnar. Lägg på en torr skärbräda en stund, då verkar det som om paneringen fastnar bättre.

Smält en rejäl klick smör i stekpannan, på medelvärme (7 av 10). När smöret tystnat, lägg i fiskbitarna och låt steka några minuter. Vänd försiktigt med rejäl stekspade – dutta gärna i lite mer smör under för paneringen suger upp smör och får bäst färg av detta. Stek några minuter till. Exakt hur länge man steker beror på hur tjock fisken är – sänk värmen om den är tjock, annars bränns paneringen.

Vi serverade med broccolibuketter och dansk remoulad. Jojo fick även mos på potatis och jordärtskocka (vad som fanns i rotfruktslådan).  Remoulad kom jag på en kvart innan, så den fick jag göra själv och det var ju lätt som en plätt: 1 dl finhackad ättiksgurka, ½ dl majonnäs, 1 tsk curry och en liten klick creme fraiche.

Man kan byta ut mandel mot t.ex. hasselnötter om man inte är allergisk, eller har en man som är det.

 
3 kommentarer

Publicerat av på 23 mars 2011 i lchf, mat, recept