Minus – och plus

(nästan varenda gång jag ska skriva ett nytt inlägg får jag rapporteringsnoja: nu måste jag rapportera allt som hänt sen sist jag skrev, för annars blir det ju inte komplett – och så inser jag att det hinner jag inte, så då väntar jag ”tills jag hinner”, vilket är typ nästa sommar… och nästa gång jag tror mig hinna är det ännu mer att rapportera, vilket jag verkligen inte hinner. Så nu skiter jag i att berätta om underbara helgen i Malmö och sånt. Ni har väl fantasi och egna liv, för guds skull!)

Ville egentligen bara säga att nu har jag gått ner 1,2 kg. Hade varit trevligt att meddela en mer imponerande nedgång, men det puttrar på. I rätt riktning.

Min PT spände ögonen i mig häromdan och sa ”förutom kost och träning finns det en mycket viktig sak du måste ändra på om du ska gå ner i vikt: du måste stressa mindre! Stressen trycker in fett i cellerna och låser dem, lika effektivt som insulin gör – det är en överlevnadsmekanism, när vi är stressade ska vi ha reserver att ta av.”

Så vid nästa medarbetarsamtal med chefen ska jag be att få mindre att göra, för jag vill ha smalare midja. Haha. Fast lite allvar är det ju – jag behöver dra ner på jobbstressen rejält. För hälsans skull, inte bara midjemåttet.

Och jag har haft ett par genomgångar på sistone med chefen. Fått hjälp att prioritera, lyfta bort eller senarelägga uppgifter. Framför allt fått lov att inte göra en del på listan med hennes goda minne. Fått order om att gå hem i tid även om allt inte är klart. Och bara att ha såna samtal gör mig lugnare, mer fokuserad. I torsdags, sista arbetsdagen förra veckan, var jag KLAR med alla måsten på listan redan kl 16.15. Var nästan chockad, men det stämde. Så då gick jag hem. Herregud så lyxigt!

Så jag har gott hopp om att även midjan snart ska reagera. Och för er som undrar om jag bara äter smör just nu så kan jag säga att det gör jag verkligen inte. Så här ser typisk veckodagsmeny ut:

FRUKOST: 1½ dl turkisk yoghurt med linfrön, en skvätt grädde (mer fett mättar bättre) och några hallon, några nötter eller lite rostad kokos.  Ett kokt ägg.

LUNCH: (och när det är lunchdags har jag knappt börjat bli hungrig): Normalportion kött eller fisk, mycket sås, sallad.

MELLANMÅL (ibland, om lunchen varit för snålt tilltagen som den ibland är på restauranger): några ostkuber eller några nötter.

MIDDAG: normalportion kött eller fisk, rejält fet sås (creme fraichebaserad, gräddbaserad eller majonnäsbaserad), grönsaker – gärna mycket kål, broccoli och/eller blomkål. Ibland blomkålsgratäng eller blomkålsmos/puré. Ibland kaffe med en klick vispgrädde.

Extremt sällan äter jag mer än så här. Ibland äter jag en bit mörk choklad till kaffet, men inte ens det är jag så sugen på längre. Jag är ju så mätt hela tiden!

Ost och smör är nödlösningar när jag måste jobba över eller har haft så tajt mellan möten att lunchen kommit i kläm – eller jag har fått för lite lunch. Då är det enkelt att i närmsta närbutik köpa med sig färdigskivad ost, små paket smör, några nötter, en stor kaffe med vispgrädde (Espresso House med flera serverar vispgrädde utan att blinka) – bara för att få mättnaden och inte falla för frestelser i form av kanelbullar och annat som serveras på möten och fredagsfikor. Och det funkar. Om det vore så att man gick upp i vikt av att äta på detta sättet skulle jag väga plus 5-6 kilo redan. Och det gör jag ju uppenbarligen inte.  Förutom att gå ner funkar magen dessutom allt bättre. Något jag efter många många års strul med tarmarna pga endometrios, sammanväxningar, operationer osv verkligen uppskattar. Nästan så jag ibland vill sjunga nationalsången när jag gått på toa. ;)

Så minus ett drygt kilo.

Plus är att jag just nu är mindre stressad, och dessutom mår bra av det här sättet att äta.

Och snart är det helg. Ledig helg.

