Månadsarkiv: januari 2009
Så himla nöjd
Det var eeeevigheter sen jag var kursledare. Tänk, en gång i tiden var jag det varje vecka i princip. Inte så att jag har saknat det märkbart, men idag när jag stod där så kändes det riktigt bra. Bekvämt. Hyser inga som helst ambitioner att bli lärare. Verkligen inte. Men att lite då och då dela med sig av kunskaper till ett intresserat gäng människor – det är faktiskt riktigt kul. Och jag är bra på det, fortfarande.
För i dag har jag hållt en internutbildning i hur man använder Outlook. Inte öppna mailen, utan lite tips och tricks för hur man använder HELA Outlook. Och jäklar vad nöjd jag är. För det första verkade alla intresserade och nöjda, för det andra kunde jag svara på i princip alla frågor och för det tredje blev jag klar exakt på utsatt tid. Amen hur bra är inte jag, liksom?
Uppdatering
Ingen fara med fingret, så ni kan sluta ligga sömnlösa av oro för min hälsa. Eh.
Läkaren skrev ut antiinflammatoriska diklofenak, och så var det inte mer med det. När jag undrade om man skulle ha nåt stödförband såg han ut som om jag hade frågat om handen borde gjutas in i cement. Fast han har ju rätt i att det blir otroligt klumpigt att linda in handen i bandage. Och att det skulle hjälpa läkningen trodde han absolut inte. Oh well, vi får väl hoppas att han har rätt. Diklofenak smärtlindrar ju också, så det känns lite bättre redan.
För övrigt: Helena, det kommer menyer. Lovar.
F*n
Så började lillfingret värka igen. Leden precis intill handen gör ontontont när jag böjer eller belastar fingret. Och vi pratar höger hand. Man böjer eller belastar ju lillfingret vad man än gör!
Det syns inget, men det känns väldigt ömt när jag trycker (försiktigt) runt leden. Och hela tiden molvärker det, utom när jag – som sagt – rör lillfingret, för då gör det ont på riktigt. Har duttat på Ibumetin gel, men det gjorde ingen märkbar skillnad.
Kanske inte var så bra att fixa trerättersmiddag igår? Det blir i alla fall ingen träning ikväll; kan inte balansera på spinningcykeln med bara en hand.
Tur att jag klarar av att hantera datormusen med vänsterhanden. Skriva för hand blir pyssligare.
Undrar om man borde gå till läkare?
Söndagsmysterium
I går hade jag tjejmiddag med underbart trevliga gäster. Maten blev också god – men uj vad mycket som blev över! Tror kollegorna får offra sig på resterna av pekannötspajen imorgon, medan resten av fisksoppan hamnade i frysen.
I dag skulle jag lägga tillbaka finbesticken och blev galen på oredan i våra besticklådor. Vi har en hel del finbestick, både rostfria och i nysilver, och flera olika serier. Det finns tygfodral till några av dem, men inte ens de användes utan allt har stuvats ner hulleromklydder i två lådor. Varje gång man letat efter matchande bestick har man stukit sig på gafflar och skrapat sig på knivar.
Så nu har jag sorterat. Allt rostfritt ligger i tygfodral, medan nysilvret är sorterat ner i plastpåsar. Och plötsligt gick allt in i en låda.
Hittade massor av uddagrejor. Mest enstaka skedar, knivar och gafflar i varierande storlekar, men också sockertänger, druvsaxar och serveringsbestick. Bland annat en ”slev” typ stor rund, djup sked – med hål i. Vad använder man en sådan till, tro? Några små knivar som kanske kan vara till skaldjur. Och så en enda liten ”kniv” som vi inte alls kan lista ut vad det är. Den är knappt 11 cm lång och ser ut lite som en fiskkniv – men är för liten för det. Känns för liten för att vara smörkniv också. Nån som vet vad det är?
Nagellacket ser för övrigt inte lika skumt ut i verkligheten.
Sovmorgon imorgon
Blev i går kväll tillfrågad om att ställa upp som ”radiokompis” till alltid-glada-klasskompisen från journalistlinjen. Ni vet, en sån där som ringer in och småpratar några minuter med programledaren på givet ämne. Morgonens ämne skulle vara just att man inte plockat ner julbelysningen hemma. Och tidpunkten? Tjugo över sex på morgonen.
Är jag snäll? Jahadå. Klart man ställer upp. Stiger upp. Fast jag vanligtvis stiger upp runt sjusnåret och även då är tröööött.
Men så blev det ändrade planer direkt på morgonen. Någon viktigare fråga för lokalradion dök upp, så jag behövde inte vara radiokompis.
Så vad gör man? Frukosten framplockad, max 50 minuter kvar att sova om man lägger sig igen – vilket är lagom kort för att man ska bli totalt groggy. Nej tack. Stannade kvar uppe, åt frukost medan resten av hushållet snarkade vidare och åkte till jobbet rekordtidigt. Innan någon annan hade stigit upp hemma! Var på kontoret nästan först, vilket ju är både ovanligt och lite snopet – knappt nån här som kunde se detta unika inträffa. Fast lägligt nog kom chefen samtidigt, så pluspoängen kunde inkasseras ändå.
Nu ser jag fram emot att gå hem nästan först också.
Om vintern tycker jag inte
Är det bara jag som inte har plockat ner adventsljusstakar och -stjärnor än? Det blir ju så himla mörkt om man tar ner dem! Känner att jag behöver de där små ljuspunkterna åtminstone nån vecka till. Årets januari känns osedvanligt mörk och grå, med snöblandet regn, slask – och ishalka samtidigt, verkligen mitt värsta väder. Inte ens den millimeter snö som lagt sig lyser upp. Hör vanligtvis inte till de som förespråkar snö, men hellre minus tio och snö än sånt här skitväder. Alternativt tio plus och strålande sol, of course.
Om inte naturen skärper till sig så tänker i alla fall jag, i ren protest, ha kvar julbelysningen. Så det så.
Mitt nya jag
Igår var jag hos hårstylisten och gjorde slag i saken. Förra gången blev det ju snyggt med de bruna tonerna, fast sen tyckte jag att det tvättades ur och blev lite blaskigt mörkblont igen. Så den här gången skippade vi slingorna och körde på en ”mustig brun nyans”. Inga nummer avslöjades denna gång. Men det blev skillnad! Älsklingen har lite svårt att vänja sig, och kollegorna kände inte riktigt igen mig idag, men jag måste säga att jag är rätt nöjd. Undrar när jag ska ta upp med chefen att brunetter har högre lön…?
Och idag tränade jag igen. Styrketräning denna gång. Inte lika kul som i söndags, men det blev gjort. It’s a brave new world!
Jag beskar bilden för att skona er från det idiotleende jag alltid tycks få på bild nuförtiden. Hoppas det är trevligare i verkliga livet.
Tror jag ska köpa en lott
Jag vinner nästan aldrig. Ja, förutom den där gången när jag vann en diamantring, men det var ju så länge sen (1988) och dessutom blev ringen stulen när vi hade inbrott häromåret, så det räknas inte längre.
Men förra veckan fick jag hem en bok som jag hade vunnit på amelias hemsida. Och idag fick jag besked att jag vunnit två biobiljetter i en omröstning. Hm, verkar bli ett bra år det här!
Nu är bara frågan vad jag ska ha på mig när Postkodlotteriet knackar på vid nästa Grannyra!?
Citronanka 