RSS

Kategoriarkiv: resa

Malmö

Fick följa med dottern på uppropet i gymnasiet. Många år sen jag var på hennes upprop, ja det var nog sen i fyran när jag tänker efter. Blev glad när hon frågade om jag ville följa med. Jag har ju inte ens sett skolan, hade inte möjlighet att åka ner när det var öppet hus och det är en ny skola (= fanns inte när jag gick i skolan för 25 år sen…) så det var ju lite spännande bara att se hur det ser ut i moderna skolor. Själv gick jag på ärevördiga St Petri Läroverk från början av 1900-talet. Det här var helt annorlunda. Inrymd i Kockums gamla ubåtshall enligt skyltning på utsidan, mycket öppna ytor, lite industrikänsla med metalltrappor – och de klassrum jag såg skymta förbi såg mer ut som kurslokaler. Kändes spännande, så där så att jag själv blev lite sugen.

Men jag var ju den enda föräldern som väntade utanför hörsalen.

– Tycker du inte det är lite pinsamt att ha med din mamma, frågade jag dottern.
– Nej, faktiskt inte. Du är cool, mamma.

Då blir man ju inte så lite glad.

Fast efter uppropet i hörsalen så följde jag inte med till klassrummet. Det hade blivit pinsamt, tycker jag. Dessutom skulle jag med tåget hemåt en timme senare, så det passade perfekt att gå vidare.

Promenerade till centralstationen, genom kvarter som är helt nya sen jag var i hamnen i Malmö sist. Så snyggt och fräscht det har blivit där. Det glädjer mig att det äntligen finns bostäder vid vattnet i centrala Malmö, inte bara industri. Kostar väl skjortan och femti att bo där – men det gör det ju överallt det är nybyggt. Antagligen är det något som jämnar ut sig med tiden, när det kommer nya (dyrare) områden på andra ställen. Så har det iallafall varit i Stockholm. Och i vilket fall som helst så är det ett rejält lyft med all denna nya fina bebyggelse, med bra blandning (såvitt jag kunde se) mellan bostäder, kontor, högskola och lite kvarstående industri. Istället för, som när jag växte upp, rätt sunkiga industrikvarter med rivningsfärdiga hus eller ödetomter. Inte nåt ställe man gärna var på om man inte jobbade där. Nu kan man ta en promenad – och det kan dottern göra varje dag om hon tar bussen till/från centralstationen. Trevligt.

 
4 kommentarer

Publicerat av på 22 augusti 2011 i dottern, resa

 

Förberedelser

Mindre än en vecka kvar till semester och man borde väl känna lite lyckorus, men just nu känns det mest som att det är tusen saker kvar att förbereda och tänka igenom. Och då menar jag inte guideböckerna, för dem tänker jag läsa på planet. Men allt annat, liksom.

Packlistor (även om grunden finns i datorn i form av sparade packlistor sen 2002) – vad behöver man ha med sig, vilket ska ligga i kabinväskan och vad ska checkas in (och försvinna vid mellanlandningen på Heathrow, säger en luttrad och desillusionerad Heathrow-resenär). Max en långärmad tröja/kofta/jacka säger flera vi pratat med, och jag blir nervös. Kan det verkligen räcka? Älsklingen säger att vi köper mer om det behövs… Ok då.

Mobilerna – dyrt att ringa, hur gör vi, vilka ska vi ha med oss…? Men så hittade älsklingen något som heter HolidayPhone – ett simkort dit man vidarekopplar sitt nummer och sen har ett antal fria timmars samtal, fria samtal mellan två HolidayPhone-mobiler, fria sms till hela världen och en del internettrafik också. Till fast pris. Sist han var i USA landade mobilräkningen på nästan 2000 spänn, och då hade vi mest haft kontakt via mail och sms. Rysare att komma hem med en sån efterräkning, så nu har vi beställt två HolidayPhone-kort – och döttrarna kan sms:a av hjärtans lust till sina vänner och pojkvänner utan att vi får gråa hår. Skönt bara det. Och vi kan nå varandra om vi delar oss i t.ex. stora affärer eller på nåt nöjesfält. Skönt även det.

