RSS

Kategoriarkiv: trött

Ontet

Har, sen mitt förkylningsmaraton i januari/februari, haft ont när jag andas och liksom ont i hela bröstkorgen. Ibland mer, ibland mindre. Men aldrig helt borta, och alltid värre vid ansträngning (typ gå till tåget). I måndags gick jag till läkare efter att det känts riktigt jobbigt ett par dagar. Har nu lämnat några rör blod, EKG-undersökts och lungröntgats. Plus vanliga läkarundersökningen. Har inte fått svar på allt än, men med största sannolikhet har Tietzes syndrom. Igen. Fast betydligt värre än sist (för sisådär 5 år sen). Inflammation i brosket mellan revben och bröstbenet. Ofarligt, men fasen vad ont det gör! Kommer på mig själv med att hålla andan för att inte orsaka rörelse i bröstkorgen, eftersom all sån gör mer ont. Kommer hem trött och på dåligt humör efter att ha hållit emot hela dan. Äter antiinflammatoriska som jag vet kommer att ge mig dyspepsi och halsbränna, trots omeprazol. Men så får det bli. Orkar inte mer sån här smärta. Det räcker med fötter/vader som värker hela tiden. Det räcker.

 

Obs: är inte sponsrad av Proviva. Eller nån annan för den delen.
Annonser
 
2 kommentarer

Publicerat av på 12 mars 2014 i trött

 

Same same but different

Vaderna gör ont i kväll. Det sticker, bränner, värker, ömmar i vaderna. Mest i muskelfästet ner mot hälsenan, men känslan kryper uppåt och gör benen rastlösa, oroliga. Spänner mig och får mer ont.

Hoppas det inte sprider sig ner till fötterna den här gången. Att sjukgymnasten hittar nåt som dämpar detta när jag ska dit nästa vecka.

Tar voltaren och alvedon och till det omeprazol för att inte få ont i magen också. Hjälper en aning – får oron i benen att släppa.

Så här är det hela tiden. Ont på olika ställen, på olika sätt. Vet aldrig hur dagsformen ska vara, eller vad som triggar.

Så himla less på det.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 08 september 2013 i plantar fasciit, trött, vardag

 

Jobba. Pausa.

Det här med att en gång drabbats av utmattningssyndrom, det är som att ha en gammal idrottsskada (antar jag).

Man kan/vill ju liksom inte sluta jobba (träna). Man vill inte ha nåt helt stressfritt jobb (bara gå på basgympapass) eftersom sådana brukar vara tråkiga och man vill inte ha tråkigt på jobbet (träningen). Så man försöker liksom hitta rätt balans. Jobba (träna) med glädje men förnuft. Ge sig tid till vila, ser till att det finns fritid och umgänge och så vidare. Och det känns bra. Det funkar.

Så ser man att man faktiskt kommer att behöva jobba över lite mer. Trycksaksproduktionen måste bli klar, tjejen som skulle hjälpa till blir sjuk och det är ju dessutom roligt arbete. Så man planerar övertiden – mentalt förberedd, ser till att familjen hemma fixar mat och sånt. Bestämmer sig för två kvällar, med en ledig kväll mellan. Avgränsat och tydligt. Det borde ju faktiskt funka.

Och visst funkade det att jobba över både i måndags och igår, totalt 7 timmar extra jobbade jag. Allt blev klart, jag jobbade med flow. Funkade till och med att träna i tisdags.

Men man sover lite sämre – som man tenderar att göra när man har en tvåsidig lista med små och stora grejer i en 180-sidig trycksak som ska kollas, fixas, monteras, justeras, efterlysas, layoutas… Har jag glömt nåt?

Och precis som med den där idrottsskadan så går det fort när den börjar kännas av. Imorse steg jag upp efter fyra snoozningar. Och sen försökte jag vakna. Allt tog evigheter hemma. Det tog dubbelt så lång tid att gå från tåget till jobbet. Denna trötthet, som känns i hela kroppen flera timmar efter man stigit upp. Trögheten i hjärnan. Oförmågan att komma igång liksom. Den lätta yrseln. Det är inte vanlig morgontrötthet. Det utmattningssyndromet som knackar på dörren och påminner om sin existens.

Så vis av erfarenheten ska jag gå hem tidigare både idag och imorgon. Ikväll ska jag få massage och sen lite hudvård också. Har ju ett jobb utan övertidsersättning så jag kan tyvärr inte ta ut alla mina timmar i ledighet (eller pengar), men jag får iallafall lov att gå hem tidigare. Och jag vill säga att den här övertiden är verkligen självvald, jag gjorde några av mina allra roligaste arbetsuppgifter under året och ångrar inte att jag satt här.

Det jag vill ha sagt är att när man en gång haft utmattningssyndrom, så blir man aldrig riktigt frisk. Precis som med gamla idrottsskador och andra fysiska skador, så blir hjärnan aldrig helt återställd. Man kan må jättebra, men det går otroligt fort från ”som vanligt” till ”totalt slut”. Det gäller verkligen att passa sig. Förra gången tog det mig flera år att bränna ut mig. Nu märker jag det efter en hektisk vecka. Kanske att jag är mer uppmärksam, men faktum är att två kvällars trevlig övertid för några år sen aldrig hade fått mig så här slut. Det är skillnad.

