RSS

Kategoriarkiv: språk

Lärde mig just ett nytt uttryck

Läste om nedladdning och webb-tv hos TV4 och såg första gången uttrycket ”linjär tv”. Som i följande stycke ur artikeln:

Clara Scherman menar att än så länge behöver en tv-serie synas i traditionell tv för att intresset ska väckas och den ska bli stor på nätet.
– Vi har kunnat se att de program som går bra på TV4Play och på TVAnytime till stor del är samma program som gått bra i linjär TV. Alla följer inte vad som händer på TV-marknaden i USA. Det krävs att ett program visas i linjär tv för att den stora massan ska hitta till det, säger hon.

Men jag är inte helt säker på att jag förstått rätt. Är linjär tv alltså samma sak som traditionell tv, eller hänger det där med linjär ihop med att en serie visas i ordning… linjärt liksom…?

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 15 januari 2010 i språk

 

Rättstavning är inte alltid viktigt, tydligen

Einlgt en uneörnskdning på ett egnsklet uivtnierset så seplar det inegn rlol i viekln odrnnig bksortnävea i ett ord såtr , det edna som är vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Rseetn kan stå hlelur om blluer och man kan ädnå lsäa tetxen uatn porbelm. Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sig, uatn odern som hlehet. Gnaksa färckt tcyker jag!

 
5 kommentarer

Publicerat av på 14 mars 2009 i språk, trivia

 

Söndagsmåndag

Påskhelgen har varit skönt lat. Så pass lat att jag totalglömde Ett Foto i Timmen som skulle klarats av i fredags. Får väl försöka komma på en annan dag, men helst inte en arbetsdag när jag mest sitter i möten. Det blir så trista bilder då. Eller så hoppar jag över den här månaden och tar nya tag i maj istället. Förr än man anar det är det ju faktiskt just maj.

Har iallafall räfsat och fixat lite i trädgården. Och suttit ännu mer i solen på uteplatsen. Bara för att det känns så lyxigt att kunna göra det. Nån solbränna har så klart inte fastnat på mig, men det var inte heller väntat. Det var skönt ändå.

Fast just nu surar jag lite över att chokladmoussen jag skulle göra totalskar sig. Istället för len mjuk mousse blev den alldeles flockig och äcklig. Inte ens med bästa vilja kunde jag tycka att den gick att äta. Fick slänga allt i soporna. Inte har jag fler ingredienser hemma heller så att jag kan göra ett nytt försök. Borde istället koncentrera mig på att göra middag – sydfransk fisksoppa – men jag tappade lite lusten. Diskmaskinen var full med ren disk, som jag inte heller orkade plocka ur, så nu är det fullt med chokladkladdiga skålar, gräddvispar och annat på diskbänken. Måste alltså röja efter katastroftillståndet innan jag kan ta nya tag med soppan. Hur roligt är det på en skala?

Slutligen vill jag poängtera att jag inte är det minsta lilla sur på varken Molly eller Gigne. Visserligen var det de som skrev kommentarer till mitt blogginlägg häromdan om bälte, men att jag sen skrev ännu mer om folks ständiga kommenterande av dialekter och ordval var inte för att jag var sur på just Molly eller Gigne, utan bara i största allmänhet. M &G är mina supergulliga kompisar och jag vet att deras kommentarer är skrivna med glimten i ögat och kärlek i hjärtat.

Kom dessutom på häromkvällen att en av anledningarna till att jag reagerar när folk här uppe härmar min skånska är att de låter så jäkla enfaldiga när de härmar. Jag menar – låter jag enfaldig!? (Obs! Retorisk fråga! ;o)) Det är ju just tonfallet jag reagerar på. Inte hånfullt utan enfaldigt. Hahaha, undrar om de själv fattar hur korkade de låter. Älsklingen också, och han garanterar att jag inte låter enfaldig. Det är hans, och alla andras, brist på vana att prata skånska som gör att de själv låter så fåniga att det knappt är sant. Det kräver viss träning och kanske också lite anlag för att få diftongerna att fungera som de ska.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 17 april 2006 i frustration, mat, språk, trädgård

 

Men herrejösses då…

Bälte – band som fästes/knytes runt midjan för att hålla byxorna uppe, eller som fästanordning för verktyg, och dylikt. Synonymt med skärp.

Bälte kan, i bildlig mening, vara ett avlångt område, t.ex. av land, olja, dialekt (t.ex. gnällbältet) m.m.

Skärp – band som fästes/knyts i midjan, för att stänga ett plagg, eller hålla byxorna uppe. Vanliga material är läder, textil, plast. Skärp är framför allt ett kvinnligt tillbehör i klädesutrustningen. Kan användas synonymt med bälte, men bälte är ibland av kraftigare material.

Det är inte förrän man flyttar från en del av landet till en annan som man verkligen inser dels hur stor skillnad det är på vad ord betyder och hur de böjs, dels hur otroligt snabba folk är på att tala om när man säger ”fel” – dvs inte som de själv säger. Är man i Stockholm och säger ett spik så får man höra, mer eller mindre direkt, att man är en obildad skåning som inte vet att det heter en spik. Och är man i Stockholm och skriver bälte i sin blogg så får man höra att man blivit alldeles stockholmsk, in a bad way, som inte säger skärp.

Och jag undrar i mitt stilla sinne – var det nån som egentligen inte förstod vad jag sa? Visst, man kanske tänker bilbälte, men läser man vidare – och det gör man inom en hundradels sekund eller hur – så fattar man ju att det inte alls handlar om något bilrelaterat.

Vad märkligt det är att folk nästan med reptilinstinkt tar sig rätten att ifrågasätta ens språkbruk och i samma andetag dessutom ifrågasätta ens intelligens. Vad märkligt det är att det liksom är tillåtet att göra sig lustig över någon annans språkbruk eller dialekt just precis där och då, inför personen som sa det och inför resten av världen. Varför gör vi så? Är det för att det får oss att känna oss bra och lyckade själv – vi som kan säga saker på rätt sätt?

Det kan tyckas lite petigt att bli ens lite upprörd över detta. Jag menar, det fattar jag väl att det inte var elakt menat. Men det är de kvävda fnissningarna när man skorrar på r eller uttalar en vokal på annorlunda vis, kommentarerna om fel val av ett och en, tjafset om äpplekaka eller äppelkaka… allt det där sammantaget, ständigt återkommande, som till slut sätter sig som en tagg i själen. Plötsligt finner man sig en dag snubbla på orden för man kommer inte ihåg vilken variant som är godkänd i det här sammanhanget, och man vill inte höra fler kommentarer.

Det är uppenbarligen nåt fel på mitt sätt att prata, eftersom så många inte kan låta bli att påpeka det.

 
13 kommentarer

Publicerat av på 06 april 2006 i frustration, språk

 

Tyrckfelsnisse

Klipp ur nyhetsbrev från tidningen Konferensvärlden:

Svenska Mässans omsättningen ökade med 16 procent till 647 mkr 2005, vilket är all-time high. Även Svenska Mässans turistiska betydelse för Göteborg slog nytt rekord: koncernen generade 2,3 miljarder i turistiskt inflöde.

Det är många som rodnar det.

 
1 kommentar

Publicerat av på 03 mars 2006 i språk

 

Jag får mjäll

Idé stavas idé. Inte idè.
Och det skrivs idéer, inte ideér eller – hemska tanke – ideèr.

Hur svårt ska det vara?

 
1 kommentar

Publicerat av på 16 februari 2006 i språk