Insåg också, efter att ha gjort klart (?) min egen packlista, efter att ha förberett nån slags grund till döttrarna, att jag nog behöver köpa nytt. Behöver ha mer än ett par slitna shorts med mig, tror jag, speciellt om det blir varmt. Och eftersom denna kropp inte alls går ner i vikt (funderar på om ehec kanske skulle hjälpa?) så är så klart de jag köpte förra året lite trånga i midjan. Och vi ska på semester. I USA, som inte är världsberömt för smala sunda människor. Gissar att jag inte kommer att rasa i vikt där heller. Känns verkligen pinsamt att det jag köpte i fjol, när jag redan då var för tjock, känns trångt i år. Vad är det med mig? Fan.

Sen har vi konstaterat att jag inte kan ha min iphone med mig heller. Mitt nummer kommer att vidarekopplas till specialnumret, och då får man ett simkort för det. Som ska sättas i en icke operatörslåst mobil. Får bli två av våra gamla mobiler. Känns lite läskigt – har efter rätt många år med smartphone vant mig vid att ha allt från mail och kontakter till kom-ihåg-grejer i mobilen. Nu ska vi ha en gammal, som dottern har just nu, och där finns inget av mina grejer. Att jag inte kommer åt min jobbmail under semestern är väl antagligen rätt sunt och bra (även om det känns lite läskigt just nu). Men allt det andra. Måste verkligen fundera igenom vad jag skulle behöva ha med mig och lösa det på annat sätt – typ lägga in det i min mini-laptop som ska med.

Och så då alla som säger att det kommer att bli så himla underbart, och vilken härlig resa det blir. Ja, absolut. Antagligen. Men jag kan inte riktigt njuta just nu. Så mycket är kvar att planera och förbereda. Hotellrum är inte bokade överallt. Hyrbil är inte bokad på de sträckor vi ska köra. Allt sånt ska man tydligen vänta med, ha is i magen, och boka i sista minuten för att få bra priser. Iiiihhhh, snacka om övning i att släppa kontrollen! Känner lite att så länge det är finns sådana oklarheter så är det väldigt svårt att luta sig tillbaka och bara tänka på allt roligt. Även om jag försöker.

För varje gång jag känner stressen, speciellt kontrollstressen, fladdra till så säger jag till mig själv ”det ordnar sig, vi har bra kreditkort”. Funkar sådär, men som sagt – det är en bra övning.

 
7 kommentarer

Publicerat av på 12 juni 2011 i resa, semester, stress, vikt

 

Förresten…

… så åt jag medhavda linfrön på frukostyoghurten varje dag i Österrike. Men avstod från skumpan. Det kändes liksom inte riktigt rätt att börja dan med vin, inte ens mousserande.

Om nån undrade.

 
5 kommentarer

Publicerat av på 20 maj 2010 i resa

 

Auf Österreich

(vill bara inleda kort med att jag läste tyska i två år på gymnasiet och var, trots gott språksinne, nog en av tysklärarens sämsta elever – den lilla tyska jag slänger mig med är ett hopkok av de fragment som återstår efter 24 år och min egen mycket goda fantasi)

Åh, vad härligt vi hade det på vår körresa. Trots att det var skitväder: mestadels 10 grader och regn på tvären. Men att resa med en kör är så otroligt speciellt. Stark gemenskap mellan människor som egentligen inte alls umgås med varandra, men nu är enade i den stora gemensamma nämnare: körsång. Och hänvisade till varandra. Nästan snäppet bättre än rödakorsläger. Men bara nästan. ;)

Inte askmoln i sikte längst vår rutt, så vi kom iväg som vi skulle. Hem också faktiskt.

Två av koristerna hade lyckats packa allt i sitt handbagage – jag är full av beundran. Visserligen var min väska inte mycket större, men jag hade ju dessutom en liten ryggsäck med handbagage. Mitt mål är hädanefter att lyckas få till packning för en vecka i en kabinväska och inte ett dugg mer.

Första stoppet var Salzburg, där vi hann se stan och Mozarts födelsehus och ställen där Sound of Music filmades. Samt sjunga Haydns ”Missa Brevis” som en del av en katolsk högmässa. Det var spännande – men inte så olikt vår egen mässa som man skulle kunnat tro. Bara mer rökelse, typ. Vi var också på en vacker stråkkonsert på Schloss Mirabell. Ja, och så har jag (och flera med mig) hunnit utforska skillnaden mellan en original-Mozartkula (som än i dag tillverkas för hand hos Konditorei Fürst) och en kommersiellt tillverkad. En trevlig uppgift.

Sedan åkte vi med buss till Wien, via bland annat otroligt pittoreska byn Dürnstien där nästan alla i kören handlade lokalproducerad aprikoslikör och annat gott i samma affär. Säkert trettio likadana påsar stuvades in i bussen när vi åkte vidare.

