RSS

Kategoriarkiv: jobbet

Guldstjärna

När man är på jobbet tidigare än man brukar vara. På en ledig dag. Då får man liten guldstjärna, va? Hann inte bli klar igår, och hade ingen lust att jobba hela kvällen, så imorse steg jag upp som vanligt och åkte till jobbet. Skum känsla att behöva slå av larmet för att man är först. För att man är helt ensam på kontoret. Å andra sidan kan jag spela musik hur högt som helst och har bara en enda – rolig! – uppgift att klara av. Sen får jag gå hem.

Det var dessutom helt fantastiskt vackert ute när jag åkte in. Frost, strålande sol och dimma som lättade. Så det känns förvånansvärt bra att sitta här. Laddad med finkaffe från stammisfiket, fick till och med en liten biscotti on the house.

Nu ska jag scanna in ett femtiotal gamla bilder, omslag, tidningssidor och sen layouta dem till en liten utställning till kongressens jubileum. Here we go!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 31 oktober 2014 i jobbet

 

Note to self

Det är inte främst att jag har mycket att göra som stressar mig. Det största stressmomentet är när jag måste lämna negativa besked eller trycka på i oklara situationer. I alla fall känns det så idag. Har inte kunnat somna flera nätter i rad, legat vaken med lätt hjärtklappning och tusen tankar som rusar genom huvudet. Mycket på jobbet, jajamen. Hur ska man orka när man inte sover bra?

Så idag började jag med det där jobbiga att underrätta en samarbetspartner om att det inte blev som de ville. Sen svarade jag på ett jobbigt mail från i fredags.

Och sen insåg jag att plötsligt var det mycket lättare att göra allt annat på listan. Förvisso fortfarande trött, men med de där två grejerna borta släppte en stor del av oron. Och då fanns det fokus och energi till allt annat, på ett lite oväntat sätt.

Bra att komma på sånt, få insikt i hur man funkar.

Nu ska jag bara komma ihåg det här.

 
1 kommentar

Publicerat av på 22 oktober 2012 i jobbet, stress

 

För att hålla ångan uppe

Det här med två månader mellan inläggen är ju inte så trevligt. Så nu gäller det att släppa den här ständiga ambitionen att skriva långt och genomtänkt. Kanske ska köra som jag gjorde häromåret: ett inlägg om dan, även om det bara blir en rad eller två vissa dagar. Vad tycker ni (få läsare som hänger kvar)?

Just nu är det mycket jobb. Kongress om en månad. Tusen lösa trådar som knytas ihop. Bollar i luften och sånt där. Min specialitet, men också min stora fälla. Jag KAN INTE göra allt, hinna allt, och dessutom med högsta kvalitet. Övar dagligen på good enough.

Hemma har vi hantverkare som har rivit ner vårt gamla vävspända tak och satt upp nytt, icke vävspänt. Taket blev skadat när yttertaket släppte in höstregn och snösmältning för två år sen. Det sprack och sen när det torkade så sprack det ännu mer. Inte så att det trillade in, bara så det blev fult. Nu stod vi inte ut längre. Och när man då röjer hela vardagsrummet på möbler så ser man hur fult det även är på väggarna. Målad strukturväv, där väven i sig är så tråkig att klockorna stannar (men det kan man väl leva med). Men färgen har mer än 10 år på nacken, så den börjar bli skitig, flagnar på vissa ställen – och på andra ställen fått märken. Vad göra? Sätta tillbaka möblerna när taket är klart och låtsas som inget? Måla om? Eller… Vi tog lite mer av besparingarna. Nu är väven täckt med bredspackel och snart ska ny, fin tapet upp. Jäklar vad fint det blir i vardagsrummet sen. Bara parketten som ska slipas också, sen är det som nytt. Men parkettslipningen får faktiskt vänta till våren.

 
4 kommentarer

Publicerat av på 17 oktober 2012 i hemmet, jobbet

 

Om man ändå vore rökare

Läste att Salems kommun inför rökförbud på arbetstid. Och det låter väl sunt. Tobak är ju allt annat än nyttigt. Men man glömmer lätt hälsofördelen med rökningen, nämligen just rökpauserna.

För ärligt talat. Vi är många som stressjobbar och ständigt glömmer bort att ta pauser. Jag tar sällan kaffepaus ens, om inte mina kollegor påminner mig lite extra eller det är obligatorisk fredagsfika (där jag oftast lyckas avstå kakan…). Och det där med att ta en kort paus då och då, det händer verkligen inte – om man inte räknar med enstaka avstickare till skrivaren eller kaffemaskinen (kaffet som jag sen dricker vid datorn lagom när det kallnat).

Ändå vet jag att jag behöver pauser. För vilan, visst, men också för att rensa hjärnan lite. Tänka andra tankar så att jag får igång kreativiteten. Lyfta häcken från stolen, blicken från skärmen, och se lite andra saker några minuter.

Då har ju rökarna det väl förspänt: de går ut 5-10 minuter, får lite frisk luft (typ), står och funderar för sig själv eller småpratar med andra rökare. Får den där pausen som gör en mycket mer effektiv sen.