 

Morgon

Mornar är inte min bästa tid på dygnet, och nu när jag tar medicin som gör mig seg så är mornarna ännu värre. Det där med att vara morgontrött får en helt ny dimension när man fortfarande är lite påverkad av tabletten man tog kvällen innan. Tar tabletterna innan jag ska sova, så jag sover väldigt gott. Men sen tar det lång tid att vakna. Inte bara att stiga upp, utan att liksom få upp ögonen och kontakt med hjärnan. Har börjat inse att det är helt omöjligt att bedöma ”hur jag mår” tidigare än 40 minuter efter jag stigit ur sängen. Innan dess är det bara ludd.

Sen kan den där luddiga, sega känslan sitta kvar hela förmiddagen ibland. Speciellt när det är mycket och rörigt på jobbet – då är det svårt att strukturera. Blir alltid mest effektiv framåt tresnåret och hela vägen fram till läggdags.

Kanske lite tidigt att ropa hej, men igår och idag har jag ändrat morgonen lite. Stiger upp och bestämmer mig för att det får ta den tid det tar att bli klar (vilket inte är nytt – det insåg jag redan i höstas att det var enda sättet). Sen gör jag gröt (fiberhavregryn, linfrön, hackade nötter och en nypa salt) och två kokta ägg. Och som pricken över i så dricker jag ett glas Berocca Boost: vitamindrink med guarana.

Både igår och idag har jag fått resultat: Dels har jag fått massor gjort hela förmiddagen, inte alls känt mig handlingsförlamad eller seg – och det är MYCKET att göra just nu (alltid). Dels har jag varit mätt ända fram till lunch. Idag tog jag lunch kl 13, och var precis lagom hungrig. Ja, inte för att jag brukar vara jättehungrig annars heller, när jag äter ägg + skinka + ost + grönsaker. Men jag var så himla trött på den frukosten, så det var skönt att en betydligt mer kolhydratrik (och mindre fett + protein)  frukost kunde få samma effekt.

Känns som en bra grej att fortsätta med. Ja, förutom att jag imorgon åker till Österrike i sex dagar och antagligen inte får lika bra frukost. Eller tja, säg inte det. Enligt hemsidan för hotellet i Salzburg innehåller frukostbuffén ”lax, mousserande vin och andra godsaker”. Och jag som tänkte ta med linfrön. Passar ju inte alls till skumpa.

 

Så var man hemma igen

Cypern var så klart alldeles alldeles underbart. Ja, förutom den brända ryggen kanske, men i övrigt är vi väldigt nöjda med vår vecka.

Dottern har mer eller mindre bott i poolen, med några korta avbrott för snorkling. Vi andra har växlat mellan att bada i havet, läsa böcker i sol eller skugga samt kortare dopp i poolen. Poolen som förövrigt var säkert åtta grader varmare på eftermiddagen än på morgonen, jag och älsklingen spekulerade om det kunde bero på att solen värmde eller (förhoppningsvis inte) på alla barn som badade och kanske kissade i poolen… Vi bodde på ett Blue Village hotell, med allt vad det innebar av aktiviteter, shower, Bamseklubb, buffématsal och hela middevitten. Väldigt snyggt och hyfsat fräscht, trots att Nausicaa Beach tydligen är Fig Tree Bays första våningshotell, byggt 1982. Inget högt hotell heller, bara tre våningar och uppdelat i många mindre hus istället för ett stort block. Speciellt läget är svårtslaget, ute på en udde med utsikt in över hela orten och havet.

Solstolarna som vi kom på att man måste boka tidigt var alltså hotellets gratissolstolar som alla var helt upptagna när man strosade ut efter klockan tio. Men morgonpigga jag (eh) steg alltså upp kvart i nio varje morgon, tog alla våra handdukar och gjorde precis som det stod i välkomstbrevet att man inte fick: reserverade solstolar och gick sen tillbaka till rummet för att fixa frukost. Och Anna – de hade havsutsikt. Underbar vacker havsutsikt, med havet bara några trappsteg bort och sanden på lagom avstånd (man såg den, men den letade sig inte in i kläderna). Ett par gånger var vi några timmar på stranden, men eftersom älsklingen tycker sand är mest irriterande och dottern tycker pool är mycket roligare än hav att bada i, så var vi mest vid hotellets solstolar – nära det mesta.