I Wien sjöng vi i högmässan i Svenska kyrkan, och gav en konsert i Peterskyrkan i centrala stan. Vi har också hunnit gå på en helt fantastisk konsert på Musikverein (ni vet, där nyårskonserterna spelas varje år – kändes mycket högtidligt att vara på plats, även om det var en alldeles vanlig konsert och inga blommor alls framme på scenen), med en cellosolist som spelade (utan noter!) så att man fick gåshus och tårar i ögonen. Av glädje och njutning alltså, om nån undrade. Ja, och så har vi varit på sightseeing med den sämsta guide jag någonsin varit med om – men sett fina delar av Wien ändå. Vi har sett morgonövningen på Spanska ridskolan – vilket var lite händelselöst, men kul att ha varit där. Ett tips om ni vill gå dit: Förköpsbiljetterna var dubbelt så dyra som att köpa på plats. Snopet,

Och vi har shoppat, åkt så mycket tunnelbana att vi började känna oss helt hemma, druckit kaffe på Starbucks och –  min höjdare – ätit äkta Sacher-Torte på Café Sacher. Tårtan i sig är väl inte så märkvärdig, men hela upplevelsen: bordsplacering, garderob, lyxiga salonger, vackert porslin, servitriser med svart klänning och veckad liten vit ”mössa, cappuccinon serverad på silverbricka – och dessutom inte dyrare än en motsvarande fika på Starbucks. Är så glad att mina kompisar tyckte det var värt tio minuters köande i hällande regn.

Vi har skrattat, sjungit, pratat och haft otroligt trevligt. Stämningen har varit hög hela tiden, och även om huvudvärken ibland varit lite väl intensiv så har jag varit med på nästan allt. För det har gett mer energi att vara med än att stanna på rummet och vila.

Sen var det fint att komma hem igen igår. Till 22 grader och strålande sol. Givetvis har det varit kanonväder när jag var bortrest. Satt på verandan och åt middag igår kväll. Och sov sedan i min egen sköna säng med bra kudde. Borta bra, men hemma bäst.

Och redan imorgon är det repetition med kören igen. Vilket är extra kul efter en sån här resa.

 
1 kommentar

Publicerat av på 19 maj 2010 i körsång, resa

 

SJ, SJ gamle vän

Dottern är på väg upp till Stockholm med tåg. Äntligen!

Först blev hennes tåg helt inställt för en dryg vecka sen – och jag blev uppringd av SJs automatiska uppringare som meddelade mig att jag måste boka om biljetten. Till vilket det var ”mer än 20 minuters kö”. Efter 22 minuter bröts samtalet… På det igen, och efter närmare 30 minuter kom jag äntligen fram. Fick ny biljett, till ett tåg som skulle gå en timme tidigare.

Idag när hon kom till stationen var tåget försenat. Första beskedet var 45 min försening. Sen 10 minuter och ett spår angavs, som alla rusade till. Inget tåg. Sen annonserades ytterligare 10 minuter senare – fast inget spår. Dottern skickade sms med texten ”slår vad om att vi får springa genom en pelare till 9 3/4”. That’s my girl. Galghumor är alltid bra i krislägen.

Förseningen blev i själva verket en timme ungefär. Hon kom alltså iväg tre minuter senare än det tåg som hon skulle åkt med från början. Ödets ironi?

Nu sitter jag på jobbet och hoppas att förseningen inte blir längre under uppresan.

Kan för övrigt meddela er skåningar är här i huvudstaden är det totalkaos även i lokaltrafiken. Inte ens Saltsjöbanan går som den ska, och då är det illa. Två blå tåg trafikerar i skytteltrafik, men helt utan tidtabell. Tunnelbanan går bara de delar som är under jord (vilket man skulle tro är hela nätet med tanke på att det heter tunnelbana, men det är ju bara i innerstan som de tågen går i tunnlar), och med reducerad trafik, övrig trafik ersätts delvis med bussar – vilket gör att vanliga linjer fått utgå eftersom bussarna behövs för ersättningstrafiken.  Pendeltågen kommer inte heller fram som de ska. SL har uppmanat alla som kan att jobba hemifrån just nu. Vilket jag gjorde hela förmiddagen – men jag måste ju hämta dottern i kväll, så jag tog mig in efter rusningstid.

