RSS

Kategoriarkiv: trädgård

Kan man lära sig älska ogräs?

Ok, jag har feber så det kan vara därför, men jag känner mig så himla ynklig just nu. Jättemycket på jobbet (vilket är helt enligt planen, men det är mycket ändå), och mycket att planera och genomföra i privatlivet också. Och ute slår trädgården ut som om den hade betalt för det. Speciellt allt ogräs. För fler veckor sen borde vi (jag) ha börjat rensa, hålla efter, plantera, jordförbättra, utrota sniglar, beskära, skaffa pallkragar, bygga en kompost osv osv osv. Det enda som är gjort är att sätta vårblommor i två krukor och klippa gräset en gång. Och sörja att rådjuren haft ihjäl två av mina favorit-alunrötter genom att äta av dem till stammen, och nästan haft ihjäl de andra. Jag älskar alunrot, och den har aldrig rörts tidigare, men den här vintern var det tydligen poppis.

La ut en liten fråga på sociala medier om vad man ska göra med en skitful rabatt intill huset, tung stenig lerjord och bara ogräs och lönn som verkar gilla att växa där. Fick massor av bra tips om jordförbättring. Borde bli glad. Blir istället bara trött och deppig.

Den här jävla kroppen. Har ju bara ont hela tiden. Är det inte fötterna, så är det vaderna och muskelfästena vid knän och höfter, och ryggen och nacken och huvudet. Och all denna värk och tröttheten som följer i dess spår gör att jag inte riktigt orkar med att träna, har helt tappat sugen. Vill ut och promenera i det vackra vädret, men se det går inte för det gör för ont i fötterna (fortfarande!). Så för varje månad som går blir kroppen svagare, och nu har jag ingen kraft alls kvar ens till att rensa ogräs som sitter som berget i skitjorden i skitrabatten. Än mindre att gräva upp växter, hämta gödsel, sprida ut gödsel, jordfräsa osv osv osv. Fast det där skulle tydligen göras till hösten, så jag hinner väl samla mig. Men tills dess är rabatten skitful hela sommaren, så jag ”måste” faktiskt göra något för det är den jag ser från soldäcket varenda gång jag ska ta en kopp morgonkaffe. Annars blir jag bara på ännu sämre humör. Har försökt med olika sorters marktäckare, men inget tar sig i den rabatten (eller i andra rabatter). I bästa fall växer det första året, men sen nästa år får jag börja om igen.

När jag ynkar lite för sambon om hur jobbigt det är säger han att vi kanske ska flytta till lägenhet istället. Men det vill jag ju inte alls! Jag älskar att bo i hus, att kunna strosa ut på altanen en tidig morgon och bara ta några djupa andetag, att sitta ute på kvällarna, att ha luft och ljus och grönska omkring mig. (Om han gräver och rensar ogräs? Nej, han tycker vi kan ha gräsmatta i hela trädgården, som han kan klippa, that’s it)

Önskar bara att jag hade ork. Fysisk OCH mental ork. Alternativt råd att anlita en trädgårdsmästare som kunde fixa lite.

Är en sån himla hopplös trädgårdsinnehavare. Vet inte vad jag ska göra, orkar inte göra det jag borde göra, och det lilla jag faktiskt gör blir bara fel. Inget överlever, för antingen är jorden fel eller så väljer jag fel växter (trots att jag googlat och läst femton trädgårdstidningar) eller så är det inte tillräckligt eller så är det lagen om alltings jävlighet.

Annonser
 
1 kommentar

Publicerat av på 21 maj 2014 i stress, trädgård

 

Trädgårdströttma

Varje vinter längtar jag till våren, och tänker på allt jag ska fixa i trädgården. Och varje maj börjar jag tappa sugen. Det är så mycket som måste göras och det känns inte som det gör nån som helst skillnad när man gör något. Vi har typ 1500 kvm tomt, och kanske 30 kvm påminner om rabatt. Resten är gräs (och när jag säger gräs menar jag det mest symboliskt, för gräsmattan består nog mest av mossa, klöver, daggkåpa och femtielva andra växter som inte klassas som gräs), buskar, träd och ogräs. Oplanerad växtlighet mestadels: många träd och buskar som liksom bara dyker upp och växer på. Trädgården är inte så anlagd om man säger så´, den har bara blivit till för det mesta (och inte bara nu, utan sannolikt i hela dess livstid – till exempel finns det inte ett enda fruktträd, vilket jag tycker en planerad trädgård från 1949 borde ha om nån hade brytt sig). I mina bästa stunder kallar jag det skogstomt. Fast med tanke på att vi inte har nån angränsande skog, utan bor mitt i ett område med andra villatomter intill och en stor genomfartsväg utanför fönstret, så kanske det är lite väl postitivt att säga skogstomt. Förvisso har vi skog rätt nära, men det är ju inte så att trädgården ligger i skogen. Naturtomt kanske. Men inte en lyckad sådan heller.