Visst kan jag också göra så, minus rökningen. Men saken är den att jag gör det inte. För jag glömmer, eller tänker ska bara tills det är dags att gå hem. Men rökarna – de glömmer inte. För de har en liten beroendemekanism som slår till i dem och sen bara måste de gå på sin paus. Så deras pauser blir liksom alltid av.

Kunde man komma på nån sån mekanism som funkar utan att man behöver röka vore det kanon.

 
6 kommentarer

Publicerat av på 27 oktober 2011 i jobbet

 

Mer som det ska vara, helt enkelt

Jag har en rätt hyfsad dag. Har färdigställt flera saker, och det känns alltid skönt. Men det är verkligen den tiden på året då mycket hänger i luften i väntan på vad många andra ska säga/göra/leverera till mig innan jag kan gå vidare. Fast skillnaden mot förra året är att jag oftast tänker ”jaha” om det nu. Inte ”jag måste lösa det nu, om jag bara slår knut på mig så går det säkert, jag måste tjata på alla andra också hela tiden så att de blir klara”. Ganska skön känsla – och ärligt talat så är det mycket roligare att jobba när det känns så. Vilket delvis är en märklig insikt, för jag tänkte förra året att jag var så engagerad och utan engagemang är det ju inte kul att jobba. Men jag känner mig fortfarande engagerad, bara inte totalt besatt och med allt ansvar på mig. Mer i balans liksom.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 15 september 2011 i jobbet

 

Skillnaden

Förra hösten, när jag störtade huvudstupa först in i utmattningssyndrom, så var jag ständigt irriterad på allt. Trött, ledsen, ostrukturerad och så vidare, men det som jag minst kände igen i mig själv var ändå irritationen på allt och alla. Nu i efterhand har jag förstått att det var ytterligare ett symptom på utmattningen. Då tänkte jag mest att jag inte gillade mitt jobb längre och att det kanske var det som var grunden till allt det andra. Men jag fick liksom aldrig riktigt ihop det, för samtidigt så kändes det inte som det stämde att jag inte gillade jobbet. Ytterligare ett irritationsmoment…

Så vad är största skillnaden mellan förra hösten/vintern och nu? Jo, att jag inte är så irriterad på allt längre. Att jag kan sitta på ett möte och tänka att något är dumt eller fånigt – men jag blir inte irriterad. Att jag kan prata i telefon med folk som ställer ”dumma frågor” – men jag blir inte irriterad. Jag gör som jag gjorde förr – jag släpper eller gör något åt det. Och det är så otroligt skönt att känna igen sig själv igen, att känna ett lugn inombords även när det är mycket att göra. Att inte ödsla massor av energi på att helt meningslöst vara irriterad hela tiden. Tillfrisknande, på min ära.

Tyvärr är jag inte återställd i övrigt. Har fortfarande dåligt minne – jag som alltid haft koll på allt som står i kalendern flera månader framåt, som kommer ihåg både sånt som är bokat och sånt som bara har börjat diskuteras. Nu måste jag kolla kalendern varje dag, för det står alltid nåt där som jag glömt bort. Och då är den inte direkt fullbokad. Det bara fastnar inte i minnet. Det känns jobbigt.

Och jag blir ju fortfarande galet trött ibland. Inte alltid, men lite då och då slår den här totaltröttheten till. Ibland i kombination med något jag tror är migrän, eftersom jag blir ljuskänslig och yr av den huvudvärken – vilket jag inte blir av ”vanlig” huvudvärk. Ska diskutera saken med min huvudvärksspecialist och förhoppningsvis få nån medicin. Men kuratorn säger att tröttheten – det kan vara så att den aldrig försvinner. Att efter utmattningssyndrom har man ärr, precis som efter en brännskada eller ett brutet ben, och de försvinner aldrig. Att inte orka och kanske inte ha samma goda minne längre, det är typiska sådana ärr.

Men jag är inte irriterad längre. Och det är så himla skönt att ha insett, att jag tänker att allt det andra, det löser sig om det visar sig att det måste lösas. Jag kanske får gå ner i tid, men då får det väl bli så. Inget som oroar mig. Och nuförtiden finns det så fantastiska kalenderfunktioner i mobil och dator att det inte är ett bekymmer att jag inte kommer ihåg allt längre.

 
4 kommentarer

Publicerat av på 06 september 2011 i huvudvärk, jobbet, stress

 

Hur man gör för att äta mindre

När jag jobbar i Indesign glömmer jag ofta både tid och rum. Som idag, när jag framåt halvtvåsnåret kom på att jag kanske skulle äta lunch. Kom iväg lagom tills kollegorna tog sitt eftermiddagskaffe. Och konstigt nog var jag inte särskilt hungrig heller. Åt min medhavda kycklingsallad, vilket inte var särskilt mycket. Har inte behövt något mellis alls.

Så det är kanske en viktminskningsmetod så god som någon: Banta med Indesign. Inga recept behövs, bara kallt kaffe!

 
6 kommentarer

Publicerat av på 11 augusti 2011 i jobbet, vikt