Frukost och lunch har vi fixat själv i vår lägenhet, middagar har intagits på någon av byns turistrestauranger.  God mat, men väldigt likriktad. Ja, både den vi fixade själv och den som erbjöds på restaurangerna. Menynerna var rätt så klonade, kändes det som. Jag kämpade på med att prova lokala specialiteter, men tycker nog att moussaka är godare i Grekland. Och tzatsiki med mynta… alltså… njae. Sådär, tycker jag. Uuuusch, tycker styvdottern, som inte gillar mint i någon form alls (och knappt kan gå in i badrummet när nån har borstat tänderna).

Känns som om Grekland är lite mer genuint än Cypern, men det beror så klart på var man befinner sig. Största turistorterna i Grekland visavi de vanliga byarna på Cypern faller säkert ut på samma sätt som lilla Lefkas (där vi semestrade förra året) jämfört med Fig Tree Bay som verkar vara en ren semesterort. Tja. Fig Tree Bay är förstås genuint på sitt sätt: genuint turistigt, liksom. Med souvenirshoppar i varje hörn, dyra små supermarkets (dyrare än 7-Eleven) och med pubar döpta efter engelskspråkiga tv-serier och liknande. Vi åt glass intill Friends bar (där de faktiskt gjorde skäl för namnet och visade Vänner-avsnitt hela tiden), vi såg show på The Love Boat och jag tror det var på Only Fools and Horses (eller möjligen Stonehenge) som tjejerna sjöng karaoke. Men överallt var personalen väldigt glad och trevlig.

Våra planer på att hyra bil och utforska ön några dagar föll dock platt till marken. Vi vuxna var för utarbetade, och barnen verkade inte ett dugg intresserade av att se bergsbyar eller välbevarande mosaiker. De ville hellre sola och bada. Konstigt. Men vi var en dag på WaterWorld, en stor temavattenpark utanför Aiya Napa. Kan verkligen rekommenderas! Massor av olika vattenrutschbanor (med och utan åkringar/mattor), en stor vågpool och väldigt snyggt. Dyrt, men värt pengarna.

Och nu är vi hemma igen. I Stockholm regnar och åskar det, vilket väl är likabra eftersom vi är sega och inte riktigt orkar nåt. Tjejerna stillar en veckas internetabstinens, älsklingen hann en niohålare innan det började regna och jag har tvättat några maskiner, läst ikapp 115 blogginlägg och tja… mest latat mig känns det som. Precis vad som behövdes, faktiskt. Imorgon packar vi om väskorna och sen ska vi söderut igen. Fast inte lika långt den här gången.

 

Inspiration

På Palmsöndagen sjunger vi Imisa med kören (och församlingen). Att direkt efter Mozart och Schubert sjunga afrikansk mässa – vilka kontraster! Och alldeles alldeles underbart. Kanske rent av roligare än gospel (men med många likheter). Igår hade vi därför workshop med Mikael Zifa. Det ska vi ha nästa torsdag också. Och givetvis är Zifa och musiker med på mässan.

Jepp. Nu kan ni allt vara lite avundsjuka.

Allrakäraste syster – önskar du kunde vara med…

 

Allt en kvinna behöver

Har haft långlunch med tjejerna, finaste tjejerna i stada. Fått god räkmacka, kallt vitt vin, champagne,tryfflar, vackra blommor och ett glammigt armband. Födelsedagspresenter som jag verkligen inte hade väntat mig. Tack tack tack tack!

Och framför allt – fått så mycket goda skratt och välgörande girl talk! Allt från norénfamiljedrama till underbara idéer om homeparty battles. Slutligen gått i (dyra) affärer och spanat in kappor för många tusenlappar. Och avslutat med kaffe och tiramisu.

Och totalt, fullständigt glömt bort huvudvärken.

 

Livslinjer

Jag har alltid sett yngre ut än vad jag är. Något som inte alls var kul när jag som 19-åring blev tagen för fjortis, till exempel. Komma in på barnförbjudna filmer eller på discon med högre åldersgräns var i princip bara att ge upp från början. Till och med när jag gott och väl hade åldern inne fick jag visa leg för att komma in.