Tidig vår är det fint med allt som knoppas, snödropparna som vid söderväggen, krokusar och andra vårlökar som dyker upp. Alla buskar och träd som börjar skimra i grönt. Men nu, när juni står för dörren, är det bara så himla mycket som växer att man blir helt jäkla matt.

Längst bort i trädgården finns höga fina träd; tall, ek och björk bland annat, som ger skugga varma dagar. Men ingen plats att sitta där. För där finns också femton andra småträd och buskar som man antagligen borde röja bland, högt och tätt gräs/ogräs som absolut borde bort, en jättetrave med ved som inte borde ligga där utan få en vedplats intill huset (enklare att hämta ved vid huset när det är en halvmeter snö, till exempel). En väninna så för några år sen att det vore fint att göra ett woodland där. Med en skuggig uteplats. Jovisst, säkert. Men var börjar man? Det är flera hundra kvadratmeter som ska röjas och sen ska det planteras – och vad ska planteras då?

Jorden i hela vår trädgård är tung hård lerjord, och när man grävt två decimeter ner är det berg och sprängsten nästan överallt. Så det skulle behövas några ton jordförbättring också. Hur får man det till bortre delen av trädgården? Det går inte att köra in nåt fordon här, det finns liksom ingen tillfartsmöjlighet. Rullebör? Blir trött bara jag tänker på att flytta två ton jord med rullebör. Så nu struntar vi i bortre delen av trädgården, låter den förvildas alltmer. Dvs det blir mer och mer jobb att ta itu med om man nån gång skulle få energi.

Så närmast huset då? Samma skitjord överallt; tung, kompakt och helt hopplös att gräva i. Allt jag planterar i rabatterna antingen växer extremt långsamt eller dör. Har grävt om två rabatter med ny, bättre jord. Märks knappt nån bättring alls. Har planterat sånt som är tåligt, som inte har så höga krav på jord och vattning, som ska sprida sig snabbt och mycket. Jomenellerhur?

Runt en av rabatterna har de som bodde här innan byggt en mur av ölandssten. Utan murbruk. Den faller i bitar alltmer för varje år, rasar in i rabatten och ut i gången resp gräsmattan. Rabatten sluttar dessutom, så jag vet inte riktigt hur jag ska göra – ska man mura en riktigt mur runt, och hur gör man det i en sluttning? Om man tar bort all sten som låtsas vara mur just nu – rasar hela rabatten då? I just den rabatten står två stora fina pioner som jag ogärna vill flytta på. I övrigt är det rätt sorgligt där – jag har försökt plantera in mormorsblommor som kan fylla ut rabatten, men de vill så klart inte alls ta sig. Det som tar sig är smultron och nån slags silvrig marktäckare – men jag vill ha höjd i rabatten, inte fjutt som är två cm högt.

Intill uteplatsen har vi ett buskage som domineras av en vacker schersmin. Intill står paradisbuske och en dvärgsyrén. Tre fantastiskt doftande buskar som ger insynsskydd och vindskydd, och får uteplatsen ombonad på ena sidan. Under några år har jag beskurit främst den gigantiska schersminen som började se risig ut, vilket faktiskt blev riktigt bra. Förutom att det nu är mycket luftigare och ljusare under buskarna – så nu växer det med oanad kraft där. Krolliljor, snödroppar, påskliljor. Nunneört och vitsippor. Men också sjutton sorters ogräs, hallon, nypon, lönn, rönn. Och i år ett tjugotal solrosor (från fågelbordet). Jorden är stenig och lerig, men det verkar inte bekymra ogräset. 20 kvm sly, som jag inte ens vet var jag ska börja röja. Förra året kapade jag allt med trimmer, och försökte rensa lite, men det sitter som berget. Svårt att fylla på med ny jord också eftersom det ligger i en slutning, så ev ny jord riskerar att rasa ner mot gången intill huset (där det för övrigt också växer oändligt med ogräs…) Funderar på att täcka det med markduk och på så sätt ta död på eländet – men då försvinner ju även alla snödroppar (enda stället vi har sådana) och krolliljor. Och sen måste man ju plantera nåt som tar sig fortare än ogräset; men vad?

Och alla dessa lönnar som växer överallt. Idag har jag rensat små lönnar från rabatterna i en hel jäkla timme. Ändå hittar jag nya i samma rabatt nästa gång jag går förbi.