Får väl se när och om vi kommer hem ikväll.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 22 februari 2010 i längtan, resa, vinter

 

Så var man hemma igen

Cypern var så klart alldeles alldeles underbart. Ja, förutom den brända ryggen kanske, men i övrigt är vi väldigt nöjda med vår vecka.

Dottern har mer eller mindre bott i poolen, med några korta avbrott för snorkling. Vi andra har växlat mellan att bada i havet, läsa böcker i sol eller skugga samt kortare dopp i poolen. Poolen som förövrigt var säkert åtta grader varmare på eftermiddagen än på morgonen, jag och älsklingen spekulerade om det kunde bero på att solen värmde eller (förhoppningsvis inte) på alla barn som badade och kanske kissade i poolen… Vi bodde på ett Blue Village hotell, med allt vad det innebar av aktiviteter, shower, Bamseklubb, buffématsal och hela middevitten. Väldigt snyggt och hyfsat fräscht, trots att Nausicaa Beach tydligen är Fig Tree Bays första våningshotell, byggt 1982. Inget högt hotell heller, bara tre våningar och uppdelat i många mindre hus istället för ett stort block. Speciellt läget är svårtslaget, ute på en udde med utsikt in över hela orten och havet.

Solstolarna som vi kom på att man måste boka tidigt var alltså hotellets gratissolstolar som alla var helt upptagna när man strosade ut efter klockan tio. Men morgonpigga jag (eh) steg alltså upp kvart i nio varje morgon, tog alla våra handdukar och gjorde precis som det stod i välkomstbrevet att man inte fick: reserverade solstolar och gick sen tillbaka till rummet för att fixa frukost. Och Anna – de hade havsutsikt. Underbar vacker havsutsikt, med havet bara några trappsteg bort och sanden på lagom avstånd (man såg den, men den letade sig inte in i kläderna). Ett par gånger var vi några timmar på stranden, men eftersom älsklingen tycker sand är mest irriterande och dottern tycker pool är mycket roligare än hav att bada i, så var vi mest vid hotellets solstolar – nära det mesta.

Frukost och lunch har vi fixat själv i vår lägenhet, middagar har intagits på någon av byns turistrestauranger.  God mat, men väldigt likriktad. Ja, både den vi fixade själv och den som erbjöds på restaurangerna. Menynerna var rätt så klonade, kändes det som. Jag kämpade på med att prova lokala specialiteter, men tycker nog att moussaka är godare i Grekland. Och tzatsiki med mynta… alltså… njae. Sådär, tycker jag. Uuuusch, tycker styvdottern, som inte gillar mint i någon form alls (och knappt kan gå in i badrummet när nån har borstat tänderna).

Känns som om Grekland är lite mer genuint än Cypern, men det beror så klart på var man befinner sig. Största turistorterna i Grekland visavi de vanliga byarna på Cypern faller säkert ut på samma sätt som lilla Lefkas (där vi semestrade förra året) jämfört med Fig Tree Bay som verkar vara en ren semesterort. Tja. Fig Tree Bay är förstås genuint på sitt sätt: genuint turistigt, liksom. Med souvenirshoppar i varje hörn, dyra små supermarkets (dyrare än 7-Eleven) och med pubar döpta efter engelskspråkiga tv-serier och liknande. Vi åt glass intill Friends bar (där de faktiskt gjorde skäl för namnet och visade Vänner-avsnitt hela tiden), vi såg show på The Love Boat och jag tror det var på Only Fools and Horses (eller möjligen Stonehenge) som tjejerna sjöng karaoke. Men överallt var personalen väldigt glad och trevlig.

Våra planer på att hyra bil och utforska ön några dagar föll dock platt till marken. Vi vuxna var för utarbetade, och barnen verkade inte ett dugg intresserade av att se bergsbyar eller välbevarande mosaiker. De ville hellre sola och bada. Konstigt. Men vi var en dag på WaterWorld, en stor temavattenpark utanför Aiya Napa. Kan verkligen rekommenderas! Massor av olika vattenrutschbanor (med och utan åkringar/mattor), en stor vågpool och väldigt snyggt. Dyrt, men värt pengarna.

Och nu är vi hemma igen. I Stockholm regnar och åskar det, vilket väl är likabra eftersom vi är sega och inte riktigt orkar nåt. Tjejerna stillar en veckas internetabstinens, älsklingen hann en niohålare innan det började regna och jag har tvättat några maskiner, läst ikapp 115 blogginlägg och tja… mest latat mig känns det som. Precis vad som behövdes, faktiskt. Imorgon packar vi om väskorna och sen ska vi söderut igen. Fast inte lika långt den här gången.