Enda gången jag inte fick visa leg var när jag första gången, dan efter min 20-årsdag, skulle handla på Systembolaget. Det var lite snopet. Men där har jag å andra sidan fått visa leg alltsomoftast sedan dess. Senast för två år sen, när en rodnande ung kille i kassan bad om ursäkt och jag bara log glatt. En kompis påstod att han bara frågade efter leg för att flirta med mig – men hej, vaddå ”bara”? Han såg ut att vara max 25 själv, så det var väl trevligt om han ville flirta med en 39-åring. (Eller så var han också 39, man vet ju aldrig!)

En inte lika trevlig bekant sa en gång till mig, när jag var i övre tonåren, att jodå, de som ser yngre ut än i sin ålder i unga år oftast ser äldre ut än sin ålder sen när de blir medelålders. Så det så. Men tji fick hon, för det gör jag inte alls.

För det där med att se yngre ut har jag börjat kännas rätt ok nu när man passerat 40. Det är ingen viktig del av min identitet, mer som en liten trevlig twist ibland. Som när hårstylisten säger att jag har i princip inga grå hårstrån alls. Då blir man glad, vilket egentligen är rätt knäppt – med tanke på hur mycket färgning och slingning hon lägger i så hade det väl ändå inte synts. Men det är som att få en komplimang för vad som helst annat på ytan: kläder, smycken, frisyr, läppglans… Inget viktigt, men trevligt – framför allt trevligt att nån tog sig tid att se mig och säga något trevligt till mig.

När jag fyllde 40, för snart två år sen, stod jag framför spegeln och undrade när det skulle börja synas. När jag skulle börja se en medelålders kvinna i spegeln. Hur nu en sån ser ut per definition? Men ja, kanske lite mer mogen. Nån rynka kanske. Något i blicken? Frisyren?

Och idag står jag där och konstaterar att hon börjar synas. Den mogna kvinnan. Det är inte längre bara skrattrynkor runt ögonen.

Det började dyka upp tecken efter sommaren. Tror det var stressen innan kongressen – den märktes ju i resten av kroppen. Naglarna var en katastrof, magen strulade, nacken värkte. Och huden i ansiktet blev sprödare, tunnare, torrare. Under ögonen bildades inte bara mörka ringar av aningens för lite sömn, det blev också rynkor. Såg helt enkelt sliten ut. Efter kongressen var jag på en lyxig ansiktsbehandling och köpte ett serum att dutta på efteråt. Det tog faktiskt bara nån vecka, så var det allra mesta borta. Lugn, sömn, semester och fukt – precis vad en stressad hud behöver. Och det var inte bara rynkorna, det var lystern i huden som återvände. Ja, så mycket lyster man nu kan få när man är jämnblek. Naglarna är också starka och fina igen.

Men helt försvann inte rynkorna. De ligger kvar där runt ögonen som ett fint nät. Ja, jag ser inte direkt ut att vara åldrad i förtid alltså, bara vuxen. Men plötsligt när jag möter min blick i spegeln ser jag en kvinna som är lite drygt 41. En jämnårig kvinna, alltså, och det är första gången på säkert 20 år som jag tänkt så. Och vet ni vad? Det känns jäkligt bra!

 

Life is good

Har just varit ute och vattnat i trädgården. Stilla och mörkt ute, men ändå så pass ljust att man kan se att vattna utan att behöva ficklampa. Temperaturen är strax över tjugo grader. På avstånd hörs glada röster från någons uteplats.

Jag och älsklingen har ätit en synnerligen god, men enkel, middag på uteplatsen. Druckit kaffe och tittat på en film, också på uteplatsen – vi har placerat gamla köksteven där. Ett extra vardagsrum/matsal. Som doftar av gräs och blommor.

Framför oss ligger en hel helg. Visserligen med en del planerat – främst målning och spackling. Kanske träffa goda vänner också. Men ändå en ganska ledig helg som vi styr över själv.

Vaknade imorse och mådde inte alls bra. Kände mig yr och illamående. Biverkning av antibiotikan jag tar? Var tvungen att krypa ner i sängen igen för att det skulle sluta snurra – och sov sen till halv ett. Kände mig rätt ynklig hela eftermiddagen också.

Och sen blev det en helt perfekt kväll. Precis som igår. Det vänder snabbt, på gott och ont.

Nu ska jag gå och lägga mig, och imorgon är det sovmorgon. My favourite waste of time.