Och jag har inte ens orkat tänka på det där med pallkragar och odla grönt. Hur sjutton ska jag orka det? Och hur motiverad blir man när älsklingen rynkar lite på näsan och säger att pallkragar är fula, så de får stå nånstans där de inte syns. Precis som alla mina trädgårdsredskap som han lägger undan, flyttar in i boden, flyttar tunga jordsäckar till hörnor där de inte syns – men också ligger väldigt opraktiskt eftersom jag då måste flytta dem varenda gång jag ska göra något. Krukor med dahliaknölar på tillväxt ser stökigt ut, tycker han, måste de stå på uteplatsen? Ja! Annars glömmer jag ju vattna dem…

Jag har tappat trädgårdssugen. Samtidigt uppskattar jag verkligen att bo här. Älskar att ha uteplats, grill, växtlighet utanför knuten. Är inte ett dugg sugen på att flytta till lägenhet, som älsklingen föreslog när jag suckade idag. För han tycker själv att det är mysigt med uteplats och grill, han klipper gärna gräset – men i övrigt är han inte ett dugg till hjälp. Han vill gärna ha fint, men vet inte hur det ska göras fint. När jag frågar vad vi ska göra med t.ex. muren runt sluttande rabatten säger han bara ”ja, jag vet inte”. Han är inte intresserad. Visst kan han gräva om jag pekar – men jag vet ju inte vad jag ska peka på, vet inte vad som behöver göras.

Jag vill bara… jag vet inte… ha en plan. En trädgård som liksom inte bara känns som motsträvligt, hopplöst megajobb hela tiden. För jag har inte riktigt den orken, den tiden. Mer marktäckande växter som inte är ogräs. Mer buskar och perenner så det blir mindre gräs(moss)matta. Fler sittplatser, gärna nån i skugga för varma dagar. Växter som klarar av skitjorden här, som kan växa och glädja mig genom hela trädgårdssäsongen. Behöver hjälp, men det kostar ju typ 20000 bara att få hit en trädgårdsrådgivare som kan titta och ge lite tips. Sen ska det göras också. Och växter ska köpas.

Gud, ge mig styrka och inspiration!

 
4 kommentarer

Publicerat av på 27 maj 2012 i trädgård, växter

 

Lördagspromenad

Tog en lång promenad i lördags, när solen strålade och älsklingen hade övergivit mig för en golfrunda. Först satt jag en stund på altanen och funderade på om jag borde göra något mer av dagen – det var så ljuvligt skönt där i solen, precis lagom varmt utan att bli svettigt. Men så tänkte jag att jag kunde ju ta med kameran och fotografera höstens intåg. Bara det att det var inte så vansinnigt höstigt, man fick faktiskt leta efter höstfärgerna. Men solsken fick jag, och jag lyxade till det rejält med en Toast Skagen på Holmen, en restaurang som ligger på en av båtbryggorna nere i småbåtshamnen. Satt där i solen och njöt av allt: solen, vattnet som kluckade mjukt mot båtarna, utsikten mot Grand Hotel, den goda lunchen. Sen promenerade jag ett varv runt Restaurangholmen innan jag styrde hemåt igen – med kort stopp för kaffe, också i solen, på Stationshuset. Var rätt trött i kroppen när jag kom hem, men med de mentala energidepåerna rejält påfyllda.

 
4 kommentarer

Publicerat av på 19 september 2011 i trädgård

 

Finbesök

Våra rådjur är tillbaka i trädgården. Det har väl varit lugnt och skönt medan vi var bortresta i flera veckor. Och de har två små kid med dig. Så söta!

Mamma och pappa rådjur har mognat och blivit rätt coola. Människor är till exempel inget som skrämmer dem i första taget.

Igår strosade de lugnt fram till min nya rabatt precis vid verandan och började tugga på kärleksörten (det som finns kvar). Jag öppnade verandadörren och gick ut. Vanligen sticker de direkt bara man öppnar en dörr eller knackar på fönstret. Nu bara lyfte de på huvudet och tittade på mig medan jag tog några steg mot dem och såg ut som de tänkte ”eh, jaha, var det nåt, eller?” – sen fortsatte de äta mina blommor. Var tvungen att vifta med armarna för att de skulle ge upp och lunka iväg till bortre änden av trädgården.

Just nu ligger pappan bakom en buske. Ser hans rumpa och han såg mig när jag klev ut, men ligger lugnt kvar. Gissar att resten av familjen också är i närheten, men har inte sett dem än.

Det är rätt coolt att ha rådjur som är så nära. Och än har de bara tuggat på en enda blomma, så jag är mest fascinerad och glad.

Sniglarna däremot… Morr.

Korrigering en stund senare:
Vuxenrådjuren parade sig just mitt framför ögonen på mig. Inga fladdrande gardiner här inte. Något säger mig att detta inte är samma tvåkidsföräldrar som var här igår. Eller passar de på när kidsen är och äter upp grannens pelargoner, kanske?