 
4 kommentarer

Publicerat av på 16 augusti 2012 i trött

 

Allergisk

Höga halter av gräspollen och hela kroppen blir allergisk. Medicinerna hjälper bra mot ögonkli, rinnsnuva, nysningar, näskli och trånga luftvägar. Men inte mot tunghetskänslan i hela kroppen, och mot den lilla svullnad som det verkar bli i lederna när jag är som mest allergisk. Jag sover djupt och har svårt att vakna. Idag snoozade jag 40 minuter och kunde bara minnas två snoozningar. Och sen att ta sig ur sängen när alla leder är stela och ömma – det är ingen lek. Allt tar evighetslång tid för att man blir fumlig och har svårt att hålla i saker, svårt att gå eller röra sig. Och så segheten som sitter kvar i hjärnan. Gah! Mornar är inte min bästa gren under normala förhållanden, nu blir de ett skämt. Det enda som piggar upp lite är att det är ljust och fint ute.

Har de senaste dagarna dubblat min tablettdos så att jag tar tabletter både morgon och kväll, i förhoppning att det ska underlätta mornarna. Men inte då, iallafall inte när pollenläget är som det är. Har också provat både alvedon och ibumetin mot värken i kroppen, utan nåt vidare resultat. Idag hade jag så ont i kroppen att jag till slut bestämde mig för att ge upp och stanna hemma. Gick och la mig igen, började läsa i min bok och somnade omedelbart. Vaknade fyra timmar senare, i samma ställning (händer aldrig!) – fortfarande lika trött och lika seg i kroppen.

Tröstar mig med att det är en relativt kort period som jag har det så här. Det kunde varit värre. Det kunde varit reumatism. Forever liksom. Hjälp.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 05 juli 2012 i trött, vardag

 

Som väntat

Älsklingen har varit sjuk hela förra veckan och en bit in i denna, med feber, snuva och halsont. Styvdottern däckade i början av denna vecka med ungefär samma symptom. Så det var väl inte helt oväntat att även jag ska drabbas. Halsen rosslar idag. Inte så mycket ont, men rösten har sjunkit en oktav eller två, och sviktar ibland. Dock är den lite bättre nu på eftermiddagen efter lite uppvärmning i form av samtal med kollegor och ett par koppar kaffe (för att piggna till).

Har inte riktigt bestämt mig för om jag ska gå på kören ikväll: vi har börjat öva på ett helt nytt stycke (Puccinis Gloria) och jag missade första repet förra veckan, så jag borde – om inte annat för att få höra hur det låter. Fast hur mycket kan jag sjunga med den här rösten? Inga höga soprannoter i alla fall. Kanske ska ”förstärka” tenorstämman lite…? Hahaha.  

Inte helt oväntat heller är att jag är trött. Vilket man ju blir när man har en infektion i kroppen. Och så var jag ju redan trött innan, eftersom jag är sjuk. Något jag tenderar att glömma bort flera gånger i veckan. Och kläcker ur mig insiktsfulla saker som ”det var längesen jag var sjuk nu”. Vilket älsklingen kommenterar med ett torrt ”är inte du sjukskriven?”. Javisstja.

 
1 kommentar

Publicerat av på 07 april 2011 i trött

 

Pömsig

Jag har sovit jättegott de senaste nätterna. Så varför är jag då så himla trött hela tiden? Tror jag blir knäpp! I dag var det till och med jobbigt att tugga i sig lunchen (en supergod räksallad, som inte ens var svårtuggad i övrigt), det är ju helt galet.

Hoppas kunna sova några timmar på tåget ner till Malmö, annars orkar jag väl knappt vara social när jag kommer fram. Och hur kul är det?

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 01 april 2011 i trött

 

Hur det är

Ikväll ska jag ut efter jobbet med några tjejkompisar/kollegor. Lite mat, lite Body Shop-förevisning. Inget partyparty och det lär inte bli så sent heller. Men imorgon ska jag ju resa till Malmö så jag måste packa ikväll. Och just nu är livet sånt att för mycket av det goda bara blir för mycket.

Vilket föranledde följande mailkonversation mellan mig och älsklingen tidigare idag (ja, vi mailar varandra på arbetstid):

Jag:

Har inte riktigt begripit att jag ska åka till Malmö imorgon. Ingen packlista, vilket känns väldigt löst i kanterna på ett dåligt sätt. Känns som jag behöver mycket struktur och planering nu, annars bara rinner tiden iväg och jag glömmer bort saker. Fast packa för tre nätter hemma hos mor och far borde gå på en kvart, behöver ju inte ha annat än mina egna grejer med mig. Inga handdukar och sånt. Inga finkläder heller. Bara ett par ombyten, liksom. Men just nu känns det lite som att det kanske inte var så smart att boka in en kvällsaktivitet när jag behöver packa. Jag mäktar inte riktigt med för många grejer samtidigt. :(

Han:

Det är ju lite intressant att du har full koll på att du fortfarande är sjuk och vad det innebär och ändå handlar som du är frisk…

Jag:

Jamen eftersom jag är sjuk så är jag också inkonsekvent i mitt beteende. Annars hade jag ju varit frisk.

Han:

Jag tror jag förstår… ;-)

(lägg märke till att han fortfarande har näsa på sina smileys – han är sååå 2003)

 
8 kommentarer

Publicerat av på 31 mars 2011 i trött