 

Freeeeedag

Äntligen äntligen äntligen helg. Och dessutom ser väderprognoserna högst lovande ut. Det är redan riktigt soligt och skönt ute, och bättre ska det tydligen bli.

Ikväll ska jag och älsklingen på R.E.A och (hoppas jag verkligen) skratta mycket.

Imorgon ska vi på tasting och prova en massa whisky. Ja, jag kan ju dricka mest av mina facebookpolers har jag hört, så det är väl bara att tuta å köra. Hick.

Annars är helgen skönt oplanerad och därför bara nästan-planerar jag att fixa lite trädgården, gå långa promenader och kanske rent av köpa ett par jeans. Fast inte allt samtidigt och kanske inte ens allt. Tänker däremot, alldeles absolut säkert, sitta i solen och bara njuta.

Nu däremot ska jag hastigt packa ihop här på jobbet, istället för att hänga kvar alldeles för länge som jag gjort resten av veckan, och för en gångs skull kompa ut lite tidigare än vanligt. Hem och kamma mig, innan vi åker tillbaka till stan för kvällens skrattfest.

Arrivenmorot!

 

Bra dag märkligt nog

Jobbet har segat idag: statistiken jag ska fixa snygg presentation av är inte alls färdig utan jag har fått ägna dagen åt att räkna manuellt. 9000 rader excel, hurra. Plus att man hela tiden blir avbruten av telefonen som ringer. Har fått fram basen, men hur jag ska få fram hela analysen beats me. Älsklingen föreslår att jag lär mig SQL-programmering.

Och ändå har det varit en bra dag. Har känt mig koncentrerad och faktiskt blivit klar, trots att det var så segt.

Till och med när tåget var inställt pga olycka och det tog dubbelt så lång tid att ta sig hem kände jag mig lugn och tillfreds. Märkligt. Fast att det var strul med tåget kunde man ju nästan räkna ut – jag glömde ju mobilen hemma imorse, så jag kunde inte ringa och berätta varför jag var sen. Klart den skulle behövts när den låg hemma.

Tror faktiskt att den otömda diskmaskinen hemma var dagens största irritationsmoment. Och det är var ju ändå rätt så begränsad irritation.

 

Bättre och bättre dag för dag

Däckade så klart i rejäl förkylning i efterdyningarna av alla kongresser och resor. Innan och under tiden har man inte tid, men sen… Istället för spa blev det stillsamt jobbande hemifrån medan jag snorade och hostade. Och igår jobbade jag inte alls, för då hade jag feber. Sov och tittade på tv istället. Gamla avsnitt av Flying doctors och MacGyver piggar alltid upp. Hehe. Eller nya avsnitt av Studio 60 on the Sunset Strip (tusan så bra den serien är!).

Idag hade jag fortfarande feber, men inte så mycket, och hade tänkt jobba klart lite hemma. Men statistiken jag skulle behandla var inte klar, så det blev inget jobb. Och så här i retrospektiv var det nog rätt skönt. Blev ytterligare en lugn dag när jag läste ikapp på bloggar och forum bland annat.

Och plötsligt känner jag mig frisk igen. Tog en promenad bort till centrum, köpte lite gott till ikväll. När jag kom hem var jag full av energi! Visst är det märkligt det där – hur det märks så tydligt i kroppen när feber och förkylning släpper. Som om man druckit energidryck.

Älsklingen kommer hem om en stund, han har varit söderut och jobbat idag och var lite irriterad för att flyget hem var försenat. Men nu har jag dukat fint med linnerservetter och nystruken duk, gjort klart sallad och förrätt till ikväll. Bastun är uppvärmd så att han kan få en perfekt start på kvällen. Sen ska jag tända ljus (i nyputsade ljusstakar – jag sa ju att jag hade fått en energikick) och göra popcorn innan vi grillar fläskfilé och äter en riktigt god middag. Han har pysslat om mig när jag varit hängig – nu är det hans tur att bli lite ompysslad.

Det bästa av allt? Det är inte bara fredagskväll – utan vi har en helg framför oss utan ett enda måste inbokat. Jo, imorgon ska vi till svärföräldrarna på en drink, men det räknar jag verkligen inte som måste utan bara trevligt. I övrigt kan vi bestämma helt själv vad vi har lust och ork att ta itu med.