 
3 kommentarer

Publicerat av på 19 juli 2011 i skadedjur, trädgård

 

Hm

20110717-180411.jpg

Vi matade fåglarna med blandade fröer i vintras. Brukar resultera i några solrosor på udda platser. Dock inte i år. Istället har det dykt upp plantor som jag tror jag ska rensa bort för att undvika ev missförstånd.

Det är från hampafrön, ok. Vi försöker inte dryga ut inkomsterna eller pigga upp helgerna. Ok!?

 
2 kommentarer

Publicerat av på 17 juli 2011 i trädgård

 

Dagens skörd

20110716-140728.jpg

Vi har ett litet snår av vildhallon på tomten. Det började som en liten planta mitt i en tradig ölandstok – den senare fick stå kvar just för att den stöttade hallongrenarna. Nu har hallonen spritt sig och finns även utanför ölandstoken. Och senaste vintern tog knäcken på ölsndstoken som är halvdöd. Men hallonen växer. Och i år verkar vara ett bra hallonår, det märktes redan i Sövde. Fast bären är små, inte alls som köbehallon, så fick jag nyss ihop nästan 3 dl på mitt lilla snår bestående av 3 blygsamma buskar. Och det finns MÅNGA omogna hallon kvar.

Skulle ju kunna spara ihop i frysen och koka sylt. Men jag äter nästan aldrig sylt, och har redan några burkar jordgubbssylt, så dagens hallon kommer att avnjutas med grädde senare i eftermiddag. Yum!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 16 juli 2011 i trädgård

 

Hello on you all radio listeners and welcome to the record quarter

Insåg häromdan att snart är det semester. Mindre än fyra veckor snart alltså. Gah, jag har inte läst på i alla mina inköpta guideböcker. Gah, vi har fortfarande bara bokat hotell för 4 av 18 nätter. Gah, vi har knappt börjat tänka på vad vi ska göra när vi väl är over there. Och gah, jag är inte mentalt förberedd. Med mera, och så vidare, et cetera.

Däremot är jobbet välplanerat och bra fram till semester. Ja, bra förutsatt att mina fina planer håller. Vilket sällan brukar vara fallet, men nån gång ska väl vara den första?

Har även dragit ner på ambitionerna hemma. Hade tänkt anlägga ny trädgård… eller nej, det var ju inte ett dugg sant… men göra en hel del trädgårdsarbete så här innan semestern, så att jag hinner njuta innan vi åker och sen har massor att njuta av när vi kommer tillbaka. Och trädgård är ju terapeutiskt och energigivande, visst?

Förra helgen anlade vi en dahliarabatt – älsklingen grävde och slet, jag planterade. Blev kanske inte exakt som vi hade tänkt, men fint ändå. Jag har även köpt en del växter som ska petas ner i diverse krukor på altanen. Vilket inte är gjort än, men vilken dag som helst så. Men sen får det räcka. Det blir ingen vårsolsplats med summer snow-klematis klättrande uppför nyspikad spaljé. Det får faktiskt vänta tills nästa år, eller möjligen i höst. Det blir inte heller någon köksträdgårdshörna där pallkragarna hyser rabarber, rödbetor, plocksallad, rädisor, jordgubbar, flera sorters örter och kanske rent av kronärtskockor. Ingen specialpallkrage med sparris. Vi kommer inte heller att röja ett helt vildvuxet parti med lönn, rönn och mystiska buskar för att ersätta det med syrener och fläder. Inte ens plantera mangolian som jag längtat efter i flera år.

För faktum är att det är underbart att planera, men sen tog det inte många dagar innan jag kände igen stressen som började ticka i mig. Precis samma känsla som i höstas. Och fast det var hemma som allt var planerat för, så blev det plötsligt stressigt på jobbet. Alltså – stressen liksom fortplantade sig hit och saker som inte alls är röriga eller svåra kändes jättesvåra och klyddiga.

Och man undrar ju – hur svårt ska det vara att lära sig att planera in dötid? För det är ju väldigt uppenbart att jag behöver det. Inte ha hela helgen planerad med (roliga) trädgårdsuppgifter efter en hel arbetsvecka. Utan ha max en helgdag planerad och den andra helt oplanerad.

Skillnaden mot i höstas är väl att jag direkt kände det i kroppen. Och direkt drog i bromsen. På lördag ska jag göra ingenting. Eller vad som faller mig in. På söndag är det konsert med kören, så det blir min planerade helgdag. Duktig flicka, på riktigt.

 
6 kommentarer

Publicerat av på 26 maj 2011 i semester, stress, trädgård