 
3 kommentarer

Publicerat av på 07 juli 2009 i må bra, resa, semester

 

Intensivt

Har haft en mycket mycket trevlig, men intensiv helg i Göteborg. Intensiv på ett trevligt sätt, ska man väl säga. Ledigheten kändes längre än den var. Mental påfyllning av batterierna fick kompensera tröttheten…

På tåget dit kollade jag entrépriser, vägbeskrivningar, öppettider och hade mobilkontakt med gänget som körde från Skåne. Vi bestämde oss för bio på fredagskvällen, fast efter lite resonerande blev det sen matiné. När de anlände åt vi snabblunch, köpte spårvagnskort och körde sen lite fel när vi skulle till stugbyn för att checka in och lämna bilen. Hann inte lasta ur, utan småsprang till spårvagnen. Rask promenad till filmstaden, men sen kunde vi faktiskt köpa popcorn i lugn och ro. Och filmen (Natt på museet 2) var riktigt rolig. Speciellt Kahmunrah. Sen hann vi shoppa lite innan vi hittade en kinakrog och intog middag. Redan rätt så trötta… Spårvagnen tillbaka (till J2s förtjusning), packa in väskorna och sen samla lite energi innan vi orkade bädda. Sen sov vi gott.

Lördagen inleddes med enkel men väldigt god frukostbuffé på campingen, sen tog vi spårvagnen in till stan och gick på Liseberg hela dan. I strålande solsken, men inte alltför varmt. Åkte massor, stod i kö väldigt mycket, gick och gick. Köade till lunchen. Åkte mer, gick mer. Vann inga jättechoklad, inte ens några små. Turades om att åka med Brynolf (obs, internt). Fnissade en hel del. Åt väldigt sen middag – men fick sitta i sköna rottingfåtöljer vid en sprakande brasa. Avslutade med souvenirbutik och ett åk till – några i Kanonen, andra i Lisebergstornet. Bästa åken var Hanghai, Lisebergsbanan och Balder – tyckte jag. Och så vill jag meddela att jag, fegis-Annika, åkte Kanonen. :) Den var inte riktigt så läskig som jag hade fruktat, ärligt talat. Rätt stolt över mig själv. När Liseberg stängde åkte vi tillbaka till stugan, var supertrötta i benen och sov ännu godare.

Söndag packade vi ihop, åt frukostbuffé igen, och tog oss lite senare än beräknat in till stan för att gå på Universeum. Det märktes att barnen var rätt trötta, och vi med. Lite gnälltendenser. Och eftersom de hade varit så sega på förmiddagen, så hann vi inte med riktigt allt på Universeum (framför allt inte shoppen, till dotterns förtret). Jag var tvungen att stressa iväg till tåget, och strax efteråt satte sig resten i bilen och körde söderut.

Fick en rejäl dipp på tåget. Trött, stressad och väldigt vemodig över att ha lämnat både dottern och de andra så hastigt. Lutade mig tillbaka för att sova, och kände hur tårarna började rinna. Vilket ju känns ”sådär” när man sitter på tåget… Fick låtsas titta ut genom fönstret, vilket var lättare sagt än gjort eftersom det vid just min fönsterplats bara fanns 5 cm fönster, resten var vägg. Men efter en stund kändes det bättre. Kunde visserligen inte sova på hela vägen hem, men jag lyssnade på musik och bläddrade i en tidning och sms:ade lite. Och i Stockholm blev jag hämtad av älsklingen som sedan lagade middag till mig. Sen kändes det faktiskt mycket bättre. Även om jag var  helt slut och sov väldigt gott även den natten.

Måndag var det heldagsmöte med styrelsen, också det intensivt. Nästan lika trött när jag kom hem igår kväll. Men vilket ljuvligt väder! Vi åt middag på uteplatsen: sparris med hyvlad parmesan samt egenhändigt varmrökt lax med kall sås och nypotatis. Och avslutade kvällen med ett avsnitt av Ett fall för Frost.

Idag är det stillsammare på jobbet, men ikväll ska jag ut med några tjejkompisar på ångbåtstur och lyssna på Peter Barlach mfl. Det ska bli himla trevligt – i alla fall om meterologen har fel, så att det inte börjar regna och åska precis lagom till avgång… Hoppas också att jag inte är för trött.

 
4 kommentarer

Publicerat av på 26 maj 2009 i brasaker, resa, semester